jag är en periodare - iallafall när det kommer till böcker. jag har två tillstånd, endera besatt eller  extremt ointresserad. oftast när jag är i en så kallad läsperiod är jag näst intill manisk och läser allt jag kommer över, och dessutom väldigt väldigt snabbt (för snabbt?). när denna ickesociala period går mot sitt slut blir jag istället extremt anti mot böcker och allt det innebär.

jag har haft en längre off period men börjar sakta återfå glöden för de skrivna orden, och är smått beroende av "reklown" skriven av jan cederqvist. har även beställt följande böcker: "brev till samhället", "brev till utlandet",  "whatever you think, think the opposite" och "it's not how good you are, it's how good you want to be".

kan hända att jag fått boktips från skolan, kan hända att alla handlar om reklam, kan hända att jag håller på att bli en reklamboksnörd.


ps. rekesh ringde i lördags kväll. jag svarade inte.
ps 2. han var med på båten i förrgår. jag satte mig så långt bak jag kunde och gömde mig bakom metro. han kom på mig.

när jag nu efter mitt högst intressanta möte med den pensionerade, världsvana elsy på spårvagnen förra månaden sakta börjat tappa tron på att öka min vänskapskrets i göteborg, så dyker plötsligt han med stort H upp som en blixt från klarblå himmel. rekesh ranjan.

och så vitt jag vet måste det ha varit kombinationen av hans indiskamerikanska accent och min glosengelska från mellanstadiet som förde oss samman. med andra ord: allt var som upplagt för en givande och lärorik konversation.

med den redan uppenbarliga språksvårigheten oss emellan kan jag inte lova att all information som följer om mina nya vän är relevant, men jag kan i alla fall konstatera att rekesh (som ni kanske räknat ut) är född i indien. de senaste tre åren har han dock tillbringat i usa, därav hans vackra brytning (här började jag svettas rejält över mitt obefintliga engelska ordförråd då jag insåg att han faktiskt förstår språket). iallafall, den världsvana (värst vad jag träffar beresta människor) indiern har nu alltså nyligen bosatt sig i sverige (som han förövrigt trodde var ungefär lika stort som usa och indien) för att jobba på ett relativt känt och etablerat företag som då alltså ligger på lindholmen, strax intill min skola.

till alla er som inte tycker att min blogg går under kategorin "ständigt uppdaterad" så är det nämligen  så att jag hamnat i en kreativ-blogg-svacka, enklare förklarat - fantasin har försvunnit eller ännu enklare - det händer inget som är värt att notera. typ.

iochmed min utbildning i reklam&marknadsföring har jag nu fördjupat mig i begreppet kreativ svacka. det är ett tillstånd som infaller nån gång då och då hos de flesta som jobbar med ett kreativt yrke där idéerna är det avgörande. man tar sig ur denna djupa psykos genom att byta miljö, skaffa inspiration från människor och natur, ja helt enkelt ta en paus från arbetet. man ska absolut inte stressa upp sig och tro att man är värdelös - utan helt plötsligt när man minst anar det kommer kreativiteten uppenbara sig igen!

slutsats. jag har tagit en paus från bloggen och återkommer när tankeverksamheten funkar som den ska igen (ni kan ju få vänta ett tag...) eller möjligen återkommer jag när min vardag förgylls av någon speciell händelse (ni kan ju få vänta ännu längre...)

idag fick jag 30 komplimanger på raken. vi hade nämligen en uppgift i skolan som gick ut på att hitta positiva saker om varje person i klassen och sedan personligen säga det till dem. vilket i praktiken var ganska svårt eftersom jag för det första inte vet vad hälften heter än, och att det antingen blev för ytligt eller en ren gissning på vad de-kan-tänkas-vara-för-person...

jag fick bland annat höra att jag har en skön stil, verkar självständig, har snygga och genomtänka (hmm...) kläder, att jag är ambitiös, charmig, kreativ, glad och har fina ögon. sen att de flesta framhävde min värmländska och mitt fotbollsspelande var ju faktiskt mindre överraskande...

visst - det var pinsamt, nervöst och näst inpå ångestframkallande.
men jag och fler med mig gick hem med ett leende på läpparna.

"nyskapande kommer ifrån det du inte vet; det osäkra, det absurda och det som kan vara felaktigt. fuck logic. glöm förnuftet. blunda, känn och skratta. det är sensmoralen"

från per öhlins bok fuck logic.

ICA-butik, uppsala
kvinna 80 år med rullator går fram till ett butiksbiträde och frågar henne var en speciell kaksort står.
butiksbiträdet (halvskriker): DE STÅR BORTA VID KASSAN!
kvinnan: ni behöver inte skrika, jag är inte döv!
butiksbiträdet (oförstående): men ni har ju rullator!?

ICA aptiten, södermalm
två tjejer 15 år står vid naturgodiset.
tjej 1: kom nu, vi går till chokladen.
tjej 2: vänta en stund.
tjej 1 (högre): kom igen, I want some chocolate!
färgad man 50 år (går förbi och flinar glatt): here I am!

klockaffär vid triangeln, malmö
en ung expedit demonstrerar en modern väckarklocka för en äldre dam.
expediten: Den här modellen behöver du aldrig ställa själv, den ställs in från Tyskland via satellit.
den äldre damen (efter en stunds tystnad): men dom vet väl inte när jag vill gå upp?!

gekås, ullared
två damer 60 år tittar runt bland behåarna då kvinna 1 tar upp en leopardbehå.
kvinna 2 (väser hyssjande): men du kan ju inte kolla på sånt! inte i våran ålder.
kvinna 1 (glatt): äh, det gör väl inget. det är ju ingen som kommer se den ändå.
kvinna 2 (lätt förskräckt): det kan man aldrig veta!