gott folk! maja johansson har precis genomförd sin solodebut i ämnet bakning. som alla (?) kanske tror borde det ha resulterat i en smärre katastrof. men jag måste nu med resultatet i handen och magen göra er besvikna och konstatera att jag är riktigt nöjd med debuten.

vägen mot målet var däremot inte spikrak. mjöl, pulver och salt precis överallt. och själva degen tog ett sekel att få ordning på - antingen alldeles för kletig eller alldeles för torr. trots att jag läste receptet innantill förstod jag inte riktigt det där med "dela degen i fyra bitar. platta ut dem på mjölat bord till runda plattor. lägg dem på smord plåt. skåra varje platta kortvis i fyra delar". min scones-deg var visserligen delad i fyra delar men sen hände inte så mycket mer. så fyra relativt stora och tjocka degbitar tog plats i ugnen. och som ganska (mycket?) oerfaren bakare med ganska (mycket?) dåligt minne så tänkte ja inte på att degen sväller lite (mycket?) i ugnen. så det där med att de var tjocka, blev till väldigt tjocka. iallafall, 10 min senare och med en lätt kant-bränning var mina livs första scones klara!

summan av kardemumman - de smakade gott! (vad ska jag jämföra med föresten?) och jag har även dragit en slutsats: "det är insidan som räknas".

19/6
snubblade på tröskeln in till köket, ramlade, och lyckades trassla in mig i gardinen så den föll med mig (ja, även stången), och en blomkruka krossades (den andra i köket) så nu har jag bara en kvar! väl på golvet bland blomjord och med ett grönt täcke av gardin över huvudet reste jag mig hastigt upp och (tro det eller ej) slog bakhuvudet i fönsterbrädan.

20/6
kom till umeå med buss och gick som vanligt hem. jag lyckades då med konststycket att gå in i en soptunna som stod på trottoaren invid ett hus..... fråga mig inte HUR, fråga mig inte VARFÖR. för jag vet verkligen inte. vrickade även foten på köpet och självklart stod soptunnans ägare i trädgården och fnissade förnöjt. hoppas jag gjorde din dag!

om jag ska välja ett yrke - då väljer jag drömtydare.
tänk efter, tänk på alla drömmar du har. ibland vill man verkligen, verkligen veta vad de betyder.
för det finns inget sammanhang överhuvudtaget!

när jag åker buss mellan umeå och skellefteå är det ett ypperligt tillfälle att sova, eftersom det tar ca två timmar enkel resa. (expressbuss var det va!?). hittills har jag trots tappra försök inte lyckats somna en enda minut - tills nu! idag hände det! och då kan jag tillägga att jag att hädanefter aldrig mer tänker försöka igen....... för jag vaknade nämligen av att jag pratade (skrek!) i sömn.  samtliga passagerare i den för ovanlighetens skull ganska fullsatta bussen vände sina ansikten i förvåning mot mig medans de med spänning väntade på en fortsättning. själv drog jag luvan över huvudet, sjönk ner i stolen och satte mp3'n på högsta volym. (läs: dåligt försök i att låtsas som inget hade hänt). så - vad var det jag sa då?

"isåfall tar jag fyra blåbär och en micro".

osammanhängande var ordet!

ställde mobilen på 8 imorse eftersom jag glömt att boka någon bättre tvätt tid. yr, snurrig, TRÖTT och utan linser gick jag ner till tvättstugan och skulle precis avvika från korridor till rummet (dörren var öppen) men saken var den att jag svängde decimetern för tidigt och gick rakt in i betongväggen..................

ps. jag vaknade med bultande huvudvärk en timme senare. (konstigt?)

ps 2. pinsamt nog ska jag erkänna att jag lyckats med denna bedrift tidigare i mitt liv. (och vi pratar inte EN gång...)