idag börjar det gå framåt-uppåt. tack gode gud om tabletterna äntligen börjar verka! för jag orkar nämligen inte ägna dagarna åt att kissa längre. jag vill istället köra rehab, vara ute i solen, flyttpacka och jobba med redovisningen (går egentligen under kategorin vill inte-men måste). flyttpackningen föresten går ganska okej ändå. jag har insett att jag inte äger så många saker,  och det är ju smidigt i dessa tider. på fredag får jag nycklarna till lägenheten och på lördag kommer pappa ner från torsby med min resterande möbelkollektion.

utöver detta så börjar det pirra i magen inför praktiken som snart börjar. de blir liksom lite mera allvar helt plötsligt. spännande... men nervöst! för er som inte blivit informerade så ska jag vara på tidningen MATCH (gratistidning på stadium) samt jörnvik media (som gör reklam m,m för IFK göteborg). jag blir den enda tjejen och jag börjar smått ångra att jag rakade av mitt hår på benen (som var typ 3 cm), för med det kvar kanske jag skulle känna mig som en i gänget!

jag börjar gå från bitter till arg.
den största anledningen till denna dramatiska humörsvängning är bland annat att jag kissar ca 30 gånger per dygn. det är inte bara frustrerande att aldrig sluta vara nödig, utan de är dessutom förbannat drygt. jag har inte tid med att kissa. jag måste flyttpacka och förbereda examensarbetets redovisning. och där har vi ett nytt problem. inte fan ställer jag mig och redovisar då jag behöver avbryta var femte minut för toabesök. end of discussion.

och angående mitt dåliga blogguppdaterande. har inte tid med det heller. måste kissa.

när klockan var kvart i 12 idag lämnade jag äntligen in mitt examensarbete, lättnaden sekunden senare var extrem. firade gjorde jag dock inte med champagne, godis eller nåt annat tjafs om ni troddet det. utan jag firade med att åka till akuten för att få reda på att jag har urinvägsinfektion. livet är bra härligt!

det positiva är att jag snart kan öppna ett eget apotek hemma och tjäna feta stålar. typ.

klockan är 00.10. jag känner mig oerhört lugn. ja har två potentiella förklaringar till det: 1.jag tog ett piller för ca 1,5 timme sen som börjat verka. 2. kroppen börjar förbereda sig på en panikångestattack.

och ja, jag har fortfarande för mycket tecken i examensrapporten för er som undrar. närmare bestämt så har jag 12 000 kvar att ta bort. jag antar att jag kommer göra det imorrn bitti. för i detta tillstånd (när linserna närpå hoppar ur ögonen av ansträngningen) blandar jag säkerligen ihop bokstäverna (och siffrorna) och skriver osammanhängande om ingenting. jag  kanske tillomed får för mig att radera hela stycken i ren förtvivlan. hemska tanke. jag lägger ner!


trötthetens niagarafall - direkt från ögat.

klockan är 20.48. mina ögon har blivit fyrkantiga. de rinner och svider av trötthet. min hjärna kollapsade redan i förrgår. mina läppar är fnasiga och torra eftersom jag inte har tid att smörja in dem. jag är skitnödig. jag dreglar. mina ben har somnat. jag hatar källförteckningar och ännu mer hatar jag gränsen på 30 000 tecken (jag "råkar" ha 21 000 tecken för mycket).

ångestnivån har för länge sen nåt max och jag hatar allt som har med examensarbetet att göra.
imorgon ska det lämnas in.
om jag fortfarande lever då.

och nu ska jag ta en calippo.

trots att min ångestnivå ligger på 6 av 10 tänkte jag överraska er med en jävligt positivt inlägg. var hos läkaren idag igen och pratade om MR-resultatet, som han personligen tyckte va riktigt bra! som sagt förut så var den en liten spricka minisken, men de behöver man inte bry sig om alls. ledbandet är det enda som är skadat och det är inte ens helt av. smolket i bägaren (gud vad jag hatar det ordspråket och det är just därför jag använder det) är att jag ligger lite efter i rehaben, pga att saker tagit extra tid med bla ortos och MR-tid. tyvärr. men de ska jag inte va bitter över nu (okej, lite bitter). han sa däremot att det kommer ta högst 3 mån, men om allt går fint och knäet mår bättre och bättre så kan jag kanske träna fotboll om 1,5 månad. 1,5 - det låter som en jävla önskedröm. en kort sammanfattning av mitt möte idag är att jag hade tur i oturen!

wohoo.

happ. nu kom ångesten igen.

i lägenheten finns minst 10 korsordstidningar utspridda lite varstanns. ingen av dem är dock färdiggjorda (även om jag gärna vill tro det) och mycket beror på mitt fruktansvärt dåliga tålamod. jag brukar alltid (full av förväntan) öppna den nya, färska, orörda krysstidningen och börja med "lätta korsordet", för att helt enkelt bygga upp mitt självförtroende! sen tar jag tag i nästa utmaning, fullt besluten om att jag kommer klara det. sanningen är den att jag oftast ger upp efter 10 ord. börjar sen på ett nytt kryss, samma procedur igen. några försök senare lägger jag bort tidningen. tar upp en ny, och gör om allt igen. och där är jag nu. alla krysstidningar är liksom färdigtittade och jävligt tråkiga. men vilken tur att det snart är måndag = aftonbladets kryssbilaga!

på något sätt känns som jag iochmed detta inlägg kan länka till ett tidigare. jag är ju uppenbarligen den ultimata pensionären när jag får pirr i magen av en krysstidning (som jag dessutom aldrig klarar).

allt handlar egentligen om att våga. idag vågade jag gå ett steg med endast en krycka, sen ett steg utan kryckor. om jag gick framåt med 500% förra rehabpasset, så ska jag väl klara det igen! och igen!

en av de värsta känslorna som finns är när man har något man måste göra, som man inte gör. man tittar på det, pillar lite och lägger ner. det är ett typiskt maja-syndrom! exempel 1 är mitt examensarbete. känns som jag gör ungefär 1/1000 varje dag, och med tanke på det så kommer arbetet knappast vara klart om en vecka. visserligen har det syndromet speglat hela min studietid sen årskurs 1 (dvs. jag gör allt sista kvällen) och visserligen har den tekniken faktiskt funkat överraskande bra. men i ärlighetens namn är det ingen speciellt bra eller effektiv teknik (den framkallar mestadels bara stress och ångest). men jag har iallafall konstaterat två saker: jag behöver känna lite ångest för att ens sätta igång och jag jobbar som bäst under press. exempel 2 är för tillfället flytten. jag flyttar in i min nya lägenhet om 16 dagar och än så länge har jag inte packat ner så mycket som en strumpa. har två förklaringar på det utöver maja-syndromet: 1. jag hoppar på kryckor och 2. det går knappt att komma in på vinden.

min ångestnivå ligger på ungefär 3 av 10. fråga mig igen om 5-6 dagar. den bör då vara uppe på 10+.

ps. senaste nytt ang. knäet. fick svar på MR idag: inre ledbandet är skadat, men inte helt av. dessutom har jag en liten spricka i minisken, men det behöver inte opereras. dagens bästa är att mitt korsband är helt! så nu vet jag iallafall exakt vad som hänt och vet ungefär hur lång rehab jag har framför mig. mitt mål: fotboll efter sommaruppehållet!

idag, onsdagen den 18/3 har jag upplevt vår! det var stekande sol i ansiktet och drömmar om sommaren... på golvet i sovrummet. måste ju erkänna att det var det minst glamorösa stället jag kunde ha valt, men skönt var det. jag passade även på att hotta upp känslan lite med sololja. det var helt enkelt en glimt av vad som komma skall. och ja, det gav mersmak.

på denna sida: http://www.joshhosler.biz/NumberOneInHistory/SelectMonth.htm kan man kolla vilken låt som låg etta på billboardlistan den dag man föddes. sen kan man ju själv analysera om låttexten säger något om hur man är.

den 22:a april 1986 var prince etta med låten kiss. (jag har inte analyserat klart än...)

you don't have to be beautiful to turn me on
I just need your body, baby, from dusk 'til dawn
you don't need experience to turn me on
you just leave it all up to me
I'm gonna show you what it's all about

you don't have to be rich to be my girl
you don't have to be cool to rule my world
ain't no particular sign I'm more compatible with
I just want your extra time and your kiss

you got to not talk dirty, baby, if you wanna impress me
you can't be too flirty, mama, I know how to undress me
I want to be your fantasy, maybe you could be mine
you just leave it all up to me, we could have a good time.

det var länge sen jag hade värmländsk ordlista här på bloggen så nu är det dax igen! man kan inte säga annat än att värmländska är helt och hållet logiskt...

aftan = aftonen
blacka = tidningen
blog = blod
blä = bläddra
bockôl = buckla
bôôrn = borren
bôôs = småskräp
brôt = ravin
byxsprôtta = gylf
böscht tännra = borsta tänderna
divideer = pratar
dôger = duger
dol teet = ställa till det
dôven = spak/klen, på väg att bli sjuk
dra sä i = ramla omkull
drit = bajsa
drog ten = slog till honom
dyngi = smutsig
dä ornôr sä = det ordnar sig
e tocka e = ett sådant fruntimmer
en utå re varrôr = en av de bästa
feffôl = fiffla
feschli = finkänslig
flôtt = flyttat
fôggel = fågel
frösen = frusen
fäktigt = stressigt
föll = väl
gjortutå = gjort av
glingt = halkigt
glôpen = glupsk
go råa = förmögen så man kan spendera
gôr = lera
grunnôr = funderar
ha nô stånas = ha sprit hemma
haasärämärä? = hur är det med dig?
hankitt = fullt upp/stressigt
hannöl = handla
haschk ôpp dä = ryck upp dig
hôcken = vem
hôôg = komma ihåg
hôrt = vart
hôspôn = den som bestämmer
höfs = borsta, skyffla
hökkenärrä? = vem är det?
jaal = gärde
joläppôlstamp = potatismos
jämt = bara
klaaken = frusen
knô = knuffas/trängas
knôvvlit = krångligt
kokkôl = klump
kutt = springa
kvennfölk = person av kvinnligt kön
käpprätt = spikrakt
käri = stöddig
lekkôrstôg = lekstuga
môôl = mulet
möltör = hjortron
nôschk = norrman
onn = arg
perk = peta
pöös = påse/kasse
rammôl = ramla
rackoté = passade den/räckte den till
rôvskôra = område som delar rumpans skinkor
skvatt = rycka till av skrämsel
sludit = konstigt
slängdör = duktig
slössing = slagsmål
snavvlör = pratar mycket
sôer = får
sôggel = kött
speck = snopp
spök sä = skämma ut sig
stônn = stund
strir = pratar
svôlten = hungrig
sörut = söderut
tölit = tråkigt
vascht = värst
vämmelmagi = klen/känslig

idag har jag gjort 152 tåvickningar, 150 fotböjningar, 240 knäböjningar och 120 benlyft. bland annat. som min sjukgymnast uttryckte sig: "idag har du gått 500% framåt sen förra gången". 500% är ett fint framsteg, de måste jag säga.

förövrigt märker man att det finns en stor portion hjälpsamhet i människor när man går på kryckor. dörrar öppnas, platser blir lediga i spårvagnen och blickar av medlidande ges. däremot skiter barn i det. de bara går in i mitt ben så knäet viks. dessutom ställer de följdfrågor på min fan-va-ont-de-gjorde-min. "varför gjorde du en sån där min", "har du brutit benet", "gör det ont". inte okej.

idag såg en kaffefläck på koppen ut som en blomma.
typ.
om man vill.

kommer inte riktigt ihåg var jag slutade skriva senast. men jag börjar dagens inlägg med att berätta om den fortsatta inkilningen. som ni kanske läst var uppdraget att framföra en låt där alla ord från uppdrag 1 skulle vara med i texten. resultatet var förbannat kul. som ni själva kan se här nedanför!





som alltid på såna här läger skedde ett antal så kallade "bus", i en väldigt kort sammanfattning så innehöll dom: makrill i tomatsås, grisöron, kondomer, tandborstar, stopp i toaletten och en "på låtsas" utskällning.

lägret har varit lyckat och väldigt kul och jag har faktiskt varit utan min ortos större delen av helgen, har bara haft den när jag sovit. framsteg, framsteg. och som en avslutan på inlägget kan jag meddela att jag ska på MR idag!

bilder från träningen. vad som utövas och vad som var syftet är egen tolkning.
jag har en fråga: rinkan - vad gör du på bild två?

lägerlivet är ungefär som förväntat.har ju i mitt liv varit på x antal fotbollsläger, långa som korta. de brukar sammanfattas med: mat, vila, gemensam aktivitet, mat, träning, mat, match, mat, gemensam aktivitet, mat, slapp. ungefär. som ni ser innehåller dessa läger mycket mat.  

vi har även börjat med inkilning light för nyförvärven. första uppdraget började i går kväll och redovisades nu i morse. det gick ut på att alla tre lagen fick ett ord: ÅBYVALLEN. sen skulle de hitta en sak som började på varje bokstav och bedömdes sedan utifrån presentation och kreativitet. det var mycket underhållande! uppdrag två som ska vara klart till i eftermiddag är en fortsättning på uppdrag ett. lagen ska helt enkelt komponera ihop en låt där alla saker de hittade ska vara med i texten. dessutom ska melodin vara från en viss bestämd låt. de tre är: “oops i did it again”, “det gör ont” och “återkommer om namnet på den”.

näst på schemat annars står lunch och träning (dvs. titta på träning - för min del)...

för tillfället ligger jag i en underbart skön hotellsäng i malmö och fullkomligt proppar i mig lösgodis. men inför kommande skriveri så tar jag en snus istället (mest för stämningens skull och för att inte kladda ner tangenterna med choklad).

jag ska gå tillbaks x antal timmar i historien och börja mitt berättande tidigt imorse, närmare bestämt klockan 08.00 vid scandic mölndal, göteborg. där frossade jag trött men glad i äggröra, frallor, melon, kaffe och juice, allt annat underbart man faktiskt kan välja på scandic ignorerade jag blankt. det är ju äggröran som gör det! en mätt och belåten spelartrupp (eller mest trött) började i ljungskilebuss rulla mot sveriges södern. vissa sov, vissa läste böcker, vissa pratade skit, andra kollade på vägen för att inte spy och resten hade mest tråkigt (typ jag). vid första stoppet var jag så kissnödig (kan inte gå på busstoan) så att jag inte insåg att vi var i halmstad föräns efter lunchen. men eftersom vi bara tillbringade 30 min i gesslestaden så var det ungefär skitsamma, kunde ju lika gärna vart i grums (men då hade jag känt de på lukten och mer intressant - då hade vi åkt fel).

kristianstad - jitex slutade 3-1, synd tycker jag, för vi hängde med bra i första halvlek. men det kanske var så att vi sparade krafterna inför malmö på söndag!? annat värt att nämna från matchen var väl att mina fötter förfrös och att skånska är ett främmande språk. kortfattat så låter väl ungefär allt "de" säger som en grovt skorrande R.

efter god middag och godisinköp så är jag nu tillbaks till i början av inlägget och jag är även tillbaks in i godisproppandet. snusen gjorde ingen verkan för att minska intaget. det är konstaterat.

idag har första riktiga rehabpasset ägt rum. efter ca 5 av 10 övningar var jag så trött i benmusklerna att jag skakade och var på gränsen till kramp. anledningen till det är flera (som vi alla vet) men blev påtaglig när vi mätte mina lår. vi mätte dom på 3 ställen och skillnaden var 1,5 cm, 1,5 cm och 3 cm. men om några veckor ska det förhoppningsvis inte vara så stor skillnad längre! utöver det har jag rakat även mitt högerben idag (för alla som följer min hår-eller-icke-hår-konversation här på bloggen), det blev i vilket fall väldigt vackert och väldigt mycket fräschare (vilket iofs också beror på att mitt ben fick en date med tvålen för första gången på 2,5 vecka).

har även börjat packa min väska (som någon annan kommer få bära) inför skåneresan och är faktiskt lite pirrig i magen inför det stora äventyret. för det är ju inte så att jag gör många utflykter från min trygga soffa. ska även vara så djärv att jag bär med ortosen i väskan och låter benet sväva fritt. det om något är ett framsteg.

något jag däremot fruktar är att kliva upp klockan 06.15 imorgon. min nya livsstil har fått mig att sova ganska (okej,mycket) länge på morgonen.


blickar ut över stället som kommer bli mitt andra hem.

jag har precis genomfört ett rehabpass, för er som är intresserade så innehöll det: vicka på fot, spänna lårmuskler (vilka muskler?) och lyfta ben. låter simpelt men de är jobbigare än man kan föreställa sig. kan inte sluta fascineras äver mitt högerben och konstatera att muskler försvinner väldigt väldigt snabbt. titta själv och jämför.

jahapp, så hur gick de nu då hos läkaren - kanske ni undrar? jo de ska jag minsann berätta. nä, men det var inte så många nyheter om jag ska vara ärlig, bara ett konstaterande, det är en skada på ledbandet. och jag behöver MR. som jag förhoppningsvis också får redan den här veckan. dagens gladaste nyhet var att jag definitivt inte behöver ha min skena i sex veckor!! snarare är det så att jag redan nu haft den på för länge... så nu ska jag alltså lära mig att gå igen, för det är ungefär så det känns, när mitt högra ben för tillfället är ungefär lika tjockt som en pinne och inte orkar lyfta sig från marken. men vafan, kunde man lära sig gå när man va 8 mån så ska de väl gå (haha..) nu med!

trött som få sitter ja här i soffan, mätt i magen av äggröra och kaffe. tittar ut genom fönstret och de är ju rätt grått, som de brukar vara i göteborg. ska snart duscha, något jag inte prioriterar för tillfället, men de är väl bäst att fräscha upp sig inför läkarbesöket. tänkte tillochmed raka mitt vänsterben. det är verkligen ingen underdrift att mina ben ser ut att tillhöra en man för tillfället (en hårig man dessutom).

uppdaterar lite senare med färsk information angående benet.
//

mitt tidsfördriv senaste halvtimmen har varit att söka i artikelarkiv i webbtidningar och sparat ner diverse bilder som ligger ute på nätet. jag tänkte att eftersom de redan (tyvärr) ligger ute för allmän beskådan kan jag lika gärna flasha dom här, så är saken ur världen.

så, titta och skratta åt eländet.

jag har insett att mitt besöksantal på bloggen har ökat och dessutom stabiliserat sig. och det glädjer mig samtidigt som det innebär att jag har fler läsare att underhålla. så idag tänkte jag dela med mig av (som vanligt) högst intressanta händelser ur mitt (numer) stillasittande liv. jag börjar med att berätta om gårdagskvällen som tillbringades i goda vänners sällskap, de goda vännerna med de högst originella namnen hothenk och hannamaräng (observera att jag inte är skapare av dessa namn). iallafall, under kvällen gjorde vi pizza, åt för mycket glass och kollade på yesman. skjuts hem fick jag (pensionären) när tabletterna gjorde mig för trött (kan faktiskt skylla på det och inte på sällskapet). det var gårdagen det.

idag har jag roat mig med att för det första laga mat, vilket jag gör efter min förmåga, dvs sittandes på golvet med skärbräda och kniv (frågan är om det verkligen går under kategorin: laga mat). för det andra har jag idag helt lagligt (!) handlat musik på nätet, två låtar, 18 kr. måste ju säga att priset var billigt och lätt värt då jag har letat efter dessa låtar länge! jag är nöjd med min shopping. jag menar, det är ju inte så att jag shoppar (springer runt på stan) särskilt mycket nuförtiden.

det var de stora händelserna. nu till de små. jag har fått en fint halsband från thailand. och jag har fått en biverkning som inte ens finns med bland de mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 person av 10 000). det handlar om en finninvasion i mitt ansikte. jag vägrar helt enkelt tro att det beror på annat än tabletterna. punkt.

kalender:
- läkarundersökning imorgon. för tredje gången ska jag alltså pina mig igenom en dra-och-slit undersökning av knäet.
- fotbollslägerresa till skåne fre-lörd (återkommer om den och känslan av att lämna min trygga soffa).

laddade hem första avsnittet av säsong 12 (!) av “americas next top model” igår. ja säger bara, haha, tyra banks. den kvinnan kan konsten att överdriva. och hon gör det inte ens bra. jag skäms så det börjar krypa i kroppen när hon börjar med sina teatermoves. och sen alla hysteriska (milt uttryckt) tjejer som avgudar henne. de skriker när hon visar dig, de skriker när hon pratar, de skriker när de får mail från henne, de skriker tamejfan programmet igenom. jag har sett många säsonger och ur den grupp tjejer som blir antagna finns alltid samma sorts personligheter med. den kaxiga mörkhyade som säger “i’m americas next top model” och bråkar med allt och alla. den udda, blyga, fula och konstiga tjejen. den typiska amerikanska “girl next door” tjejen, som ser tagen ut från en reklamfilm med blont hår och oskyldigt utseende. den som vart med om någon traumatisk upplevelse och som ska vara förebild för alla unga andra. och så har vi “plussize” tjejen som med modellmått anses som tjock. sen finns ju även “promqueen”, från landet-tjejen och flertalet dramaqueens.

ni kanske undrar varför jag efter detta utlägg fortfarande kollar på det? det finns två orsaker som håller mig fast. 1. jag gillar att se hur bilderna blir, för de blir ofta snygga och 2. make-over avsnittet är grymt kul!

utöver det så slutar jag aldrig imponeras över hur tyra inte lessnar på att säga “12 beautiful girls stand before me, but i only have 11 photos in my hand. the girl who do not get a photo must immediately go back to the hotel, pack their belongings and go home..” eller varför inte "congratulations, you're still in the running towards becoming americas next top model"


"ooohhh, thaaank you tyra"

tänkte dela med om helt och hållet onödiga fakta om mig själv (av ren tristess).

- det pirrar i min mage när jag ser fontäner
- jag gillar att tugga tuggummi efter att ha ätit kex för konsistensen blir så konstig
- jag vill bli fotomodell när jag va liten (men mamma krossade drömmen, ja skulle ju aaaldrig bli tillräckligt lång)
- mitt självförtroende höjs när jag klarar ett korsord (nej inte juniorkrysset)
- jag gråter lättare över en sorglig bok än en sorglig film
- jag nyser fruktansvärt högt
- jag har spelat fotboll i 19 år (typ hela mitt liv)
- tycker att next, made, my supersweet 16, roomraiders och exeffect på MTV är skrattretande dåliga och överdrivna program, men kollar ändå.
- jag tycker att färgkombinationen svart och vitt slår allt annat

och nu kommer jag inte på nåt mer.

efter gårdagens bittra och tråkiga inlägg så bestämde jag mig idag för att se jitex spela träningsmatch (inte orkat kolla innan) mot norvalla. vi vann med 7-1 eller va de 8 eller 9? många mål i vilket fall och egentligen var matchen inte speciellt spännande. men för mig själv var det ett stort steg i rätt riktning i den psykiska rehaben.



testade även "sportfunktionen" på kameran i min mobil (hade höga förväntingar), den var inte särskilt spännande den heller. men något som däremot är spännande är att jag fått lägenhet!

det spelar ingen roll hur positiv jag försöker känna mig eller försöker vara, det är bara att inse faktum - det som har hänt är och känns förjävligt! först nu börjar jag förstå att det faktiskt är verkligt... chocken har liksom lagt sig.

jag pendlar mellan sinnestämningar...
... jag blir arg på kryckorna, på oturen, på benet, på att inte kunna sätta på mig min egna strumpa, på att allt känns hopplöst.
jag blir ledsen, ledsen för jag inte kommer spela fotboll på länge, över att jag ska behöva gå igenom det här igen, över att vara så handikappad och inte kunna göra saker jag vill göra. men det som känns mest jobbigt av allt är faktiskt att jag såg fram emot den här säsongen så jävla mycket, särskilt eftersom förra året blev så förstört av vadbensskadan. jag var så revanschsugen, så peppad och kände mig på G. det är det som är mest jobbigt. att inte få vara med i år heller, att få sitta på sidan och se alla andra spela fotboll. det gör mig egentligen inte särskilt arg eller ledsen, det gör mest bara så fruktansvärt ont i mig.

jag kan böja på benet!!

för er som inte har erfarenheten så ska jag berätta att det är en mycket exotisk upplevelse att böja på benet efter 1,5 vecka i sträckt läge.

idag var det dags för nästa läkarbesök, denna gång på östra sjukhuset. domen blev: ledband definitivt av, möjligen skador på menisken och antagligen inte korsband men han kunde inte utesluta det. känner mig deprimerad. jag hade mina aningar på att det skulle va såhär, men nånstanns så har man ju alltid ett hopp om ett positivt besked. men icke. nu är det bara att försöka fixa en MR så fort som möjligt och sen rehab. det är planen.

idag har jag varit på utflykt från min instängda tillvaro. jag har nämligen varit - ute! senast jag andades frisk luft var i onsdags, tragiskt men sant, så jag antar att det var på tiden! fann ett par jeans av 30 i garderoben som jag kunde använda över mitt "skenben". det gäller att inte vara kräsen med outfiten i dessa tider! i vilket fall var det ett härligt avstick från tillvaron, tack sigge för trevlig fika.

god fika och god vän!