finnuppdatering: jag ser ut som ett minfält i ansiktet. och det är inte för att finnarna blivit fler, utan för att de blivit större. och fulare.

för övrigt: igår spelade vi vår första träningsmatch för säsongen, mot lindome. senast jag spelade en träningsmatch under en försäsong var 2008, det är sjukt. höjdpunkten igår var ändå att få spela på konstgräs. det går inte att beskriva skillnaden mellan det och det jag kommer löpa runt på imorgon. skillnaden är helt enkelt – enorm!
matchen slutade 2–2, något orättvist med tanke på att vi ändå var det bättre laget. men första matchen är första matchen och det kommer bli bättre!
extra skönt att få göra både mål nummer ett och mål nummer två i vallentröjan!

idag är det mindre skönt...
jag kan knappt gå.

först: en uppdatering i ämnet finnar (bölder).
tre nya släktingar till de jag redan nämnt här har idag bestämt sig för att bosätta sig i mitt ansikte. släkting ett valde att slå läger ganska centralt på pannan. lite snett till höger från ögonbrynet sett, för att prata klarspråk. jag provade att försiktigt attackera lägret för några minuter sen, det resulterade i att helvetet på något sätt gick från att vara en till att dubblera sig och bli två. är det ens möjligt?
släkting två, som också den är av en tvillingtyp, är belägen (turligt nog) vid hårfästet, så den stör inte mitt liv fullt så mycket. slutligen, den tredje bölden går att skymta strax bredvid/på ögonbrynet. den är av typen: går-inte-att-klämma-men-har-en-radie-på-47-cm-och-en-höjd-på-4.

förövrigt:
– mitt hår kan liknas vid ett äkta hollywoodsvall... (som fastnat i en hårfön alltså).
– min mascara går att finna någonstanns nere vid knävecken.
– min bh sitter just under hakan på grund av svullna mensbröst.

till sist:
varför äter man en hel läkerolask när man vet precis vad som händer? varför?

nog är jag väl medveten om att det finns människor till allt här i världen. senast jag chockades var när jag för några år sedan upptäckte swedimf (svenska delfin-i-människokropp-förbundet, http://www.svedimf.3w.se/). för några minuter sedan fick jag mig återigen ett gott skratt.
ordföranden för "hata-vinternklubben" blev intervjuad i P3. ju längre intervjun förflöt ju med bisarrt blev det.
klubben bildades 1987 i värmland och för att bli medlem krävs bland annat att man ska vara kvinna och fullständigt hata vintern.
här är fler krav:
- man ska vara över 20 år.
- det är förbjudet att idka vintersporter (om man inte riskerar att förlora jobbet eller riskerar skilsmässa).
- man ska tycka om sommar och sol.
- man ska tycka om allt som underlättar under vintern, som god mat, gott vin, god litteratur och bra filmer.
- man ska ha överseende med mänskliga svagheter, känna empati och vara tolerant.
- man får gärna var ynklig och ömka sig.

bittrare människor får man leta efter. ett tips till er i hata-vintern-klubben: flytta till ett varmt land. bara gör det.
nog för att vi är ganska många som är less på vintern vid det här laget (bland annat jag), men att de går så långt så att man startar en klubb, och varför den dessutom bara är ämnad för just kvinnor fattar jag heller inte?
by the way, för er som också hatar vintern så förbannat som dessa 14 medlemmar, så kommer en demostration hållas framöver.
vad de ska göra då?
– hålla varmt vatten på snön...

1,5 timme = tiden det tog att ta sig till jobbet idag.
för allas vetenskap så var resan varken bekväm eller trevlig. snarare var det så att såväl bussen som spårvagnen var så förbannat fulla med folk så jag fick stå packad som en sill. man fick liksom kämpa för att greppa tag i något att hålla sig uppe med, med tanke på tiden på dygnet och träningsvärken i benen så hade en sittplats varit min högsta önskan, men icke. på bussen hade jag dessutom en gubbröv storlek XL gnidandes mot mig under hela resan. det passar inte på en måndag. eller tisdag. eller någonsin.
det är måndag, –17 grader, SJ och västtrafik har panik, kaffemaskinen på jobbet för fortfarande sönder och mitt hår är mer elektriskt än någonsin. det liksom slingrar sig över kinden. mer info: ögonen vattnas, linserna fryser i kylan, jag sitter och gapar av trötthet. snart har jag möte.

men va fan,
äntligen måndag!

förra gången jag försökte ge min älskling en komplimang var vid det ack så omtalade "romantiska" badet. då jämförde jag mina känslor för henne med tio citodon... igår slog jag till igen! under middagen med fragmentfamiljen sa jag: "älskling, du är lik per moberg med din frisyr". det finns antagligen inget som måste kännas så nedvärderande som just det: att vara lik per moberg. för att kompensera för mitt misstag så jämförde jag henne senare med: lejonkungen. jag vet inte om det gjorde saken bättre eller sämre...

förövrigt i helgen så har jag mest spenderat tiden inomhus. helvetessnön har liksom nått sin topp, igår mätte det 57 cm, idag säkerligen mer. det innebar att vi fick skotta fram bilen idag. detta genomförde jag i sneakers, utan strumpor och med ett par för stora byxor som gled ner. med andra ord skottade jag snö och visade hela min röv för kvarteret (nej jag hade visst inte trosor). det är inte annat än att man bjuder på det.

av naturliga skäl blev matchen som skulle spelats idag inställd, bittert tycker jag, eftersom jitex stod för motståndet. nu blir förhoppningsvis min matchdebut i vallen nästa helg istället.

jag har blivit attackerad av finnarna från helvetet, eller snarare så går de under namnet bölder...
allt började en dag för någon månad sen, långt ner på magen (vi säger så). placeringen av bölden var minst sagt fel och jag tänker inte gå in på detaljer om vad den innehöll. det mesta helt enkelt. efter denna ganska obehagliga upplevelse uppkom nästa helvetesfinne – i nacken. den störde mitt liv så hårt att jag knappt kunde ha en t-shirt på mig utan att det värkte. här pratar vi en finne så-stor-att-det-inte-är-möjligt. efter en mindre operation så finns nu endast ett ärr kvar.
imorse attackerades jag igen. dels har mitt ena ögonbryn maximerats i storlek och dels har min ena bröstvårta (!) fått besök av, inte bara en, utan två monsterfinnar. vad hände där?
man skulle kunna sammanfatta just den attacken med att jag numer har tre bröstvårtor i en.
hjälp.

träningar som äger rum på lördag förmiddag har och kommer antagligen aldrig finnas på min "gilla"-lista, om vi ska prata facebook-termer.
dagens träning skulle enligt ryktet innehålla pulkaåkning. jag tolkade detta som "ha-roligt-med-laget-istället-för-träning". den inbakade träningen trodde jag per automatik var att gå upp för backen när man tagit sig ner. det är ju vanliga fall den enda anledningen till att man bara åker 4 åk istället för 34...
men jag feltolkade i vanlig ordning, och det blev jag varse om när jag kom dit och insåg att min klädsel kanske inte riktigt var avsedd för backlöpning. stora pulsiga vindbyxor och snowjoggings.
vindbyxorna gjorde jag mig av med ganska omgående, vilket innebar att jag endast bar ett par lite för stora långkalsonger (ni vet det goa hänget i röven). ovanpå dom hade jag ett par uppdragna fotbollsstrumpor. mitt största problem, det som inte heller gick att göra något år, var snowjoggingsen. för ändamålet (som jag trodde var pulkaåk och snölek) måste jag erkänna att mer fotriktig kan man inte bli. men nu när ändåmålet var att faktiskt löpa och hoppa och träna i backen, så kändes det allt mer fel med mitt skoval. lägg där till att dom inte heller var knäppa, eftersom kardborrarna blev snöiga och vägrade fastna.

"gilla" läget.