hon, som följer mig genom livet,
som finns där vad som än händer och vad jag än gör.
hon, som är så lätt att ta för givet.

hon, som får mig att känna trygghet,
och som aldrig sviker.
hon, som alltid, alltid stannar kvar.

mamma.

i helgen är det mârten (läs: marknad) i torsby. det är tradition, och då menar jag tradition, alltså snäppet bättre än julafton, nyår och midsommar. det är virvelvinden, stånd (ja säkert i dubbel bemärkelse), mârtensgodis, vild-hasse med kôrven (antagligen också i dubbel bemärkelse), fulla ungdomar, gråtande barn, mormödrar, kusiner, sysslingar, hundar, katter, ja faktiskt alla. antal besökare de senaste åren har överstigit torsbys befolkningsmängd (8000).

man kan köpa 10 strumpor för 100 kr, 5 remmar för 50, man kan skjuta pil, vinna och stoltsera med en sån där jättestor marabou (har aldrig hänt mig på 20 år), man kan köpa kläder (som går sönder veckan efter), eller kanske gå upp i vikt av varma chips, sockervadd, majskolvar, pizza, mums-mums, godis.. godis.. godis.

i år - 2007, missar jag mârten.

men vilken tur då att jag förra året insåg att det endast är en tradition för mig. ungefär lika tillfredställande som kalle anka på julafton. och då vet ni vad jag menar...