400 mil i en bil.
den 24 juni på slottskogsgatan i göteborg började semestern 2010 och en bilresa där mätaren som anger antal körda kilometer slutade på någonstans runt 400 mil.
TORSBY
dagen före midsommar anlände en audi innehållade mig, anna och x antal kilo packning till lasarettsvägen i torsby.
(innan jag fortsätter bör här tilläggas att vi dagarna innan resans början genomförde en flytt. vi är numer sambos och vår lägenhet hemma i göteborg ett kaos. jag varken vill eller kan minnas exakt hur stort missödet är).
iallafall.
midsommarafton firades i mormors stuga. det var lungt (för ovanlighetens skull) och skönt. och givetvis - regn. timmarna innan midsommaren skålades in överlevde jag mitt livs värsta mensvärk. ja, jag vet, jag påstår det varje gång, men den här gången såg jag döden i vitögat.
under vår första vecka i torsby lyckades vi ha turen att få två dagar + en femminuters sol.
de där femminuterna ska jag berätta mer om; till vår (min, mamma, anna och ellas) stora lycka såg vi solen spricka fram genom molntäcket en dag. detta fick oss att raskt slänga ihop allt vad man kan behöva, trycka gasen i botten och landa på en filt vid kollsberg. precis när allt var uppackat, när bikinin och oljan var i sin ordning, precis då, då öppnade sig himlen. fem minuter. det fanns en viss känsla av bitterhet i kroppen när vi snopet satte oss i bilen för att återvända hemåt. det var ju tur då att dagen efter visade sig bli precis vad man önskar av en semester-dag.
veckans höjdpunkt, som så småningom spårade ur, inträffade då ella (till att börja med) bestämde sig för att pyssla med mitt hår. en simpel aktion som slutade med att jag och min lillasyster gifte oss på balkongen med alias kronprinsessan victoria och daniel. självfallet var jag victoria och höll bland annat ett tal till publiken utanför. som råkade vara en hund i grannträdgården...
RESAN
den 1 juli tackade vi för oss i torsby och sparkade igång audin igen. denna gång för en betydligt längre tripp. destination: narvik. klockan 09 startade vi och när vi slutligen avstannade vid målet var klockan 11.30. dagen efter alltså. en åktur på 27,5 timme.
i dalarna stötte vi på problem. en skock får hade rymt från sin inhägnad och blockerade vägen. lyckligtvis var de rädda för bilen och sprang istället i kapp med oss. problem nummer två stavas h-u-s-b-i-l-a-r. vi hamnade efter en sådan genom hela dalarna.
i sveg stannade vi för mat. det är nämligen bäst att passa på menade anna, som åkt 45:an genom sverige vid flera tidigare tillfällen. matställen är det ont om. skog finns det gott om.
efter maten kom jag fram till en sak: jag kommer förmodligen aldrig, eller inte på mycket länge, besöka sibylla i sveg igen. det kan hända att det luktar än...
skog...skog...SKOG. sen blev vi nödiga (igen) och kom tillslut fram till en mack. i byn lit. där fick jag min första norrlandskänsla då skylten utanför macken löd "björn-korv 49:-". björnkorv!? nej tack.
vid det här laget började tristessen tillta lika mycket som avståndet ökade mellan byarna. det blev spännande först då vi anlände till byn hoting. det fanns en viss stämning där likt "här har ett mord skett. alla vet vem mördaren är – men ingen säger något". om ingen förut har skrivit en deckare om byn hoting, kan mycket väl jag bli den förste.
*någonstanns mellan dorotea och vilhelmina mötte vi jägarna efter vägen. alltså de från filmen.
*mellan östersund, storuman och tärnaby fanns det bara skog.
från tärnaby åkte vi över ett landskap som var mer dött än en överkörd ripa. som ett filmklipp från bröderna lejonhjärta, från katlas hemtrakter alltså. ödelagt, tråkigt och skrämmande. det mest upplyftande under de 30 mil mellan storuman och mo i rana var då vi passerade polcirkeln.
där vi förövrigt lyckades snika till oss en gratis norge-pizza (något som i normal-fall kostar runt 200 kr). vi var helt enkelt ruskigt hungriga och rundade centrum flera gånger i jakt på mat. utan att lyckas.
tillslut lyste det inne i en restaurang och vi bostavligt löpte in och frågade vad som fanns på menyn.
– vi stängde för en halvtimme sen.
anna: måste ha mat. ge mig vad som helst som går att äta. nu.
– ja, just det. en kund glömde hämta sin pizza förut...
anna: vi tar den. vad ska du ha för den?
– ni kan få den gratis.
vi svävade sedan ut från restaurangen med fångsten.
*del 2 kommer inom kort
TORSBY
dagen före midsommar anlände en audi innehållade mig, anna och x antal kilo packning till lasarettsvägen i torsby.
(innan jag fortsätter bör här tilläggas att vi dagarna innan resans början genomförde en flytt. vi är numer sambos och vår lägenhet hemma i göteborg ett kaos. jag varken vill eller kan minnas exakt hur stort missödet är).
iallafall.
midsommarafton firades i mormors stuga. det var lungt (för ovanlighetens skull) och skönt. och givetvis - regn. timmarna innan midsommaren skålades in överlevde jag mitt livs värsta mensvärk. ja, jag vet, jag påstår det varje gång, men den här gången såg jag döden i vitögat.
under vår första vecka i torsby lyckades vi ha turen att få två dagar + en femminuters sol.
de där femminuterna ska jag berätta mer om; till vår (min, mamma, anna och ellas) stora lycka såg vi solen spricka fram genom molntäcket en dag. detta fick oss att raskt slänga ihop allt vad man kan behöva, trycka gasen i botten och landa på en filt vid kollsberg. precis när allt var uppackat, när bikinin och oljan var i sin ordning, precis då, då öppnade sig himlen. fem minuter. det fanns en viss känsla av bitterhet i kroppen när vi snopet satte oss i bilen för att återvända hemåt. det var ju tur då att dagen efter visade sig bli precis vad man önskar av en semester-dag.
veckans höjdpunkt, som så småningom spårade ur, inträffade då ella (till att börja med) bestämde sig för att pyssla med mitt hår. en simpel aktion som slutade med att jag och min lillasyster gifte oss på balkongen med alias kronprinsessan victoria och daniel. självfallet var jag victoria och höll bland annat ett tal till publiken utanför. som råkade vara en hund i grannträdgården...
RESAN
den 1 juli tackade vi för oss i torsby och sparkade igång audin igen. denna gång för en betydligt längre tripp. destination: narvik. klockan 09 startade vi och när vi slutligen avstannade vid målet var klockan 11.30. dagen efter alltså. en åktur på 27,5 timme.
i dalarna stötte vi på problem. en skock får hade rymt från sin inhägnad och blockerade vägen. lyckligtvis var de rädda för bilen och sprang istället i kapp med oss. problem nummer två stavas h-u-s-b-i-l-a-r. vi hamnade efter en sådan genom hela dalarna.
i sveg stannade vi för mat. det är nämligen bäst att passa på menade anna, som åkt 45:an genom sverige vid flera tidigare tillfällen. matställen är det ont om. skog finns det gott om.
efter maten kom jag fram till en sak: jag kommer förmodligen aldrig, eller inte på mycket länge, besöka sibylla i sveg igen. det kan hända att det luktar än...
skog...skog...SKOG. sen blev vi nödiga (igen) och kom tillslut fram till en mack. i byn lit. där fick jag min första norrlandskänsla då skylten utanför macken löd "björn-korv 49:-". björnkorv!? nej tack.
vid det här laget började tristessen tillta lika mycket som avståndet ökade mellan byarna. det blev spännande först då vi anlände till byn hoting. det fanns en viss stämning där likt "här har ett mord skett. alla vet vem mördaren är – men ingen säger något". om ingen förut har skrivit en deckare om byn hoting, kan mycket väl jag bli den förste.
*någonstanns mellan dorotea och vilhelmina mötte vi jägarna efter vägen. alltså de från filmen.
*mellan östersund, storuman och tärnaby fanns det bara skog.
från tärnaby åkte vi över ett landskap som var mer dött än en överkörd ripa. som ett filmklipp från bröderna lejonhjärta, från katlas hemtrakter alltså. ödelagt, tråkigt och skrämmande. det mest upplyftande under de 30 mil mellan storuman och mo i rana var då vi passerade polcirkeln.
där vi förövrigt lyckades snika till oss en gratis norge-pizza (något som i normal-fall kostar runt 200 kr). vi var helt enkelt ruskigt hungriga och rundade centrum flera gånger i jakt på mat. utan att lyckas.
tillslut lyste det inne i en restaurang och vi bostavligt löpte in och frågade vad som fanns på menyn.
– vi stängde för en halvtimme sen.
anna: måste ha mat. ge mig vad som helst som går att äta. nu.
– ja, just det. en kund glömde hämta sin pizza förut...
anna: vi tar den. vad ska du ha för den?
– ni kan få den gratis.
vi svävade sedan ut från restaurangen med fångsten.
*del 2 kommer inom kort
