Katastrofala omslag
en blogg om gamla skivomslag. just omslagen i sig räcker för att skratta högt, men vad som gör det ännu bättre är att bloggens skapare lägger till en ganska lång text om varje omslag. texten är humor och förstärker verkligen hur fult omslaget är.

Dagens lokaltidningsbesvikelse
en av mina favoritbloggar. här läggs (i princip) varje dag ut en artikel från någon av sveriges alla lokaltidningar. kriteriet (enligt bloggaren) för att vara med är följande:
1. trivialt problem (ex. bernt fick vänta en kvart på färdtjänsten). 2. en bild på den drabbade, gärna med familjen runt. 3. en konstlad min, huvudet på sniskan och mungiporna så långt ner det går. 4. helst ur någon lokaltidning såklart, även om aftonbladet/expressen visat sig vara mer än kapabla att plocka fram the real deal.

vad som är så fantastiskt med detta är att man verkligen förundras över hur lite en lokaltidning måste ha att skriva om ibland.

Bajsa borta
det här är bara sjukt. en man menar på att om man bajsar borta kan man på sikt spara mycket pengar. det är i och för sig bara ett av hans extrema tips för att ha mer pengar över. han har visserligen inte bloggat sedan den 20 december, men det som är skrivet innan är klart läsvärt, för att det är så sjukt alltså.

Vinterhatar-klubben
denna klubb har jag berört förut i min blogg, nu har jag hittat klubbens egen blogg. slutsatsen man kan dra är att dessa människor verkligen hatar vintern.

jag är tillbaks – i princip i alla fall. ännu ett magasin är lämnat och processen har varit lika kul och utvecklande som den brukar vara, även om man för den sakens skull isolerar sig från omvärlden under en tid. nämde jag tröttheten? den finns i min kropp nu. jag har suttit så många timmar vid datorn med mina ben i 90-graders vinkel så att jag har utvecklat samma symptom som vid en länge flygresa, dvs svullna vader och fötter. det känns inte riktigt okej att jag behöver införskaffa stödstrumpor av denna anledning...

jag och anna har har haft nattligt, manligt besök under två nätter. i går kväll pratade vi om en händelse för några månader sedan. vi skrattade oss till sömns.
det var så här...
... anna var inne lite snabbt på vårt kontor och behövde låna toaletten. om jag minns rätt var detta vid en lämningsvecka (med andra ord vid ett ganska ostädat och smutsigt tillfälle).
hon kom snabbt ut från toaletten igen.
anna: det var fan den äckligaste toa jag varit inne på.
vi andra fattade ingenting. vadå, är den ofräsch?
anna: för det första var det bajsränder i toaletten. för det andra fanns det ingen tvål att tvätta händerna med – utan en flaska wc-rent. handdukarna var så lortiga så att de mycket väl kunde hängt där i ett år...

en ungkarlstoalett helt enkelt. fyra av fem som sitter på kontoret är inte ungkarlar. det finns egentligen bara en misstänkt, eller snarare, en person som mycket väl faktiskt kunnat tvätta händerna med wc-rent i brist på annat.

när jag föddes 1986 fick jag förnamnet maja. efternamnet blev johansson, efter pappa. just johansson var inte ett  unikt namn för 25 år sedan. det var snarare precis lika vanligt då som nu. det vill säga – sveriges vanligaste efternamn. maja däremot var ganska unikt. jag minns att jag kollade en namntoppen-lista någon gång under 90-talet och insåg att maja inte fanns med bland de 100 vanligaste. jag blev ledsen, besviken. men den som väntar på något gott (eller)...
... listan över de populäraste namnen 2010 presenterades i dagarna. joda, maja är vanligast. det är väl egentligen bara att gratulera mamma som för 25 år sedan hade en ganska bra feeling på kommande "inne-namn". jag däremot jublade sådär mycket. jag sitter just nu inne med sveriges vanligaste förnamn och efternamn. unikt...

trösten är att på den totala listan över svenska förnamn så ligger mitt namn fortfarande bara på en 95:e plats. men vänta till år 2036 och det ligger förmodligen i topp.

... natt, vad jag ska sova inatt. idag är jag en människa – imorgon likaså – men sen försvinner jag in i maskineriets maskineri och kommer ut först nästa helg. fråga mig om tio år om vecka fyra 2011... jag kommer inte veta att den existerat.
men jobbet innebär stunder av stress, press och kaos. jag älskar det lika mycket som jag fasar för det. idag är det iallafall fredag, det ska vi fira med biomys. lördag blir produktiv med gympass och tvättning. sen... hejdå världen.
i övrigt innehöll denna fredag:
... morgonmys med glenn hysén och en härlig nyhet.
... planering av en fotbollsrelaterad resa.
... en liverpooltröja.
... ett citat "jag gillar din vargliknande spelstil".
... och ej uppskattad gatumusik på spårvagnen.

...är tillbaks. jag pratar om träningsvärken, den som kommer när försäsongen drar igång på allvar. igår tränade vi på konstgräs och idag vill jag helst spendera dagen i soffan. debutträningen gav följande svar:
- min kondition är på noll.
- mina (vilande) muskler väcktes upp, brutalt.
- fotbollstekniken försvann någon gång i oktober 2010.
- mina fötter vill inte tillbringa så lång tid (2 timmar) i ett par kalla, trånga fotbollsskor.
- information om vilken klass jag håller när jag presterar på mina absolut lägsta nivå.
med detta sagt kan allt bara bli bättre och trots smärtan – det var förbannat kul att dra igång en säsong... igen!

nästa vecka vill jag varna för att bloggen kommer vila. fem träningspass och lämningsvecka av magasinet innebär att jag går in i zonen.

jag trodde jag var frisk. men vad som återstår av en veckas förkylning är en otäck hosta. i natt lyckades den med att hålla mig vaken en hel natt, sånär som på en timmes oroligt "sovande". min sängkamrat i vår 120 cm-säng var inte särskilt road av mitt extrema hostande. faktum är att hon skulle upp 05 imorse. hon är förmodligen trött, precis som jag. det är helt enkelt oflyt.
för att fira min sambos hemkomst från jobbet tänkte jag laga en god middag. jag fann ett relativt enkelt recept, upptäckte att jag bara hade hälften av ingredienserna hemma, men gav det ett försök ändå. det skulle jag inte ha gjort. resultatet såg inte ätbart ut och var knappt ätbart. oflyt.
imorgon hoppas jag däremot att mitt oflyt är borta. jag ska nämligen till stockholm för ett roligt uppdrag som ni kommer se resultatet av i nästa magasin.

jag vet inte i hur många blogginlägg och facebook-statusar jag påpekat att jag velat bli riktigt sjuk. detta för att jag under hösten varit "halv-sjuk" konstant. jag vet inte om jag ångrar mina önskningar eller inte nu. har nämligen varit däckad i förkylning i snart en vecka och det är inte kul. förhoppningsvis resulterar detta i att jag slipper halv-förkylningar på ett tag, så jag får väl se det som värt.
det positiva i skrivandets stund är iallafall att min röst börjar komma tillbaks. jag har pendlat mellan krax, målbrott och ingen-röst-alls.
men nu är jag less, jag vill blir frisk. i nästa vecka väntar träningsstart och mycket jobb. jag har inte tid att vara sjuk längre.

jag är inte överförtjust i måndagar. jag får för mig att allt går emot en på just måndagar.
- först var jag sådär extremt, äckligt trött när klockan ringde.
- ute bjöd göteborg på ett sånt där härligt skridskobana-underlag. jag svor.
- på spårvagnen hamnade jag bredvid en extremt illaluktade man. ville spy.
- efter första kaffekoppen på jobbet upptäckte jag att min mage inte var stabil.
- sen var gymmet överfullt och jag kunde inte ta i med risk för att skita ner mig.
det kunde ju ha varit värre. men sen är det ju måndag. hade detta hänt imorgon hade jag förmodligen mest skrattat.

JANUARI: jag har bara svaga minnen av hur jag skålade in år 2010. det beror antagligen på alkohol. vad jag däremot vet är att ett av de (förmodligen) första kort som togs på mig under det nya året var ett där jag stod lutad mot ett bord (värt att notera är att min klänning hade åkt upp så att jag visade rumpan genom strumpbyxorna). det i sig är inte så märkvärdigt. det som är anmärkningsvärt är istället tampongsnöret som lyste igenom strumpbyxorna. det beror antagligen också på alkohol. skönt det är att kunna skylla ifrån sig på något.
i övrigt var januari ganska mycket nytt; jag fick ett jobb. och jag började spela fotboll i ett nytt lag. och lite annat: som "romantik" och grusträningar.

---

FEBRUARI: i vanlig ordning skrev jag vid denna tidpunkten ett inlägg om hur mycket jag "hatar" vintern. jag hade tydligen även stora, stora problem med finnar. slutet av februari/början av mars är annars en tidpunkt då jag brukar vara lite orolig. 2008 och 2009 har det nämligen inneburit kryckor och jobbiga skador. februari var bättre 2010. förbannelsen kan mycket väl vara bruten...

---

MARS
... trodde jag. i mitten av mars tvingades jag åter igen gräva fram mölndals sjukhus gamla kryckor (förlåt, jag har inte återlämnat dem). det berodde på en hälsena - som i sin tur berodde på gruset. något annat som jag också tvingades gräva fram på nytt var banankartonger. flyttlasset gick från järnbrott, frölunda till en tillfällig placering i mölndal (i väntan på inträde där jag numer bor).

---

APRIL
jag bloggade två gånger i april. två. det ena inlägget handlade om att jag hade ätit tre veckor gammalt bröd. det innebar att jag i princip fes ut folk från lägenheten. jag har aldrig upplevt något så brutalt äckligt. inlägg nummer två under denna hektiska blogg-månad var endast ett desperat försök att få liv i skrivandet. i övrigt var det seriepremiär i division två med vallen och i slutet av månaden flyttade jag från det temporära till det stationära boendet. vad jag var med om, som jag inte lät er få vara med om var träningslägret i båstad. där skedde min livs första riktiga inkilning (jag har nämligen, av någon konstig anledning klarat mig undan det i alla år). det innebar många saker. men om vi säger så här: jag var en hora och jag juckade mot en käpphäst till musiken av "flickorna på tv2". say no more.

---

MAJ
i början maj hade jag och anna vårt första och hittills enda gräl. grälet handlade om denna livsviktiga sak. mamma kom bland annat på besök och fick njurstensanfall. jag var livrädd. i övrigt var nog maj framförallt en månad då jag bara längtade efter den riktiga sommaren.

---

JUNI
juni... fanns den månaden? jag tillbringade mestadels dagarna framför tv:en. det var nämligen fotbolls-vm. är det något som får mig att stanna inne en solig dag istället för att pressa i bikini insmord med cocosolja så ska det väl vara just det. i övrigt vill jag minnas att sommaren inte riktigt fanns i juni...
den 24:e påbörjade i alla fall jag och anna något som skulle komma att bli mitt livs längsta bilresa (och då har inte den berömda umeå-torsby-resan en chans i sammanhanget - inte när det gäller antal kilometer...).

---

JULI: om april var en dålig bloggmånad så var juli min kanske sämsta någonsin. jag skrev ett enda inlägg. och det inlägget var i princip en ursäkt till om varför jag inte skrivit om vår semester. det värsta är att månaden juli 2010 kunde varit helt tom. jag skrev detta enda inlägg den 28:e. oavsett så hände det ju faktiskt en jävla massa just denna månad. jag och anna bilade göteborg-torsby-narvik-kiruna-parakka-torsby-göteborg. resan upp tog 27 timmar. jag vill inte ens prata om hur trötta vi var. i övrigt var det en underbar semester.

---

AUGUSTI: åter igen – ett inlägg – om vår semester. i slutet lovade jag dessutom en "del två". som om den någonsin skrevs... jag börjar så smått förstå varför och hur min läsarstatistik sjönk under sommaren. men om inte jag minns nu vad som egentligen hände denna sommar, vem ska då skriva om det? vi får aldrig veta hela enkelt.

---

SEPTEMBER: den här månaden upplevde jag mitt livs jobbigaste händelse. oron och smärtan sitter kvar, men glädjen är det största – över att allt gick så bra.
jag älskar dig.

---

OKTOBER: från att aldrig ha varit i england förut toppade jag det med att åka dit två gånger under oktober. först fick jag möjligheten att åka med glenn hysén till liverpool och besöka deras träningsanläggning. det var häftigt, konstigt och overkligt – men kul. lite senare i månaden var det dags att undersöka london. lite skön semester med familjen. för alla er som undrar - min värmlandsengelska har inte blivit bättre. jag brukar inte ha några som helst problem med att förstå språket. men självförtroendet just med det försvann ganska omgående då steven gerrard började prata. jag förstod inte ett ord.

---

NOVEMBER: det var här min 30-dagarsmaraton påbörjades. och det finns säkert någon som tackar för det? oavsett så underlättade det min bloggångest. jag fick reda på en hel del om mig själv, man var ju tvungen att tänka till stundtals. men ni fick säkert reda på ännu mer. varsågod.

---

DECEMBER: årets sista månad, den som precis avslutades. den innehöll (konstigt nog...) mycket som hade med jul att göra. julgran, julklappar, julmat, julstress, julångest, julgodis, julmys. you name it! i övrigt så innehöll det även kärlek, eller rättare sagt ett ettårs-firande... som inte blev så mycket firande. jag var magsjuk. i vanlig ordning innebar också december ett eller flera viktiga beslut. jag lämnar vallen och kommer spela i norvalla, till exempel. i vanlig ordning - igen - så innehöll månaden också den traditionsenliga juldagsfyllefesten i torsby. den höll normal fyllenivå och klass. slutligen var det dags för nyår, men året slutade inte som det började (tack gud för det). jag var nämligen klok nog att säkra upp med boxertrosor och tjockare strumpbyxor. däremot finns en film när jag i princip däckad, dansar liggandes på golvet.

---

sista inlägget i 30-dagarstemat.
jag tänker inte skriva om ännu ett "moment". jag tänker istället tacka denna "30-dagars-hjälp-att-fylla-bloggen-grejen". jag har nämligen, precis som jag hoppades, fått upp glöden igen.

att minnas tillbaks till gamla barnprogram och dessutom kunna återuppleva dem på youtube kan många gånger vara en riktig nostalgitripp. vissa program är lika fantastiska nu som då. vissa andra ligger mer under kategorin hur-i-helvete-kunde-jag-tycka-detta-var-bra. här kommer tre exempel.

ett program som jag är lite kluven till är "lillstrumpa och syster yster". jag minns att jag tyckte det var fullständigt genialiskt som 5-åring. jag följde det slaviskt och vill även minnas att jag vid tillfällen tyckte det var lite för spännande, otäckt. jag tittade på det igen igår... och min första tanke var "vad är detta". det är alltså två raggsockor man sitter och glor på. raggsockor! syster ysters röst kan dessutom liknas vid den röst man har dagen efter en rejäl fylla. hes, ibland lite på gränsen till pervers.



ett program som i dag skrämmer mig är "ika i rutan". en skånsk, kan tyckas lite påtänd, ika umgås med sitt skelett åke. ett skelett. ni hör ju. för det första ska nog inte skåningar göra barnprogram, det är lite skrämmande. för det andra är åke äcklig. den här scenen är ganska talande. ika och åke dansar... eller ska jag säga "dansar".



så till nästa. "pippi pelikan". bara introt är ganska creepy. kraxet, som låter som en kråka som satt i halsen. sen undrar man ju spontant – vad är det man satt och tittade på... en ganska skabbig fågel som utforskar stockholm. jag citerar en kommentar till detta youtube-klipp: "det är ju jävligt populärt att racka ner på gamla barnprogram, men om det är något som verkligen förtjänar det så är det detta. vem fan släppte igenom det här? det är ju inte ens fånigt, det är bara dåligt". oavsett så var detta, precis de övre klippen, något man älskade.

jag vet att jag är klantig. ingen, inte ens jag själv behöver påminna mig om det. ändå underskattar jag ständigt min egen klantighet. som nu till exempel.
det var dags för månadens hårfärgning. av erfarenhet vet jag att jag efteråt brukar vara fylld av mörkbruna fläckar som inte går bort.men av misstag så lär man sig, har jag hört. jag brukar därför ha en blöt papperstuss redo i närheten, så också idag. innan jag började färgningen hade jag ett par nya, ljusgrå mjukbyxor på mig. jag tittade på dem, funderade på om jag verkligen var tvungen ta av dem. kom fram till att: nej, inte spiller jag på dom.
nu återstår några minuter av min färgning och vad har hänt? jo, inte nog med att öronen, nacken, handlederna och ena bröstet är brunfläckiga, även golvet (förlåt hyresvärden) har fått sig sin fläck och – mina byxor.
fan, hur kunde jag ens tro att det skulle gå smärtfritt.

vänj er. bara gör det.

jag är född envis. och var förmodligen lite för envis i mina yngre dar, om jag fattat mamma rätt? mitt favorituttryck var "kan själv". just de orden är väl ganska talande. jag känner så än – att jag kan själv.
även om jag många gånger har kännt av stora brister i mitt självförtroende har jag alltid haft känslan av att om man vill, så går det. det är förmodligen den känslan och min envishet som gör att jag klarat saker jag kanske inte trott att jag skulle.
jag var inte den största fotbollstalangen, inte så jäkla talangfull överhuvudtaget faktiskt. jag var mest bara snabb. och orädd. trots det spelade jag allsvenskt när jag var 17 år. jag var inte den bästa i klassen eller den mest talangfulla kreatören – snarare tvärtom. men idag designar jag sveriges största fotbollsmagasin. att jag lyckats glädjer jag mig bara åt en kort stund. det finns alltid mer man vill göra och det kommer ständigt fler utmaningar.
vad som driver mig är envishet och en tro på att det kommer gå. i allt jag gör. och det gör inte så mycket att man misslyckas ibland. då vill man ju göra bättre ifrån sig nästa gång...

just här och nu så saknar jag – sommaren.
jag är ganska less på att pulsa fram i decimeter-snö eller parera vid varje steg på grund av halkrisk. jag är less på kalla dagar och grått väder. jag är less på för mycket kläder. jag har ännu inte kommit så långt att jag är beredd att joina den här klubben, men ändå – vintern är ganska trist.
tänk att bara kliva iväg till jobbet i shorts och linne och svettas (nog för att jag klagar rätt rejält på det också när det väl händer...) på spårvagnen – för att det faktiskt är varmt och inte för att chauffören sätter på högsta värme.
och fotbollssäsongen har inte ens startat än, men redan nu saknar jag de gröna planerna.

det finns ett ställe vid pappas hus i rådom, norr om torsby. nedanför huset finns en sjö och en badplats som heter "pankland". några gånger när jag varit hemma går jag ner dit. jag sätter mig på bryggan och vattnet är helt vindstilla. det är ett sånt lugn. så skönt. så fint. så bra. att vara hemma i torsby överhuvudtaget är en favorit. att vara nära familj och vänner.
men jag trivs i göteborg. det har blivit mitt hem nu. och i mitt hem finns min kärlek. utan henne är jag tom.

<3 lillasyster.

jag är nog ingen person som går runt och oroar mig, även om jag är den som tänker mycket och ofta.
jag är rädd för att förlora någon som står mig nära. jag har inte varit med om det – än. jag var nära i somras och känslan som finns kvar i mig från då, den skrämmer mig. döden skrämmer mig.
jag är dock inte särskilt rädd för att misslyckas, som många är. jag tror att man måste misslyckas några gånger för att lyckas. för att kunna glädjas ordentligt när man väl gör det.
förut har jag varit rädd för fysisk smärta, att skada mig. men efter att jag har dragit vadbenet ur led och skadat ledbandet i knäet så är jag inte så rädd längre. det gör ont, visst, men det går över.