en sån här dag så känns ortosen, kryckorna och rehabtimmarna långt borta. men egentligen lurar de runt hörnet, fast jag vänder mig mot dem och skrattar rått. yes! jag klarade det även iår!

i stundens hetta hade jag helst velat bara bitter och blogga om min mensvärk. om molande smärta och svettiga värmevallningar. men vad jag kan minnas har jag redan vigt ett inlägg åt denna fantastika åkomma. och det vore ju tråkigt att tjata!

så istället ska jag försöka uppdatera er, kära läsare (om det finns någon kvar?), om mina senaste eskapader. som alla vet lyckades jag efter många om och men ta mig tillbaks till göteborg efter min torsbyvistelse. sedan dess har jag bland annat varit på fotbollsläger i strömstad fre-sönd. där visade det sig att jag kan spela fotboll igen! kalv-på-grönbete är nu mitt andranamn. bortsett från min fysiska form efter magsjukeincidenten så är det tamejfan dödligt kul med fotboll! hemma i gbg igen så var pappsen med sällskap på besök i storstan. det resulterade i att jag, efter att ha bott här i 1,5 år, debuterade på liseberg (ja, jo, jag har ju varr där förr förståss - som turist). kanske låter det tragiskt, men jag tröttnar ganska fort på karuseller. och inte nog med detta, igår gjorde jag även debut på universeum! det är med andra ord aldrig för sent att "turista" i göteborg!

på veckans agenda står finbesök från norrland tors-sönd. kanske lockar det till fler turistupptäckter?

nu ska jag återgå till att försöka överleva mensvärken.

när du hör ett gäng fiskmåsar äta frukost utanför fönstret - då vet du att du är tillbaks i göteborg.

jag lyckades äntligen ta mig hit... det visade sig vara mer komplicerat än jag först räknat med. i måndags kl.11.15 var det meningen att jag skulle nå västkusten, men jag försov mig 1,5 timme. och när man bor i torsby (inget "tåg var 10-min"), och dessutom har en tid att passa i göteborg kunde jag inte ta mig hit. jag fick helt enkelt semestra en dag extra i spöregnet. men igår lyckades jag då med bedriften och väl i göteborg åkte jag direkt till träningen, första passet efter magsjukan. min kropp visade ganska tydligt och ganska snabbt att den inte alls hade lust att träna. yrsel, illamående, muskelkramp. det var bara att inse faktum.

men nu sitter ja iallafall här i lägenheten och ska alldeles strax avnjuta frukosten. jag hade två alternativ: frusen salami eller sparrissoppa. jag valde sparrisen.

anledningen till att bloggen skriker efter nya inlägg är enkel. sen i måndags ägnar jag mina dagar åt att skita. idag kom jag till en gräns där jag inte står ut längre. läkaren nästa!

det är en sak om man upplever en regnig sommar. men det är en helt annan sak om sommaren börjar helt fantastiskt för att sedan övergå i katastof. vad hände!?!!!? plötsligt blev det oktober. det var ju tillomed så varmt och såg så hoppfullt ut att jag lät bli att packa ner skor, byxor, jacka och tröjor inför min vistelse i torsby. det får jag bittert ångra nu. men min bitterhet att kommit till den gräns att jag gladerligen fortsätter att stoltsera i linne och sandaler. jag helt enkelt vägrar inse vad som håller på att hända. den sista gnistan hopp föll dock då jag (med knutna tummar, och tår) surfade in på smhi och möttes av detta:



men ack den som ger sig tänkte jag, och försökte med aftonsbladets väder istället:



en solstråle tändes i mitt hjärta då solen gör ett kort återbesök onsdagen den 15:e. strålen släcktes dock sekunden senare då jag inser att jag jobbar just den dagen, 8-16............

fortfarande bitter.

det lättaste som finns är att leva det goda livet. och vad fan menar jag med det goda livet? tjaa, i min värld är det sommar och ledighet, timmar av vakuum-då man bara är och inte bryr sig om en fluga campar på ens kropp. jag är nog född lat.
men schizofrenin slår till än en gång, för träning ligger också inom min kategori "det goda livet". alltså sån träning som man hatar att påbörja men älskar att avsluta. när mjölksyran tränger sig ut genom öronen, när flåset låter som de borde först 60 år från nu, när löpstilen framkallar spontana fniss. den träningen. jag är född träningsnarkoman.

det går ju inte ihop!

snett till vänster lyser coop konsum upp sommarkvällen. en tom parkering på andra sidan rälsen vittnar om torsbys stillhet. då och då rasar en bil förbi i järnvägsgata. gasen i bott och däckskrik i asfalten. det luktar grus och blommor. en snus under läppen, ett glas rödvin på bordet. en stor portion lugn i min kropp. det här är ju hemma.