min handläggares första mening till mig:
"så du är hemma i torsby igen?"
"jaaaaa, för guds skull, jag är hemma igen"

kan lägga till en parates här att även alkisen på parkbänken har noterat denna (uppenbarligt) stora händelse. gick förbi honom förra veckan och då skrek (sluddrade) han med cigaretten i mungipan och ölen i handen "är DU tillbaks".

iallafall,
efter alla rutiner med inskrivningen (som jag kan utantill) kom frågan jag bara väntat på.

"skulle du vilja gå en söka-arbete-kurs?"
"för fjärde gången"?
"man kan ju alltid lära sig något nytt"

jo, jag kommer speciellt ihåg en övning som jag har lärt mig väldigt mycket av "sätt er två och två där den ena är arbetsgivare och den andra är arbetssökande så föreställer ni er att ni är på en arbetsintervju"

eller varför inte delen där de förklarar hur man söker jobb på ams hemsida:
1. sätt på datorn
2. surfa in på www.ams.se
3. använd muspekaren och klicka på "söka jobb" i menyn högst upp (verkligen? jag som tänkte klicka på "rekrytera")

(om bara min lillasyster på fyra år kunnat läsa hade hon också kunnat söka jobb där - utan en timmes utbildning på arbetsförmedlingen)

och innan jag skulle gå:

"du får av mig "handbok för arbetssökande" som du kan läsa och få tips och idéer"
"jag har ett bibliotek av såna hemma så du kan behålla den"
"vi har självklart uppdaterat boken, så ta med den hem i alla fall"

(uppdaterad eller ej, jag kommer inte att läsa den)

i fredags kväll klockan 21 startade mamma och hennes kompis annmarie resan från torsby för att hämta hem mig från umeå. jag själv var som vanligt ute i sista minut med både städning och packning, så jag tillbringade fredag kväll och natt med dammsugaren i ena handen och trasan i den andra. pustade fönster för första gången i mitt liv, rengjorde en ugn för första gången i mitt liv och skrubbade under badkaret för första gången i mitt liv. stolt som en tupp och med nyvunna vuxenpoäng la jag mig klockan 03.30.

vid halv sex på lördag morgon vaknade jag av ett sms från mamma som löd: "vi är där om 5 min". vilket fick mitt hjärta att bulta likt tors hammare. för det skulle i praktiken innebära att jag borde putsat sista fönstret, skurat alla golven, tömt kylskåpet och stå redo att resa inom loppet av 5 min. jag panikringde och undrade om det verkligen var sant, men som tur var hade jag läst jag fel (kan bero på att jag nästan är blind utan linser?!) för det hon egentligen hade skickat var: "vi är där om 5 mil".

när de väl hade anlänt var det dags för "inspektion städning" och kommentarer som "det ser fan förjääävligt ut", "har du verkligen städat här?" och "sa du att du hade gjort klart badrummet?" gjorde att mitt självförtroende och min stolthet sen gårdagen sjönk som en sten i havet. packning, bärning, stuvning, och en ja en vad-ska-man-säga "om-städning" var morgonens sysslor.

med alla saker packade (efter många om och men) så började färden från umeå klockan halv elva. min första kommentar var "jaha, och vad har ni för musik?" och till min fasa fick jag svaret "här har vi ingen musik, det klarar vi inte av". jag föll i djupa tankar och funderade mest på hur jag skulle överleva 10 timmars bil utan musik lyssnandes till gps-kärringen? (behöver jag ens påpeka att hennes stämma fortfarande ekar i mitt huvud?) "observera", "vid nästa korsning - sväng vänster", "om möjligt - gör en u-sväng", "följ vägen i 11 km".

redan efter en dryg timme tog vi första pausen - örnsköldsvik. efter lite (ofrivillig?) sightseeing på ett industriområdet trängde vi oss (bokstavligen) in på en parkering nere vid hamnen mellan husvagnarna. med diverse törstsläckare i bilen var det aningen svårt att ta sig ur bilen då våra blåsor höll på att sprängas, och det hela var i stunden också riktigt, riktigt löjligt roligt (sömnbrist?). mamma låg, kröp, skrattade och kissade nästan ner sig. plötsligt glider då en polisbil upp bredvid oss och polismannen vevar ner rutan, inspekterar oss och spelar på sin coolhet i uniformen: "är ni vilse?". mamma och annmarie ser ut som två frågetecken, antagligen med skrattet bubblande i magen. han fortsatte: "det var några som såg er och tyckte att ni körde konstigt".
vi har funderat och funderat och den logiska (?) lösningen var att de stackars arbetande taxiförarna suttit i fikarummet och sett vår ankomst och kommit fram till att vi var ett tre fyllon/rattfyllon och därmed kontaktat polisen. (sen när blev det olagligt att skratta så man viker sig dubbelt?)

resans och årets floskel: vi satte oss ner för att äta på en restaurang och då utbrister mamma efter ca 12 timmars bilresa: "åhhh, va skönt att få sätta sig ner en stund".

skog, skog, skog och slut på bensin...

vid sveriges minsta bensinmack var det stopp för tankning. själv tog jag sats på skogsbrynet och trotsade både tistlar och brännässlor - nöden har ju faktiskt ingen lag. mamma gjorde samma försök men lyckades inte fullt lika bra. med en cigarett i mungipan, balanserandes på huk (med försök att inte kissa på sig själv...) lyckades hos tända eld på sitt eget hår och märkte det först när vi alla hörde brandbilen passera i samma sekund! (sammanträffande?). annmarie å sin sida hade fullt upp med att få upp tanklocket och jag kunde själv efter några försök (typ 2) konstatera att det faktiskt var omöjligt. när vi precis gett upp svängde en svart bil upp bakom oss och två killar stegade ur (sammanträffande?), annmarie såg sin stora chans och sprang med armarna i luften mot dom: "HEEELP! HEEELP!?". jag funderar än idag: varför engelska?!? i alla fall, killen fick (självklart) upp tanklocket på första försöket och jag kan nästan se hans blickar till polaren i bilen. själva stod vi och gapade och var ytterst imponerade av det nyss utförda hjältedådet. vår tacksamhet visste inga gränser. (åter igen - sömnbrist...)

några timmar förflöt av:
- att jag själv säkert fem ggr tog upp korsordstidningen, löste ett ord och la ner den igen.
- att mormor ringde för femte (eller var det 55:e) gången och frågade samma sak: "var är ni?", "är annmarie vaken än?".
- en klassisk "välj-färgen-på-bilen-leken". alla låtsades vara exalterade och inne i leken, men faktum är ju att det endast var ett simpelt tidsfördriv och då menar jag T-I-D-S-F-Ö-R-D-R-I-V.
- skratt. (och det var skratt åt saker som jag inte ens tänker nämna här) (läs: lättroade)
- trötthetens hallucinationer. "men guud, jag tyckte den där brädhögen med grön presenning sprang ut på vägen", "oj, där satt det två björnar på huk", "titta!, svarta grisar".

med endast fyra mil kvar till torsby hade vi sista stoppet - för hör och häpna: vi var faktiskt kissnödiga (!) mamma hade nog helst gjort nummer två men istället valde hon efter att ha vart vaken i 38 timmar att springa en runda (några rundor) på parkeringen. det lät ungefär som om du skulle dammat av din gamla moped från -87 och försökt trampa igång den.. annmarie drog ner kjolen (inte helt va?) och satte sig och tömde blåsan i en slänt helt ovetande om att hon senare skulle få åka de sista fyra milen hem endast iklädd ett par trosor. så där stod jag i mörkret, nånstans mitt i skogen, vinglandes av trötthet och iakttog scenariot av mammas (alias mopedens) 100 meters lopp och annmaries konstaterande "jag tror jag har vatten i knäna", med den följande - lite mer panikartade kommentaren "nej jag har tameeejfaaan kissat på kjolen".

jag har bara svaga minnen av de sista milen, för mestadels satt jag och gapade och räknade ner kilometrarna på gps:en. kärringen irriterande mig inte ens längre, hon hade blivit en del av mig, min vardag, mitt allt.

det vore väl att tänja på sanningen om jag säger att resan var händelselös och långtråkig antar jag?
jag vet inte - vad tror ni?

på fredag gör jag mitt sista pass på jobbet. inga fler tjutande faxar i öronen, inga fler konstiga telefonsvarare, inga fler "nejnejnejnejneeeeej", "nu får ni faaan sluta ringa", "jag är INTE intresserad" eller som mohammad abdullahi skulle uttryckt sig "jak ar inte inträssant", inga fler påslängda lurar i öronen, inga fler övertalningsförsök, och ingen mer tillgjord röst då jag tvingats göra avkall på min vackra och lättförstådda (?) värmländska.

tänk dig själv att lyssna till detta med röstläge likt roland i torsk på tallin:
- hej, maja hete ja. å ja ringer frå kombilötteri å vill tack se myck för du ha vör mä förut. ja ringer nu fö vi ha fyllt tjufäm å tänkt du skull ha vör mä å fir dä mä öss här i sömmer.

frågan är ju om jag nån gång skulle komma till saken med en sån inledning?

nu till det värsta: igår skickade jag in en jobbansökan som telefonförsäljare i torsby.

har du penna och papper? för idag har jag gjort saker som du bör anteckna.
- stängt av alarmet och tagit sovmorgon. (varför ens ställa klockan på en lördag?)
- varit till systemet. (som förövrigt är en riktig wow-upplevelse nuförtiden)
- färgat håret. (hur kan jag vara blondin egentligen mamma?)
- ätit pistagenötter. (saltet fick min vanligtvis ej förekommande överläpp att växa dubbelt)
- lyssnat på 80-tals musik med försök att minnas den gamla goda tiden. (eller? var jag ens född då?)
- köpt aftonbladet för korsordets skull. (kanske dags att ge upp? klarar det aldrig ändå)
- tänk tanken på att träna. (tanken var god iaf...)
- kollat på flyttkartongerna och än en gång konstaterat att jag borde börja packa.
- tagit en järntablett för tredje dagen i rad. (rekord! i vanliga fall brukar jag glömma att ta den...)
- rensat ett avlopp för första och (förhoppningsvis) sista gången i mitt liv. (visserligen var det i förrgår men det är fan värt att nämna!)

och ikväll är det fest. det är i alla fall värt och anteckna (om du nu mot förmodan inte tyckte det om föregående punkter).