New life.
Jag ler på utsidan för jag vet att jag tar det rätta beslutet. Jag försöker bli trygg i det. Bli glad av att det äntligen är bestämt. Jag har gjort mitt val.
Det är alltid en skrämmande känsla att ta ett livsavgörande beslut. Jag har gjort det förut, gör det nu, och kommer förmodligen att göra det igen. Men just den här gången är det annorlunda. Hur förbereder man sig på något man inte kan och vet något om?
I hela mitt liv, så länge jag kan minnas, har jag varit Fotbollsspelaren Maja.
Om några dagar är jag inte längre den personen.
Det finns inget som gjort mig så rädd som just det.
Hellweek.
Kan inte riktigt sätta ord på min senaste vecka. Den har utmanat alla mina sinnen kan man säga.
Mån: Anlände till jobbet 07.00. Var förberedd på ett långt pass på grund av lämning.
Tis: Fortfarande kvar på kontoret efter att ha jobbat i sträck sedan gårdagen. Var hemma tisdag kväll runt 23.00. Totalt 39 timmar på kontoret – utan sömn.
Ons: Ledig dag. Sover i princip hela dagen och lider av svår sömnbrist ändå.
Tors: Vaknar av extrem mensvärk. Tar ledigt från jobbet och genomlider en plågsam dag.
Fre: Veckans bästa dag trots sviter av både trötthet och mensvärk.
Lörd: Vaknar med magsmärtor, men inte såpass illa så att jag inte kan spela match. Förlorar seriefinalen...
Sönd: Vaknar upp med magsjukan från helvetet. Genomlider ett av de värsta och ynkligaste dygnen på länge.
Mån: Fortfarande magsjuk...
Nu hoppas jag att jag haft mitt för ett tag framöver. Tänkte dra ut de sista krafterna ur kroppen imorgon med ytterligare en fotbollsmatch. Har den klarat denna vecka klarar den allt.
#kämpa
Time flies.
Hur kan dagarna bara passera? Man räknar: måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Och börjar om. Mars är plötsligt december och 2009 är 2013. Det sägs att tiden går sakta. Men här är sanningen: Det går inte sakta. Tiden går så inihelvete fort.
Ibland vill man gå tillbaka i tiden för att det fanns en viss period som man mådde som allra bäst. Eller bara njöt utan problem och tankar. Ibland vill man framåt för att man undrar vad som kommer att ske. Men nuet då? Nununu.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här, men den senaste tiden har jag tänkt mycket. På mig och på mitt liv. Är jag var jag vill vara? Gör jag det jag vill göra? Jag vet inte.
Jag har aldrig tyckt om att planera min framtid långsiktigt. Jag har aldrig sett mig själv tio år framåt och varit klar i tanken om vad jag gör och vem jag är. Jag kan helt enkelt inte se det. Det finns ingen plan och kommer förmodligen aldrig finnas någon.
Om tio år? Jag kan lika gärna vara kvar här och fundera på samma saker som jag gör just nu. Eller så är jag någon helt annanstans och göra något jag inte ens kunnat tänka mig. Vem vet?
Och det är väl det som är det underbara i livet. Vad som händer påverkas av tillfällen, personer och händelser. Av känslor, tankar och infall. Av nuet.
2013
"Just when I think I have learned the way to live, life changes"
Det där tillfället då livet plötsligt tar en riktning du inte är förberedd på. Det har hänt lite för mycket under det senaste året. Mitt liv har vänts upp och ner. Saker som var självklara. Personer som var trygghet. Det stör mig att livet bestämmer och inte jag.
För många samtal som gjort ont. Samtal som fått hjärtat att stanna och kroppen att frysa till is. Också samtal som gjort ont redan innan. De väntade. En hjälplöshet och önskan om att vara nära, vara där.
Jag har tappat mig själv lite på vägen. Inte hunnit bearbeta, känna. Inget blir liksom som förut. Förändringar som tar tid.
Life goes on.
Tänk på hur många människor som berört dig på något sätt i ditt liv. Tänk sen på hur många av dem som försvunnit på vägen, som du inte har någon kontakt med alls längre. Jag hamnade nyss i en sån tanke.
Jag har placerats i olika sammanhang och på olika ställen i hela mitt liv av olika orsaker. Varje sammanhang.. ett lag, en stad, en skola, ett jobb... har gett mig nya bekantskapskretsar. Några av dessa människor kommer att stanna kvar i mitt liv för alltid, några bara en kort stund. Oavsett så har alla påverkat mig, och, om så för en kort stund, berikat mitt liv.
Alla dessa minnen. Det känns konstigt att det i vissa fall endast kommer att vara minnen. En förfluten tid av skratt, kärlek och vänskap.
En konstig tanke.
"I'm not afraid of aging"
När jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen var jag 20 år. Sjukt mycket har hänt sedan dess. Absolut. Men jag kan ändå inte förstå hur jag plöstligt blev 26? Hur hamnade jag närmare 30 än 20?
När man var liten kändes 30 år som något gammalt, trött. Nu är inte 30 år långt borta och jag känner mig varken gammal eller trött. Vet inte om jag känner mig ett dugg äldre nu än för sex år sen. Kanske lite. Eller inget alls. Men faktum kvarstår: Tiden går. Den går jävligt snabbt.
När man var liten kändes 30 år som något gammalt, trött. Nu är inte 30 år långt borta och jag känner mig varken gammal eller trött. Vet inte om jag känner mig ett dugg äldre nu än för sex år sen. Kanske lite. Eller inget alls. Men faktum kvarstår: Tiden går. Den går jävligt snabbt.
25-årskris, 30-årskris.. you name it.. finns kriser i varenda femårsperiod. Dessutom har den där krisen flyttats ner i åldrarna. Snart har väl människor 15-årskris? Själv har jag aldrig haft någon åldersnoja. Visst har jag tänkt ibland när vissa år flutit förbi: "Hur såg jag mig själv nu för tio år sedan?", "Vad skulle jag ha uppnått?". Tror aldrig att jag har fått svar på de där frågorna. Jag har aldrig satt upp så långsiktiga mål.
Dels för att man aldrig vet vad som händer i livet. Man kanske inte ens lever? Tragiskt att tänka så, visst, men det är sanningen. Allt kan svänga så snabbt. Hade jag satt upp ett mål när jag var 18 att jag skulle vara läkare, trebarnsmor och äga massa saker vid 25... ja... då hade jag förmodligen varit förkrossad just nu. Och haft en kris.
Dels för att man aldrig vet vad som händer i livet. Man kanske inte ens lever? Tragiskt att tänka så, visst, men det är sanningen. Allt kan svänga så snabbt. Hade jag satt upp ett mål när jag var 18 att jag skulle vara läkare, trebarnsmor och äga massa saker vid 25... ja... då hade jag förmodligen varit förkrossad just nu. Och haft en kris.
När jag var 15 valde jag att satsa på fotbollen. I följande åtta levde jag mitt liv efter den. Allt styrdes efter tränings-och matchtider. Vänner, familj, kärlek och en rad andra saker kom sen. Aldrig i första hand. Jag ångrar inte det en sekund, för det har gett mig allt. Vad jag däremot kan tänka är: "Vad hade jag gjort de åtta åren om jag inte hade spelat fotboll?". Jag har ingen aning. Och jag kommer aldrig att få veta heller.
Vad man vet i efterhand, som man inte vet innan, är att just det valet man gör vid ett visst tillfälle kommer att påverka framtiden.
Jag har valt många vägar som jag även idag tycker är den rätta. Sen har jag tagit otroligt många felbeslut också. Men de felbesluten har gjort mig till den jag är idag. Det är ingen perfekt människa, långt ifrån, men ändå: jag.
När jag ser siffran 26 framför mig känns jag gammal. När jag tänker på vad jag har gjort under de 26 åren så känner jag mig ung.
Jag har spelat fotboll i 22 år, i åtta olika klubbar. Jag har bott i tre städer (okej, en by) och besökt en rad länder. Jag har utbildat mig och dessutom fått mitt drömjobb.
Det är mer än vad många hinner med innan de är 40 – men det kan också vara en bråkdel av av andra hunnit med vid 26. Alla är olika och väljer olika vägar. Det finns inga rätt eller fel.
Jag har spelat fotboll i 22 år, i åtta olika klubbar. Jag har bott i tre städer (okej, en by) och besökt en rad länder. Jag har utbildat mig och dessutom fått mitt drömjobb.
Det är mer än vad många hinner med innan de är 40 – men det kan också vara en bråkdel av av andra hunnit med vid 26. Alla är olika och väljer olika vägar. Det finns inga rätt eller fel.
Om 3,5 år fyller jag 30. Jag är inte stressad, inte rädd, inget. Bara nyfiken på hur jag kommer sammanfatta mina första 30 år.
No one can avoid aging, but aging productively is something else.
- Katharine Graham
- Katharine Graham
"Grow through life"
Jag vet inte om det är hösten, regnet eller kylan. Men jag är less. Har svårt att gå upp på morgonen, är trött hela dagen och efter jobbet vill jag bara hem och lägga mig igen. Jag har noll inspiration och ingen motivation. Jag saknar allt – och ingenting. Men det är så livet är ibland. Det går upp, ner.. och upp igen.
Om 38 dagar väntar två veckors semester i Thailand.
Det är vad som driver mig just nu.
Det är vad som driver mig just nu.
Don't go through life, grow through life.
- Eric Butterworth
- Eric Butterworth
"Comebacken"
sedan jag la ner den här bloggen har jag skapat sju nya. jag minns i princip inte adressen till någon av dem och ingen av de sju har varit uppdaterade längre än i snitt två veckor. för det första är det absolut roligaste att "göra i ordning" bloggen, dvs designa den. när det är gjort väntar det jobbigaste – att fylla bloggen. det är ofta där det skiter sig. rejält. igår återupptäckte jag denna blogg. jag började läsa från start 2007 och framåt och konstaterade två saker:
– jag var roligare förr.
– jag hade roligare liv förr.
– jag var roligare förr.
– jag hade roligare liv förr.
Erkännandet
Hej bloggen. Jag saknar dig. Du var min bästa.
ALTERNATIV.
1. amputera. kanske lite magstarkt och en lite väl impulsiv handling. när ångesten kryper på finns det ju liksom inget att göra åt att jag inte har någon fot längre. och andra sidan slipper jag ju smärtan, rehaben och allt de där. protes? någon?
2. operera. nu vet jag ju inte om jag ens behöver operera foten... men så vitt jag vet brukar inte en operation göra saker sämre...
det är de två alternativen jag har just nu. känns det som.
jag borde gå och kolla min fot, men lever efter tesen: det man inte vet mår man inte dåligt av.
jag har ingen lust att få info om att den är bruten eller att det finns sprickor någonstans.
å andra sidan - jag spelade 45 min i dagens match - det lär väl ingen normal människa kunna göra med en bruten fot? men så är jag inte helt normal heller.
over and out.
2. operera. nu vet jag ju inte om jag ens behöver operera foten... men så vitt jag vet brukar inte en operation göra saker sämre...
det är de två alternativen jag har just nu. känns det som.
jag borde gå och kolla min fot, men lever efter tesen: det man inte vet mår man inte dåligt av.
jag har ingen lust att få info om att den är bruten eller att det finns sprickor någonstans.
å andra sidan - jag spelade 45 min i dagens match - det lär väl ingen normal människa kunna göra med en bruten fot? men så är jag inte helt normal heller.
over and out.
VÄLKOMMEN...
... till en sådan där lite småirriterad dag. eller snarare onormalt trött dag. från och med att klockan ringde imorse har jag varit en zombie. jag vet inte om det beror på att kaffemaskinen på jobbet är sönder eller inte. det känns oavsett skönt att kunna skylla på den. efter jobbet var det först toppmöte i damallsvenskan mellan ldb malmö och linköping, strax efter den började barcelona-real madrid i champions league. hur gärna jag än kollar på och hur mycket jag än tycker om damfotboll, så är det en sån sjuk klasskillnad. nog för att manon melis är snabb och gör en jävla massa mål. men messi är lite snabbare. och gör lite fler mål. punkt.
för övrigt så gjorde jag nyss ett experiment. jag åt upp en hel påse hallon-lakrits tuggummi. det skulle jag inte ha gjort. jag skyller på tröstätande över min invalida fot.
för övrigt så gjorde jag nyss ett experiment. jag åt upp en hel påse hallon-lakrits tuggummi. det skulle jag inte ha gjort. jag skyller på tröstätande över min invalida fot.
JA!
jag har något att klaga på igen. min fot.
UNDER ALL KRITIK.
min blogg har gått från ouppdaterat till tragisk. jag insåg precis att mitt senaste inlägg är daterat till den 22 mars. och det inlägget är skitlångt och jättebittert. tragiskt helt enkelt.
så vad har mitt liv innehållit den senaste månaden? faktiskt allt annat än bittra saker. men det är ju faktiskt så att den här bloggen mestadels låter mig vara - just det - bitter. tendensen är ju precis den: är allt på topp, då skrivs inget. är jag sjuk, trött eller har något att klaga på, då jävlar bränner det i tangenterna.
april månad 2011. den inleddes med en underbar jobbresa till florens. what happens in florens, stays in florens så jag låter er förbli nyfikna. kortfattat så jobbar jag med ett gäng mycket sjuka människor. tur är väl att jag är precis likadan. väl hemma väntade några intensiva veckor av jobb, dag som natt. precis som alltid så resulterade det i ett magasin - den här gången med! i övrigt har det "firats" påsk, vi har spelat seriepremiär med norvalla, jag har fyllt 25 år och anordnade en fest med tema raggare, som var mycket uppskattad! månaden kommer avslutas med ytterligare en match samt en kort och intensiv resa till värmland.
jag trivs helt enkelt. sen gör det ju inte saken värre att solen skiner och sommaren närmar sig.
så vad har mitt liv innehållit den senaste månaden? faktiskt allt annat än bittra saker. men det är ju faktiskt så att den här bloggen mestadels låter mig vara - just det - bitter. tendensen är ju precis den: är allt på topp, då skrivs inget. är jag sjuk, trött eller har något att klaga på, då jävlar bränner det i tangenterna.
april månad 2011. den inleddes med en underbar jobbresa till florens. what happens in florens, stays in florens så jag låter er förbli nyfikna. kortfattat så jobbar jag med ett gäng mycket sjuka människor. tur är väl att jag är precis likadan. väl hemma väntade några intensiva veckor av jobb, dag som natt. precis som alltid så resulterade det i ett magasin - den här gången med! i övrigt har det "firats" påsk, vi har spelat seriepremiär med norvalla, jag har fyllt 25 år och anordnade en fest med tema raggare, som var mycket uppskattad! månaden kommer avslutas med ytterligare en match samt en kort och intensiv resa till värmland.
jag trivs helt enkelt. sen gör det ju inte saken värre att solen skiner och sommaren närmar sig.
VECKA 12
bitterheten har börjat lägga sig så smått. det är ju skönt såhär efteråt att kunna skratta lite åt eländet.
här är min vecka 12 år 2011.
lördag 12 mars
träningsmatch mot böljan. finns inget negativt med just den med tanke på att vi vann med 4–0. efteråt däremot så mådde jag ungefär som jag brukar efter en match. det jag kunde notera sådär direkt var att min högerfot var stukad tre gånger och att min vänstra vad hade fått sig en rejäl smäll.
under kvällen slukade jag både en och två öl innan det bar det ut i göteborgs-natten för första gången på länge. under natten lyckades jag med konststycket att putta ut någons lösbröst (känner att jag inte behöver utveckla händelsen mer).
söndag 13 mars
mådde bra under hela dagen så jag och anna bestämde oss för att gå på bio. när den var slut och vi skulle ta oss därifrån upptäckte jag plötsligt att jag inte kunde stödja på mitt vänsterben. knäet var ostabilt och det gjorde ont bakom. jag smög i princip ut från bion (stödjandes på min fot som stukades tre gånger) och blev direkt livrädd. som tur var fanns mina kryckor nära tillhands i bilen. jag dammade av dem litegrann. de hade ju ändå legat där sedan i mars förra året. och innan dess användes de flitigt både i mars 2009 och i mars 2008. dålig månad.
måndag 14 mars
inte nog med att livet förvåras betydligt när man tvingas hoppa runt och vara invalid. under kvällen, väl hemma efter en dag på jobbet, började jag förbereda en god middag med tacos. alla grönsaker var hackade när jag skulle steka köttfärs. drog på spisen och då slocknade hela lägenheten. alla lampor och kyl/frys dog. det blev mörkt och tyst. vi svor. och var hungriga.
det visade sig efter många om och men att det var just spisen som var felet. det innebar att den goda tacos-middagen fick ersättas av ostmackor.
tisdag 15 mars
fortfarande kryckor. men det var återigen inte dagens största besvikelse. under morgonen på jobbet satt jag och jobbade i wordpress, som vi använder för att uppdatera vår hemsida. längst upp såg jag en notering "nu är det dags att uppdatera till wordpress 3.0. klicka här". vad bra, tänkte jag. och klickade. vad som sedan hände var att hela hemsidan släcktes ned. jag fick lite panik. det fick säkert chefen också.
onsdag 16 mars
mitt i veckan bestämde sig min berömda mensvärk för att göra sitt månadsinträde. den kunde nu i efterhand valt en betydligt bättre vecka än just vecka 12. men icke.
torsdag 17 mars
mensvärken fortsatte plåga mitt liv. och inte nog med det - jag plågade andras liv. nog för att man många gånger varit lite lättirriterad och lättstött på jobbet, men denna dag slog jag alla rekord. jag kunde riktigt höra själv hur otrevlig och sur jag var, men sket fullständigt i det. jag var en bitch.
fredag 18 mars
just fredagar brukar i nästan alla fall rädda en hittills dålig vecka. man vet ju liksom att helgen väntar där runt hörnet. jag var hoppfull då jag la mig på torsdag kväll. min värk hade börjat försvinna och min irritation lättades. när jag vaknade på fredag morgon fick jag en ny käftsmäll: ont i halsen.
lördag 19 mars och söndag 20 mars
snor. hundratals liter av snor.
här är min vecka 12 år 2011.
lördag 12 mars
träningsmatch mot böljan. finns inget negativt med just den med tanke på att vi vann med 4–0. efteråt däremot så mådde jag ungefär som jag brukar efter en match. det jag kunde notera sådär direkt var att min högerfot var stukad tre gånger och att min vänstra vad hade fått sig en rejäl smäll.
under kvällen slukade jag både en och två öl innan det bar det ut i göteborgs-natten för första gången på länge. under natten lyckades jag med konststycket att putta ut någons lösbröst (känner att jag inte behöver utveckla händelsen mer).
söndag 13 mars
mådde bra under hela dagen så jag och anna bestämde oss för att gå på bio. när den var slut och vi skulle ta oss därifrån upptäckte jag plötsligt att jag inte kunde stödja på mitt vänsterben. knäet var ostabilt och det gjorde ont bakom. jag smög i princip ut från bion (stödjandes på min fot som stukades tre gånger) och blev direkt livrädd. som tur var fanns mina kryckor nära tillhands i bilen. jag dammade av dem litegrann. de hade ju ändå legat där sedan i mars förra året. och innan dess användes de flitigt både i mars 2009 och i mars 2008. dålig månad.
måndag 14 mars
inte nog med att livet förvåras betydligt när man tvingas hoppa runt och vara invalid. under kvällen, väl hemma efter en dag på jobbet, började jag förbereda en god middag med tacos. alla grönsaker var hackade när jag skulle steka köttfärs. drog på spisen och då slocknade hela lägenheten. alla lampor och kyl/frys dog. det blev mörkt och tyst. vi svor. och var hungriga.
det visade sig efter många om och men att det var just spisen som var felet. det innebar att den goda tacos-middagen fick ersättas av ostmackor.
tisdag 15 mars
fortfarande kryckor. men det var återigen inte dagens största besvikelse. under morgonen på jobbet satt jag och jobbade i wordpress, som vi använder för att uppdatera vår hemsida. längst upp såg jag en notering "nu är det dags att uppdatera till wordpress 3.0. klicka här". vad bra, tänkte jag. och klickade. vad som sedan hände var att hela hemsidan släcktes ned. jag fick lite panik. det fick säkert chefen också.
onsdag 16 mars
mitt i veckan bestämde sig min berömda mensvärk för att göra sitt månadsinträde. den kunde nu i efterhand valt en betydligt bättre vecka än just vecka 12. men icke.
torsdag 17 mars
mensvärken fortsatte plåga mitt liv. och inte nog med det - jag plågade andras liv. nog för att man många gånger varit lite lättirriterad och lättstött på jobbet, men denna dag slog jag alla rekord. jag kunde riktigt höra själv hur otrevlig och sur jag var, men sket fullständigt i det. jag var en bitch.
fredag 18 mars
just fredagar brukar i nästan alla fall rädda en hittills dålig vecka. man vet ju liksom att helgen väntar där runt hörnet. jag var hoppfull då jag la mig på torsdag kväll. min värk hade börjat försvinna och min irritation lättades. när jag vaknade på fredag morgon fick jag en ny käftsmäll: ont i halsen.
lördag 19 mars och söndag 20 mars
snor. hundratals liter av snor.
FYRA ÅR.
jag har haft den här bloggen i fyra år nu. det är sjukt lång tid.
här kommer några av mina favoritinlägg för att fira detta jubileum:
min berättelse om torsby
resan mellan umeå och torsby
årskrönikan 2007
rekesh ranjan
lite fel om en låttext
lika-som-bär
lika-som-bär 2
datorernas död
hej mölnlycke
äckliga barnprogram
äckliga ord
vilket är ditt favoritinlägg under dessa fyra år?
här kommer några av mina favoritinlägg för att fira detta jubileum:
min berättelse om torsby
resan mellan umeå och torsby
årskrönikan 2007
rekesh ranjan
lite fel om en låttext
lika-som-bär
lika-som-bär 2
datorernas död
hej mölnlycke
äckliga barnprogram
äckliga ord
vilket är ditt favoritinlägg under dessa fyra år?
