visdomstandshelvetet gör mig galen! den får fan bestämma sig snart.

ni som känner mig vet att min koordination inte är vad den borde vara. och till råga på det så är jag ju dessutom ganska klantig och klumpig. tänk er då mig på en yogalektion. ja precis, yoga! det var nämligen det som jitex bk ägnade sig åt i tisdags. när yogainstruktören introducerade en av de viktigare delar inom yoga, andningstekniken (pranayama), då bröt jag ihop - för första gången. det roliga var ju inte att det fanns en andningsteknik, utan hur den genomförs. tänk er, 20 fotbollspelare sittandes med korslagda ben, med händerna i i bedjande läge, i en fullkomligt tyst sal. där intruktören beskriver hur andningen går till, där man ska andas ut med stängd mun. alla blundar, och koncentrerar sig. det var då, då jag kände att bristningsgränsen var nära. precis då, när hon började yogaandas. tänk er darth vader "I am your father", det väsandet.. .

vad som sedan följde är en egen historia. det var betydligt jobbigare än vad jag trodde, och det var betydligt svettigare. att jag fick kramp i vaderna två gånger och dessutom fastnade i mig själv, jag tror det var i krigaren, säger ju en del. då är jag ju inte den som är stelast heller, snarare tvärtom. om jag ska dra en slutsats av min debut inom yoga så var det spännande, men inget jag kommer ägna mitt liv åt. jag är dock fruktansvärt glad att vi hade just yoga och inte "dans och balett", som det så fint stod på tavlan när vi kom in i lokalen. det fick mig att kallsvettas...

efter en bottennotering i min besöksstatistik har jag nu beslutat att börja blogga igen. men det är också så att detta är en näst intill inplanerad aktivitet i kalendern - mitt schema just nu ger helt enkelt inte utrymme för spontana blogginlägg! dessutom är jag för stressad för att notera potentiella händelser som skulle kunna fylla ut denna ack så magra sida. för att ge ett exempel så bokade jag idag in dusch hemma efter träningen - allt för att kunna raka benen innan mina medmänniskor börjar tveka över mitt kön, och innan jag kan fläta håret under armarna. det är en tidsfråga.

för övrigt så är storhandling något som här inte existerar, här heter det "fan-smöret-är-slut-jag-köper-det-under-de-där-5-minuterna-efter-jobbet-och-innan-vagnen-går-handling". städning? jo först när jag får simma i dammråttor eller när soppåsen själv kryper ut. bio? middag på stan? fika? äh, glöm det!

nog för att jag överdriver en smula (som alltid), men jajo, jag har det lite stressigt för tillfället. men inte är jag bitter, det är ju självvalt med både studier (praktik) och fotboll. och dessutom har jag all anledning att le dagarna igenom (vilket jag också gör). det kallas kärlek.

hur vet du att du har svininfluensan?
- du blir pig!

- aha! grymt!

- nej, nu har vi pratat e-nöff om det här!

- haha de är ju svinkul ju!

- ja det är ett kul-ting vi har hittat på...

- det är ju fantastiskt hur man kan knorra till det!

i spårvagn nummer 7 mot tynnered hände idag en rad saker som jag nu tänker redogöra för er.

punkt ett kallar jag för "chockartad klimakteriesvettning".
denna svettattack började redan någonstanns vid centralen, då jag minuterna innan klivit ut från kontoret efter 6 timmar i luftkonditionering. jag hade njutit om det inte var så att jag var klädd för ett äkta göteborskt regnväder. med skinnjackan under armen och fotbollsbagen på axeln fick jag därför en smärre chock då den 25-gradiga solen stekte utanför dörren. svettdropparna börja sakta bildas och smyga sig nedför ryggraden, fötterna bildade små pölar i skorna och luggen klibbade i pannan. min irritationsnivå låg på 8 av 10. nivån nådde sin kulmen då jag steg på spårvagn 7. temperaturen där inne gjorde att jag så smått började längta in i en bastu!

punkt två eller "finsk 80-talsklädd tant är vilse i göteborg".
vid brunnsparken kliver plötsligt påskkärringens 80-talsvariant på vagnen. med gröna, fotriktiga tretorn stövlar, röda sockor, långkjol i cerise och röd fleecejacka (frusen?) stegade hon bestämt fram mot chauffören medans hon skrek som om det brann "går den här vagnen till högsbo", "hallå", "högsboooooo" (med finsk brytning - icke att förglömma). hon slog sig sedan ner till höger om mig och hennes förtvivlan visste inga gränser - hon var mycket vilse - och mycket orolig. men det visade sig finnas en och annan medmänniska på vagnen som tillrättavisade henne och med klartext förklarade hur och var hon skulle av. skönt tänkte jag, som i min svettpöl bara önskade lugn och ro. men den finska tanten gav sig liksom inte. hennes gälla röst ekade genom spårvagnen under hela resan, trots att hon raggat upp en 15-årig emotjej som lovade att följa henne till huset.

punkt tre "när jag såg döden i blåögat".
två hållplatser innan jag brukar byta från vagn till buss kallas sahlgrenska, av den enkla anledningen att sahlgrenska sjukhuset ligger just där. man blir ju sällan förvånad om 50% av människorna som kliver på och av där på något sätt är sjuka, men denna gång fångade en gammal gubbe min blick. han darrade som ett asplöv, han hade en vit slang från näsan - han såg helt enkelt ut att vara närmare döden än någon annan på vagnen. bredvid honom gick, vad jag förmodar, hans fru. jag såg ganska snart att fruns sikte var inställt på min plats (som också råkade vara just handikapplatsen), självklart beslutade jag mig för att stå så att stackarn fick sitta istället. när jag reste mig upp och skulle passera honom så tog hans plötsligt ett krampaktigt tag i min arm. sen tittade han på mig från 1 dm avstånd med sina vattniga gråblå ögon. hans öppande läpparna som han ville säga något, men stängde dem igen för att samla saliv. "jag har blivit dödsdömd" säger han då. jag blev så chockad av vad han sa och vad han sa till just mig så ur min egen mun kom inte ett pip. "jo, det är sant" sa han sen, och tog ett stadigare tag om min arm. resterande del av resan slutade jag svettas och stod still och tänkte på min egna reaktion. inget sa jag, inget! men vad säger man? "jag beklagar", "ojdå", "ha ett bra liv det sista", "sköt om dig", "jahaaaa", "stackars dig".. inget känns liksom bra. min tystnad kanske i efterhand var det bästa?