pia sundhage?                          en tantperuk?

med tepåsar under ögonen sitter jag i soffan för att ge er en reflektion över min dag. en dag då jag fått inandas saknad värmlandsluft och åter igen sett jitex vinna i söderettan. jag har även hittat ett nytt alldeles underbart sätt att fördriva tiden under bussresor. jag vill tacka GP för detta.



skonsamma hårtoningar säljes. 50 spänn för toningar som enligt annonsören räcker 5 ggr. för det första har jag aldrig köpt ett paket som kan återvändas... och för det andra kan ju bara konstateras att personen i fråga är ute efter snabba cash.



här mina vänner är inget annat än fynd.
2-liters plastbunkar för 1-5:-
jag kan inte i mitt innersta förstå anledningen till denna försäljning då antagligen annonsplatsen kostar mer än det som säljs. men med all säkerthet - hon/han kommer bli nerringd!



för 120:- kan du inte bara få ett nytt, fräscht duschdraperi med motiv av bland annat en älv, fartyg och storstadsskyline. dessa draperi funkar nämligen också som planscher. planscher!?!?!?



och så över till en hederlig kontaktannons.
jag vill egentligen bara upplysa en enda mening i denna specifika annons: "ser bar ut enligt andra".

min otur har en sådan precis tajming så att jag inte tror det kan kallas otur längre. utan rent jävelskap! nån vill mig uppenbarligen mycket illa, någon annan slutsats är svår att dra. idag passade jag nämligen på att skaffa mig både en hjärnskakning och en stukad fot (foten hamna förövrigt i skymundan, men stukad är den). jag landade på bakhuvudet och såg stjärnor och upplevde den billigaste fyllan hittills. i skrivandets stund försöker jag hålla mig vaken, och jajo, att använda datorn är inte rätt taktik, men rastlösheten får mig bara att däcka på sängen.

det finns tillfällen då man lider med andra människor mer än vanligt. igår var en sådan. ute i härlanda, under en ensam parkbänk låg en övergiven grå peruk. jag lider med tanten (eller gubben - vad vet jag?), som blev av med sitt hår i en göteborgsvind. jag lider eftersom hon antagligen inte vågar gå tillbaks för att hämta den. jag vill på något sätt likna det med att skratta så löständerna ramlar ut. ur en tants perspektiv - antagligen det pinsammaste som kan hända. man vill väl varken vara hårlös eller tandlös?

jag fick en plötslig övertygelse om att man genom att titta på människors nattduksbord kan utläsa vad de är för sorts person. några har böcker och en lampa = gillar att läsa. andra har löständer = gammal eller bara tandlös. sen finns det de som har foton på sina närmaste = familjekär. ja ni fattar. tanken slog mig sådär abrupt, precis som en blixt. när jag sedan vänder blicken åt mitt eget nattduksbord börjar jag med ens att tveka på min övertygelse. där finns: 2 ljus, en tavla som föreställer mig själv, en tavla på ella, ett par glasögon från -99 och 5 förbrukade snusar.

en egoistisk, familjekär snusare som behöver köpa nya glasögon.

efter en sommar av sovmornar, arbetslöshet och till viss del rastlöshet har jag nu klivit in i den så kallade verkligheten igen. idag smygstartade jag praktiken. mån-fre från nu tillochmed december kommer dagarna vara bokade in i det minsta. jag får lite ångest, nånstanns i magtrakten. men jag vet ju att det är latheten som säger sitt. och lathet går ju över. turligt nog är ju faktiskt människan ganska anpassningsbar. och så jag.

mina tankar går till dig Mattias, och till din familj. igår, idag och imorgon.
det är ofattbart det som hänt.

jag fascineras och förundras över hur livet kan vända på en sekund. det man gör och det man känner ena dagen kan vara det ombytta dagen efter. glädje och lycka kan bli sorg och elände. kärlek kan bli hat. drömmar kan suddas ut.

idag när jag skriver, tänker jag på dig Mattias, som igår miste livet i en tragisk olycka. du valde att leva i nuet. och plötsligt så finns inget Nu för dig, inget då och inget sen. plötsligt finns du inte mer. jag tror att fler människor borde tänka som dig. lev i nuet. de som lever i det förflutna snurrar runt i en cirkel och kommer ingenstans. de som lever för framtiden, för vad som kommer, de glömmer idag.
du, Mattias, visade hur viktigt det är att leva fullt ut varje dag. för plötsligt finns där ingen morgondag.

det här har fått mig att tänka på de små sakerna. de dagliga rutinerna som flimrar förbi likt rutorna i en serietidning. man borde stanna upp, tänka efter. gjorde jag mitt allra bästa nu? kunde jag gett lite mer? kommer jag ångra mig?
jag har varit dålig på att leva fullt ut varje dag. jag tänker att livet fortsätter, att man har tid på sig att göra fel för att sen göra rätt. man har tid att lära och sen förstå. man har tid att skjuta upp saker, att vänta med drömmar, tid att älska fullt ut.
men verkligheten är annorlunda. tiden kan stanna. livet kan ta slut.

och det är fascinerande. men väldigt skrämmande.

mina blogginlägg fungerar ungefär som i det vanliga livet. när samtalsämnen tar slut börjas de pratas väder. och det är precis vad jag kommer göra nu. göteborg verkade förra veckan ha förväxlat årets månader och tagit augusti för oktober. för vädret var i det närmaste en k-a-t-a-s-t-r-o-f. det var orkan, regn i sidled och höstkyla. den sista lågan av hopp långt ner i magen började sakta men säkert brinna ut. man började liksom inse att hösten/vintern skulle ge ett kyligt inslag i ens liv de närmaste 9 månaderna. höstdepressionen i sverige var påväg att göra tidig debut. men oväntat och överraskande stämde plötsligt det en gammal kär värmlänning sa en gång: efter regn kommer solsken.

nerpackad i en låda med texten "inför sommaren 2010" låg min sololja och grät. igår tog jag leende fram den igen!

det finns veckor av fotboll, det finns veckor av shopping, av skola, av jobb, eller av semester. sen finns det veckor som går under namnet besöksveckor. detta har varit precis en sån. det började ju med pappa sönd-tis. sen hann jag precis andas innan min vän från skellefteå, carina, kom på besök tors-sönd. tisdag denna vecka var jag göteborgsguide åt anna och jimmy från torsby. jag verkar nästan bitter. det är jag inte.

sällskap är alltid kul, det gör liksom mina dagar lite mer värdiga. det har jag konstaterat nu i efterhand när jag nu ägnar dagarna åt att slita ut soffan och sängen, samt få liggsår. men jag klagar inte åt det heller. möblerna är ju till för att användas har jag hört. datorn och tv:en likaså!


carina och jag gör stan!