under bilresor till och från matcher kan det endera vara ganska tyst och skönt, eller så utbryter djupa diskussioner. det senare hände idag. det handlar om däggdjurs vara eller icke vara...
jag vat tyvärr inte med från början och kan inte rikigt säga varför ämnet kom upp. ni får helt enkelt dyka in när det hela började, som senare spårade ur.

amanda: ja, äggdjur?
cissi: det heter inte äggdjur, utan däggdjur.
amanda: varför då? det borde ju heta äggdjur. det hade varit mycket bättre.
cissi: vmen däggdjur lägger inte ägg.
amanda: gööör dom inte? vad är ett däggdjur egentligen?
--
tystnad. (=vi fyra andra i bilen funderar på om hon är allvarlig eller inte)
--
cissi håller en kort redogörelse för amanda om vad skillnaden på däggdjur och ickedäggdjur är.
--
amanda: men elefanter då. är det däggdjur?
--
tystnad
--
örjan: amanda? tror du elefanter lägger ägg?
amanda: men jag vet väl inte...
--
redogörelse djur för djur. t ex fåglar är inte däggdjur.
--
amanda: men vi då. är vi däggdjur?
--
hjälp.
--
amanda: katter ruvar väl sina ägg?
--
bilen skrattar. men man vet inte riktigt om det är ett skämt eller på allvar. det var det värsta.
--
amanda: så djuren föder sina barn i naturen. men det är ju jättekonstigt, de har ju inga läkare.
--
sniller spekulerar vidare, medans vi låter tystnaden tala.
--
amanda: humlor då? hur gör dom? diar de?
amanda: nu vet jag! deras barn kommer nog från frön.
jag: ja just det. humlor planerar små humlefrön som de sedan vattnar och sköter om. en dag flyger små humlebarn upp från jorden.
--
när vi tror att diskussionen är lämnad...
--
amanda: älgar äter väl kött? de äter väl rävar och sånt?

vart är man en fredagskväll? svaret är enkelt. man tillbringar den med sitt fotbollslag på säve hyrmaskiner på backaplan.
vad gör man där? svaret är simpelt. man har 5-kamp med liftar, gevär och grävmaskiner.

gren ett:
uppgiften var att man lagvis (tre i varje) skulle lyftas upp i en lift (ca 7 m). i liften var ett snöre fäst, i snöret fanns nåt tungt. det tunga skulle i sin tur "doppas" i dels en kartong och dels i en hink. bäst tid vann.
mitt lag vann inte.
bäst med gren ett: min älskling, som trotsade sin höjdskräck. detta sittandes i ett hörn av liften med ett krampaktigt tag om ställningen. blundandes.

gren två:
del två av femkampen avgjordes i en grävmaskin. i teorin var uppgiften ganska enkel. man skulle gräva upp en boll, flytta bollen, dumpa den i en liten container.
trots motstånd blev jag av mina lagkamrater utvald till att genomföra denna "simpla" övning. jag visste nånstanns inom mig redan innan att min koordinationsförmåga kombinerat med mitt dåliga minne inte skulle va till någon fördel.
det var det inte heller.
jag fick en kort instruktion om hur spakarna funkade. sekunden senare mindes jag inte alls. inte alls.
ja grävde inte bara upp bollen, jag grävde upp halva marken. jag höll på att välta hela grävmaskinen och jag svettades. där och då vet ja varför jag inte blev grävmaskinist.
bäst med gren två: jag var inte sämst.

gren tre:
slalombana med en maskin (jag minns inte namnet örjan, sorry) med larver och grävskopa. här valde mitt lag ut hanna, 16 år. efter en tid av instruktioner spurtade hon iväg, men hanna, 16 år glömde det viktigaste. att höja skopan från marken. trots detta missöde lyckades hon ta sig imål.
bäst med gren tre: att jag inte körde. det kunde ha rämnat säve hyrmaskiner med marken.

gren fyra:
luftgevärsskytte. två skott var, mest poäng vann.
i den här grenan var jag negativt inställd rån början, detta på grund av en händelse under en friluftsdag på mellanstadiet. den dagen har satt spår i mitt fortsatta liv. precis som nu, var luftgevär en av uppgifterna.
nog för att jag såg dåligt redan då, men jag var allt annat än en talang. personalen som var på plats trodde tillslut att det var nåt fel på mig när jag lyckades med konststrycket att träffade kompisens tavla. oförmögen att hjälpa mig fick killen hämta en expert.
även han misslyckades.
i fredags fick jag alltså återigen möta min mardröm och precis som då såg jag inte ett skit i de där svarta jävla hålet. mitt resultat blev 0,2. och det var tur. tur.
bäst med gren tre: jag var inte sämst.

gren fem:
slalombana med saxlift. jag väljer att inte utveckla detta mer. alla lag var totalt värdelösa på detta. vi avbröt  tävlingen.

jag har besökt mölndals sjukhus och östra sjukhuset. sahlgrenska har jag bara åkt förbi med spårvagnen, blickat lite mot det och undrat hur det set ut där inne. det är ju så stort.
i tisdags förra veckan fick jag svaret, eller jag fick åtminstone besöka akuten.
jag tar det från början.
mamma var på besök för att hon på onsdagen skulle vidare till borås högskola. vi gick och la oss ungefär vid 23. jag sov oroligt, drömde om någon som hade ont. hörde skrik, vände och vred mig.
helt plötsligt vaknar jag och hör någon som skriker från toaletten. inser att det är mamma.
vad jag finner där inne är ett paket, ett paket av smärta. en mamma i sitt värsta slag. ringer sjukvårdupplysningen, försöker väcka anna (mission impossible).
jag: anna, vi måste åka till akuten.
anna: va?
jag: nuu! vi ska åka med mamma till akuten.
anna: jag ska upp om några timmar. ta ambulansen.
jag förbereder för en ambulansfärd men inser att hon faaan får vakna.
jag: nuuuuuu, åker vi.
det var i stort sett tomt på akuten när vi gjorde intåg. mamma kräktes, skrek och hade nåt så jävulskt ont. vi väntade, och väntade... och väntade. jag fick mer och mer panik över att inte kunna göra något och i receptionen jobbade en surfitta.
tillslut kom vi in och mamma fick hjälp. prover togs och hon lades in på ett rum. vid det här laget hade smärtan ungefär gångrats med hundra. jag har aldrig sett en människa ha så ont.
njurstensanfall. det var vad hon hade.
efter att ha sett detta vet jag iallafall en sak: jag vill aldrig ha njurstensanfall. aldrig.

i förra veckan hade vi vårt första "gräl".
jag använder apostrofer eftersom det egentligen är alldeles för mesigt för att kallas gräl – men ändå är det närmaste vi kommit något liknande på fyra månader.
allt började med en creme fraiche.
egentligen handlar allt om en creme fraische som jag inte köpte.
det slutade med att jag låg och grät över en creme fraiche som jag inte köpte, samt att min andra hälft i sin tur grät över att jag grät över en creme fraiche som jag inte köpte.
vi grälar alldeles för lite.
det märks ju.
och sen är vi alldeles för kära.
det märks också.