pinsamt?

igår gjorde jag saker som jag knappast kommer återuppleva...

1. gick in på HM, tog en helt vanlig bomullstshirt och frågade en personal om det verkligen går att tvätta denna t-shirt i maskinen? även fast det är 100% bomull? (redan här var jag idiotförklarad) hon berättade att de är iiingen fara med bomull, det är ett tåligt material. då undrade jag om man måste tvätta den själv ifall den kanske går sönder tillsammans med andra kläder. (och bara så ni vet så funkar de utmärkt och tvätta med andra kläder...)

2. i en affär med doftljus och tvålar tog jag ett ljus som luktade starkt av jordgubb och hade en stor etikett på framsidan med just jordgubbar och gick fram till kassörskan.
- ursäkta, har ni ett liknande ljus fast med jordgubbslukt?
hon förklarade för mig att jag håller i precis ett sånt ljus. jag luktade på det och tittade och konstaterade att det inte alls luktade jordgubb, utan mer apelsin. (vid det här laget trodde hon nog seriöst jag var helt dum i huvudet så jag valde att tacka för mig...)

sen att jag byggde en mänsklig pyramid mitt i nordstan, sprang åt fel håll i rulltrappor och köpte en ros som jag gav till en främmande människa är ju en historia i sig det också!


ps. detta var en obligatorisk skoluppgift

jag har börjat skolan!

vet ni vad jag hatar, jo - den där stunden då ett gäng människor ska ses för första gången och alla är lite förvirrade och nervösa, då alla trycker in sig mot väggen för att inte synas, då man tittar undrande på alla runt omkring... det är pinsam tystnad! jag bröt isen faktiskt, jag skaffade en vän.. och det måste ha varit elsys förtjänst!

sen finns det en sak till, uppropet! då man direkt kan läsa av lite hur en människa är. beroende på om de viskar "ja..." eller "mmm" och om de tydligt utropar "yeeeees" eller "japp!!". hade både några mmm och några japp!! i klassen. sen följde obligatorisk guidning genom skolan och lunch. efter lunchen var vi på en föreläsning om bilder (i 3 timmar). faktiskt så var det väldigt intressant, men det jag mest imponerades över var elevernas vokabulär när de diskuterade dessa bilder... såna ord som de använde har nog sällan eller aldrig förekommit i min mun, men jag lär ju börja öva för att inte va den ocoola och obildade bonden från värmland...

idag är det presentation och "lära känna dag"... (kan de bli mer inspirerande att gå till skolan?)


jag har fått en vän - hon heter elsy!

idag när jag skulle åka till träningen var det ganska mycket folk på spårvagnen, jag försökte hitta en ledig plats och såg en gammal tant sitta ensam så jag frågade artigt (för jag är alltid artig) om platsen var ledig. tyckte att hon nickade så jag satte mig. och i samma ögonblick slog det mig att tanten bredvid nog inte alls va nån trevlig och försynt gammal varelse utan med tanke på det smala och bräckliga utseendet antagligen var en förbrukad alkolist på väg mot sina sista dagar i livet. hon vände sig mot mig "såå, du känner igen mig från någonstanns". jag tänkte: är hon vilsen eller bara full? "nää" svarade jag snabbt och börja skruva på mig lite i sätet. "men ja tyyycker de är så trevligt med människor som hälsar". jag fastställde diagnos: vilsen - och döv.

spelade dock med kanske mest för att jag insåg att hon inte alls var en alkis utan en helt vanlig och ovanligt smal tant och kanske för att jag på något konstigt sätt ofta känner en stor ömhet för just tanter. i alla fall, under de sju min som resan tog till marklandsgatan fick jag veta följande om elsy:

- spårvagnarna är alltid försenade när hon väl väljer att åka dom, och hon hatar att vänta!
- hon har varit taxichaufför i 20 år i göteborg och blivit både knivhotad och misshandlad, men hon älskade sitt jobb.
- brasilien har hon besökt tre gånger och det är ett resemål hon verkligen rekommenderar. "vill man ha en vän för livet ska man åka till brasilien"
- hon älskar brasiliansk musik och har köpt flera skivor av brasiliens svar på elvis prestley: roberto carlos. (trodde det var en skämt och tänkte kläcka en snygg kommentar, men elsys glittrande ögon fick mig att låta bli)
- hon håller just nu på att byta ut 14 av sina tänder, pga att hon vägrar skaffa löständer "det kommer då minsann inte på fråga". i följd av detta har hon gått ner åtta kilo och kommer inte kunna prata ordentligt på åtta månader (jag övertygade henne om att det var lätt värt för att slippa löständer).

hon frågade efter mitt namn så vi skulle kunna hälsa om vi "stötte ihop" någon mer gång. fick även en kram innan vi skiljdes åt.

och jag kan utan större betänketid fastställa att jag aldrig fått veta så mycket om en människas liv på sju minuter.

punkt.

1. igår efter träningen var det 20 min väntetid på spårvagnen... med tanke på mitt tålamod var det redan uppenbart för mig att det var alldeles för länge. så jag provade en fräckis med att gå hem från marklandsgatan till vagnhallen majorna (kan villigt erkänna att jag kände en viss oro inom mig eftersom jag hade noll koll på vart jag befann mig geografiskt sett). höger? vänster? rakt fram? genidraget var förståss att följa spåren där vagnen åker och efter 25 min var jag hemma. detta mirakel ser jag själv som ett bevis på att jag nu är en äkta göteborgare...

2. cykellås vad är det? född och uppvuxen i torsby har jag aldrig nånsin investerat i ett cykellås och skulle cykeln mot all förmodan bli stulen är det antagligen ett fyllo som inte orkat gå till systemet som lånat den. och förhoppningsvis finner man cykeln i någon buske i närheten (man behöver knappast leta i månader för att ha sökt torsby-runt...) i alla fall så irriterar jag mig otroligt mycket på cykellås, första steget är att komma ihåg att det överhuvudtaget existerar, andra steget är att hitta rätt nyckel och tredje och svåraste steget är att låsa cykeljäveln. det är bra mycket enklare att parkera (parkera o parkera föresten?), handla och åka hem.

3. köpt en almenacka för 240 kr. lätt värt pengarna eftersom jag ser det som en livsinvestering.


2008

maja i majorna.
slutdestination? kan ju knappast blir mer passande...

och det första jag har insett är att jag är den enda i laget som skrattar inombords när tränaren förklarar övningar. anledningen? göteborskan. sen har jag även förstått varför alla andra ser ut som frågetecken när jag själv öppnar munnen. anledningen? värmländskan.

jag är nu en vilsen (som att inte varit de förut...) värmlänning i en för stor stad. enkelt sammanfattat kanske, men så sant. jag har lärt mig det nödvändigaste vilket är spårvagnstationerna som tar mig till och från träning och till och från skolan. behöver jag verkligen kunna så mycket mer?

och bara så ni vet. det regnar alltid här.
och en sak till. jag är på god väg att lyckas med mitt nyårslöfte (tycker jag själv iaf...).

årskrönika 2oo7

januari va nummer ett
jag handlade utan vett
tänk att flytta 80 mil
med hjälp av en bil


det var en byrå och jag
fast de varade bara ett tag
tyckte sambo var för svårt
att allt skulle va "vårt"

träna, äta, sova, jobba
all fritid fick jag nobba
levde i en dimma
varenda (jäkla) timma

klippte av mitt hår
kanske för att de blev vår
och börja om på nytt
med ännu en flytt


nu var det bara jag
och mina (fotbolls) lag
åkte buss nästan jämt
de var ju som ett skämt

sålde massa skit
knappast annat än slit
började tveka
livet går inte ut på att leka

ödet knacka på min dörr
där jag satt upp i nörr
fann ett sorts hopp
ville nå en topp

jag flytta hem till byn
till samma gamla syn
och som jag nog känt
så hade inget hänt


tillbaks i samma spår
men jag fällde ingen tår
var ju bara där på lån
skulle snart dra ifrån


gjorde mål som ett hejdå
säkert med min lilltå
bytte grönt mot lila
för jag skulle ju kila

sökte och kom in på ky
men inget med att sy
reklam och sånt grej
är nog mer för mej

klockan slog
och 2007 dog
mitt löfte är att mosa
varenda liten dosa

det som var det var
men finns ju alltid kvar
man måste tro på nåt nytt
själv börjar jag med flytt

min kärlek och lycka
kan ingen knycka
söker en harmoni
och det kan de nog bli

tack för i år vänner
och alla andra ja känner
sköt om er och ha de bra
vi ses säkert igen nån da


RSS 2.0