ibland har jag - eller förlåt - många gånger har jag funderat på om det är värt att leva med fotbollen som sin bästa vän. jag har gjort det i 17 år nu - säger det igen: i S J U T T O N år.

idag var en sån dag då jag vet varför.
för att jag är kär.
sparka, skjuta, bolla med en fotboll  - är kärlek.
en nyklippt, grön fotbollsplan - är kärlek.
glädjen efter ett mål eller en vunnen match - är kärlek.
slitna fotbollskor och svettiga benskydd - är (på något sätt) kärlek.

och nu kändejag precis hur patetiskt det här lät.

idag var det då alltså dags igen att slinga mammas hår (för andra gången i mitt liv, hur debuten var är en helt annan historia...)

det började inte bra - upptäckte till våran förskräckelse att den tillhörande slinghättan var hållös (hur kan man skicka med en hätta utan hål??) men efter en stund funderande konstaterade mamma med en viss oro i rösten att det kanske är "den nya grejen", medans jag i mitt inre anade en kommande katastrof.

mamma höll i hättan under hakan så hårt att knogarna vitnade och ibland trodde jag nästan hon svimmat av syrebrist... och jag drog och drog - tydligen alldeles för tätt.
- det ska vara 1 cm mellan hålen maja, har du verkligen det?
- jaha OJ, jag har ungefär 4 mm...

på förpackningen ser slingorna väldigt jämna och fina ut. men ordet "jämna" skulle jag knappast använda i det här sammanhanget, för ibland blev slingan 2 mm tjock och ibland... 2 cm. ju längre jag kom i processen ju mer ironisk blev hela situationen och katastrofen var nu ett faktum. mamma började vid det här laget ångra sig djupt och skräcken lyste i hennes ögon (det är vad jag tror iaf, eftersom hela ansiktet var täckt av hår...)

med 1/3 kvar lät jag henne kolla i spegeln då håret under hättan började ta slut... (vilket kanske inte är meningen?) av min erfarenhet av slingning så bör ju den mesta delen av håret befinna sig under slinghättan och inte tvärtom...

- neeeeEEJ, nu tar jag fan av den här skiten, jag har ju inget hår kvar och dra upp!!
mammas panik visste inga gränser och av ren förtvivlan tog hon tag i hättan och skulle dra den av sig. vilken visade sig vara lättare sagt än gjort. den hade nämligen fastnat. (kan bero på hårtestarna som var ganska tjocka?)

vid det här laget hade jag ont i magen och tårarna rann av mina hysteriska skrattanfall. synen av mamma som satt och rökte (tröströkte?) under fläkten är värd att minnas. håret kunde tyckas blivit tuperat i flera decennier och mitt i allt kaos satt en plasthätta fast. (och då menar jag fast).

slingningsförsök nerlagt.

trodde jag...
mamma hittade nämligen den riktiga slinghättan med hål och så var det bara att börja om. och om jag nu gör en liten kort jämförelse på försök nr 1 och försök nr 2 så är ju resultatet strålande - mamma sitter nu återigen med cigaretten i munnen men med nyslingat hår och ett nöjt leende på sina läppar. (åtminstone tills imorrn då vi vet hur det verkliga resultatet ser ut...)

jag tänker tillbaks och minns den gamla goda tiden när man spelade match efter match efter match och kroppen fortfarande var funktionell. nu är jag visserligen inte lastgammal men helt ärligt - vad har hänt? spelade 90 min igår mot stattena och idag tar jag mig knappt ur sängen. sju skavsår, två blånaglar, lårkaka, ont i ryggen, stela vader, och svullen näsa efter en armbåge. bland annat. (jag förstår er nu - ni veteraner som klagade på värk efter matcher för några år sen...).

förövrigt.
så har jag vart sjuk i en vecka.

annars.
så ser jag en framtid.