iakttar just nu när anna äter (försöker äta) en billys pan pizza. för att gå några minuter bakåt i tiden så var hon väldigt, väldigt hungrig. i ett hem som är påväg att flyttats ut ur finns inte så mycket ätbart, vilken min älskling fick erfara.

jag: det finns nudlar.
anna: aldrig. har inte ätit sen jag var nitton.
jag: pasta? gräddfil?
anna: hrmm..
jag: det finns kyckling i frysen?
anna: menar du den kycklingen som kröp ut själv förra veckan?
jag: hmm.. jag vet! det finns en billys pan pizza.
anna: det funkar.

faktum är att just denna billys pan pizza legat i min frys sedan i augusti och det var jag snäll och berättade, men jag menade även att de varar länge.. de där.
om fem dagar går den ut i datum. dvs, helt lungt ju!
några minuter i mikron och nu sitter hon där, hungrig och trycker en alldeles underbar måltid.

anna: det ser ut som en spya.
jag: men sluta nu.
anna: som att osten skriker att den vill lämna helvetet.
anna: och som det som blir över när man äter riktig pizza.
jag: jag har aldrig sagt att den är god...
anna: jag ska brutalt hångla upp dig efter att ha ätit den här.

hjälp.

nu är de sådär tomt i lägenheten, så att en host eller en nys fortfarande ekar fem minuter senare (kan också bero på att mina nysar uppnår en ganska hög decibel). saker är nedskruvande, saker är bortflyttade. kvar finns jag och mina få möbler – som snart ska flytta för jag-vet-inte-vilken-gång-i-ordningen.

vart jag sitter om några veckor och bloggar, det vet jag inte riktigt. någonstanns i en lägenhet och någonstanns i göteborg – det vet jag iallafall. is i magen.

för övrigt...
... vann vi igår DM-derbyt mot stenungsund med 4–1.
... är det snart dags för såväl påsk, som träningsläger och inkilning.
... är det ganska exakt en månad tills jag blir ännu ett år äldre.
... går veckorna snabbt mot sommar och det finns inget negativt med just det.

ibland när det blir för mycket av kryckor och lårkakor och hälsenor och grejer så kan man alltid roa sig med annat. ett exempel kan vara att skapa en berättelse, där man fyller i varandras meningar. jag och anna har ägnat oss åt detta, här kommer resultatet:

del 1:

anna: det var en gång...
maja: ... två kalvar...
anna: ... som bodde i en storstad...
maja: ... där levde dom som kalvar gör...
anna: ... dom var bröder...
maja: ... och syskon...
anna: ... en dag...
maja: ... tappade den enda klöven...
anna: ... och den andra svansen...
maja; ... nu var de svans-och klövlösa...
anna: ... en dag gav de sig ut för att leta...
maja: ... det var i april...
anna: ... när solen stod som högst på himlen...
maja: ... och natten var som mörkast...
anna: ... de begav sig ut på landet...
maja: ... där fanns det gräs...
anna: ... helt plötsligt...
maja: ... skrek ragnar hjälp!...
anna: ... daggen svarade...
maja: ...vad är det som händer?...
anna: ... jag har trampat i en myrstack...
maja: ... jag hatar myror...
anna:.... hur kan du hata myror om du aldrig har sett en myra?...
maja: ... jag har sett massor av myror...

vad är det med månaden mars och kryckor?
mars 2008 - kryckor, vadben ur led.
mars 2009 - kryckor, ledbandet knäet.
mars 2010 - kryckor, hälsena.

igår kväll var det dags att besöka förrrådet, damma av kryckorna och hoppa uppför trapporna.
jag kunde känna hur de hånlog mot mig, liksom bara väntade på att få användas igen.
för-hopp-ningsvis kommer jag detta år inte låta dem användas så flitigt som tidigare år, men faktum kvartstår, de är i bruk igen!
min hälsena har krånglat till och från och blivit värre allteftersom, efter matchen igår är det värre än någonsin. jag har aldrig dragit av hälsenan och det har jag inte gjort nu heller. men jag kan tänka mig att känslan är ungefär denna, fast värre såklart. jag kan varken böja foten framåt eller bakåt. den bara är. och gör ont.

fan för kryckor, fan för månaden mars.

grattis lillebror som blir 20 idag.
nu är alla meningsfulla åldrar uppfyllda. nu bär det bara utför. det blir bara tråkigare.
så – nu vet du! det är ingen idé att försköna verkligheten... njut av dagen och njut av festen.

själv ska jag flyttpacka (undra för vilken gång i ordningen?), jobba (sporadiskt) och avsluta det hela med melodifestivalen.

----

imorse klockan halv 8...

jag: klockan är halv 8...
anna: men gud va skönt att va så pigg såhär tidigt!

...1 minut senare sov hon.

jag hade gått och lagt mig, anna gjorde sina nattbestyr och kröp sen ner bredvid mig (notera att jag var påväg in i sömnens värld här). hon la sig nära mig och då...

jag: älskling, har du mössa på dig?
jag: eller pannband?
anna: nej...
jag: det känns som det... eller nej, föresten, det var ditt ögonbryn!
anna: kul... jag ser ut som per moberg och har ögonbryn som känns som en mössa.

romantikdödaren nummer ett.
jag.

nej men de är ju ganska sjukt. hur det var alltså.

modemet.
det eviga plingandet när man skulle "ringa upp" internet. sen att det dessutom inte gick att använda telefonen under tiden man va uppkopplad är ju också en historia i sig. samt att nätet bröts om någon bestämde sig för att ringa. jag minns även att det var billigare efter klockan sex, vilket innebar att jag endast surfade under den tiden på dygnet. maxtid var en timme. på den tiden handlade det om icq, aftonbladet chatt och lunarstorm. det var ungefär de tre sidor jag besökte.

disketten.
bara ordet känns medeltid.

mobilen nokia 3210.
hypen var minst sagt stor när denna "smidigare" mobil introducerades. modellen innan var ju en tegelsten så man förstår att 3210:an var efterlängtad. själv fick jag aldrig äran att äga en sådan, min första mobil var istället den nästkommande – 3310:an.

vid den tiden när dessa saker var högsta mode kunde man ju inte drömma om mobiler med färgskärm, obegränsad surftid för fast pris eller usb:n och dataskivor. eller att man skulle kunna gå in på internet med sin mobil – det hade känts som år 2045.

för övrigt älskar jag det här citatet, mer fel kan man inte ha:

Inez Usman, dåvarande kommunikationsminister i mitten på 90-talet:
"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet".

idag var tanken att jag skulle jobba, liksom få undan en del av högen som ligger och väntar på mig. det var tanken.
men istället ägnande jag mig åt: dammsugning och tv-spel. jag ser det som ett misslyckande.

spelade träningsmatch nummer två igår. vinst med 3–0. det bästa var återigen konstgräset, samt att jag spelade i shorts och t-shirt. en liten sommarkänsla smög sig in i mig. nej – jag frös inte.
efter förra matchen beklagade jag mig säkert i en vecka över min kropp, nästan lika illa är det nu. mitt vänsta ben ser minst sagt misshandlat ut. färgen är blå-svart och jag är för ens gångs skull glad att inte shorts och klänningssäsongen är här riktigt än. något annat värt att notera är våra motståndarnas vänsterback. kvinnan är född -61, men andra ord 49 år gammal. det finns flera anspekter som är sjukt med just det:
1. hon har (antagligen) spelat fotboll längre än de flesta i laget levt.
2. hon debuterade (förmodligen) i a-laget någon gång under 70-talet.
3. hon skulle kunna va någons mormor.
och slutligen, det sjukaste:
4. hur fan håller kroppen?!?