min årskrönika brukar sin vana trogen innehålla vad jag minns från året. jag minns ofta inte så mycket och det kan resultera i att viktiga saker faller bort och oviktiga saker framhålls.

januari 2009 känns som en sådan månad där jag inte fanns. vad fan gjorde jag i januari? vi skiter helt enkelt i den och går vidare till den olycksbringande månaden februari. den började bra när jag fick tag i en praktikplats på MATCH. sedan gick det utför... först lyckades jag krossa min lilltå genom att sparka in en tillbringare i väggen. strax därefter skadade jag knäet på den fördömda “frejaplan” (där jag även som ni kanske minns drog mitt vadben ur led 2008). när sorgen börjat lägga sig påbörjade jag mitt examensarbete i skolan. jag minns än idag hur jag timmarna före inlämning skrev så fingrarna blödde och tårarna rann av trötthet. jag svor mer än ofta över mitt ben som i stort sett var stelopererat i  ortosen, dessutom jag jag ett starkt minne av en urinvägsinfektion som inte riktigt gick över. jag hatar hädanefter februari.
i slutet mars flyttade jag, för jag vet inte vilken gång i ordningen. min nya hem var beläget i västra frölunda. vi lämnar mars där, den känns lite som januari. i april firade jag påsk hemma i torsby. jag, mamma och ella gick påskkärringar till allas glädje (?). jag och mamma såg snarare ut som horor men historien blir inte sämre för det. jag fyllde även år, som jag brukar göra i april. denna gång – meningslösa 23. veckan efter gjorde jag journalistdebut i MATCH. det var nervöst och det var kul.
i maj lämnade min älsklingskatt sally jordelivet och gjorde smulan sällskap i katthimlen. strax därefter blev jag yatzyberoende och spelade emot mig själv i snitt tolv ggr per dag. jag vann varje gång. utvecklade en form av schizofreni.
kicki gjorde besök en helg, och den helgen går antagligen till historien. för att sammanfatta den väldigt kort så var innehållet ungefär detta: vin, nivå, drinkar, handelspuben, galen tysk, skräckfilmsrymning, polisen, bakfylla, vattenmelon, folköl, sprit i bag-in-box, dragshow, naturkompaniet, bakfylla.
i månadsskiftet maj/juni stod jag öga mot öga med ett av mina större problemlösningar under året. en fågelfamilj, som bodde ovanför balkongen. inte nog med att de störde mitt liv med ett jävla pipande dygnet runt... de var ju dessutom söta. döda eller inte döda? det var frågan. problemet löstes utav sig själv då ungarna en dag blev tillräckligt stora för att pröva sina vingar. så att säga.
i juni tog min yngsta bror studenten. jag var hemma på en snabbvisit i torsby för att fira detta. jag var stolt och mycket lycklig. och dessutom jävulskt avundsjuk. hade jag inte haft förstånd så hade jag antagligen svept en hela och gjort dem sällskap på flaket.
under denna korta vistelse i byn spelades även en film in, en film som inte är offentlig. den innehåller ett dansuppträdande där jag är cher och kicki är meatloaf. det är en fantastisk film. och jag är halvnaken.
månaden efter, alltså i juli, var det dags för den årliga semestern från fotbollen. jag tillbringade denna i torsby. meningen var att jag skulle (precis som 2008) jobba ihjäl mig under tre veckor, men verkligheten blev en annan. jag insjuknade i den värsta jävla magsjuka jag upplevt under mina 23 år. jag sket och spydde under en hel vecka, gick ner fyra kilo och kom tillbaks till träningsuppstarten som ett vrak. ett vrak.
trots detta lyckades jag, ytterligare en gång, göra comeback på fotbollsplanen. känslan är skön, när man efter otaliga timmar på gymmet åter igen kan sparka på en boll.
några liter cocosolja senare tog augusti sin början. jag fick ett efterlängtat besök av carina, som jag lärde känna under min tid i sunnanå. självklart innehöll vistelsen alkohol. detta besök var nog också det enda jag gläds åt i augusti.
en gammal vän från torsby och högstadietiden lämnade oss i en tragisk olycka. jag tänker på dig ofta mattias, på din familj och nära vänner. alla minnen lever kvar i mig och det kommer de alltid göra. du har fått mig, precis som många andra, att leva i nuet. dina ord har aldrig varit starkare än nu.
i slutet av månaden borde jag ringt pia sundhage, för på en äng i östra göteborg fann jag hennes hår. att just det håret någon månad senare totalförstördes under en gräsklippning är en annan historia. är pia flintskallig nu?
för första gången i mitt liv upplevde jag en hjärnskakning. oturen fortsatte förfölja mig i min fotbollskarriär. jag vägrade länge inse att det var just en hjärnskakning, men yrsel och illamående gjorde att jag tillslut lämnade vit flagg.
under september började svininfluensahysterin att ta fart. grymt sa vissa, andra tyckte man blev pig...
för första gången i mitt liv prövade jag yoga. den är något som borde passa mig med tanke på min överrörlighet. men koordinationen sa sitt och jag var nog snarare en katastrof än en succé på yoga-mattan. andningen kommer jag dock aldrig glömma. eller när jag fastnade i mig själv i “krigaren”...
det roligaste under denna månad var när jitex gick upp i allsvenskan. jag har förut varit med att åka ur densamma. detta var betydligt festligare. firandet som sedan ägde rum minns jag bara delar av, men det gör detsamma. jag var nog antagligen i mitt esse. det vet nog snarare ifk göteborg, hard rock eller park lane mer om...
hösten började och den startade med stormsteg, jag blev krönikör. med armarna i kors sa jag precis vad jag tyckte och tänkte, denna gång för hela sverige. jag var även på glenn hyséns 50–årsfest. det är en historia i sig.
november var ungefär som februari, jag hatar hädanefter november också. inte nog med att man är deprimerad under denna månad varje år. 2009 lyckades jag bli utelåst, rejält. och, inte att förglömma, jag hade mensvärk i fem dagar. jag är sällan arg, men då var jag arg. jag känner en bitterhet än idag över dessa fem dagar (av smärta) i mitt liv.  
december. nyligen alltså. nu i stort sett.
jag har för det första inte haft någon julkänsla överhuvudtaget. jag har mest upplevt stress, press och frasen “det är mycket nu” har inte dykt upp bara en gång under denna månad. i mitten av månaden började iallafall saker se ljusare ut. jag tog examen från min utbildning, fick jobb kort därefter och valde att spela för vallen nästa år. check.
nu sitter jag här på årets sista dag och trots vissa missöden (som alltid) så var 2009 ett ganska okej år. många motgångar men också många framgångar. det känns lite såhär faktiskt, att 2010 börjar livet. på riktigt alltså.

nu väntar nyårsfirande med mensvärk och sveriges största vagel.
men så är jag väldigt kär. så det gör inget.

–25
man kan ju säga att jag lämnade torsby i rättan tid! dock saknar jag snön, här är det mest grått och isigt.
resan hit då? jag förstår om ni är nyfikna. jag slapp sitta i ett zoo som på tågresan, men däremot så var bussen från helt jävla proppfull (kan bero på hockeymatchen?). det innebar att jag fick sitta inklämd mot fönstret (kanske för att passageraren bredvid fyllde ut 1,5 säte). det var inte det enda. han pratade högt, han pratade mycket och han snarkade. jag frös, höll på att tappa linsen, brände upp min vänsterfot mot elementet och var obotligt kissnödig (han var svår att väcka...). orkar inte ens gå in på detaljerna, men aldrig mer buss!

vad detta inlägg kommer innehålla har ni med all säkerhet läst förut. ja menar, juldagarna i torsby brukar i regel se ungefär likadana ut. oavsett så ska jag såklart ge er en bild av hur gårdagen förflöt (det jag minns alltså).

kvällen startade runt sju hos elize, som i år fick äran att hålla i festen. hur nöjd hon är över det idag vet jag inte. vinet hinkades upp i mycket stora mängder, iallafall för mig. julklappar byttes och jag fick mig en festmåltidsbok på norska (!). efter diverse sång, dans, mycket avancerad korttagning och skobråk så var det dags att bege sig mot torsby och björnidet. så vitt jag minns stod jag inte i någon kö detta år heller och vad som sedan skedde på själva idet, det har jag bara vaga minnen av. men det gör inget, för jag vet nog ungefär hur det var ändå. väl hemma väckte jag såväl mamma som ella och levde runt en stund. avslutade juldagen med att doppa prinskorvar i vitlöksås. kalaserade rejält på dessa.

enligt kicki var jag, utan att någon blir förvånad, "fullast på stället". med det i tanken borde jag må sämre än vad jag faktiskt gör idag. tröttheten, ett svullet knä och en blåslagen arm är det som påminner mig om ännu en hård juldag i torsby.

förövrigt så är det galet mycket snö här.

igår hade jag och mamma uppesittarkväll med vin, glögg och julskinka. idag väcktes jag klockan sju av en lätt exalterad sexåring. det var tidigt. det är tidigt.
lite kaffe och sunes jul. och nu väntar "årets längsta dag".
som säkert min mobiladressbok upptäckte igår så fylle sms:ade jag er god jul, men jag passar även på att önska detsamma här på bloggen.

GOD JUL.
njut av maten (men inte för mycket). njut av supen (men inte för mycket). njut av dagen.
själv ska jag jobba inatt...

igår
mamma:"ja får töcker svarta hårstrå som växer ovanför läppen"
jag: "jamen för fan mamma jag har ju en hel mustasch"
mormor: "ja, men de ska du ha du maja"
jag: "???"

idag
gerd: "men maja, gud se svart du är ovanför mun. har du töcken väldi mustasch!"
jag: "ja..."

nog för att jag är mycket väl medveten om att man inte väljer sina gener. jag har ärvt pappas hårighet (tack pappa). och den innefattar såväl ihopväxta ögonbryn som mustasch och manliga ben. men inte visste jag att den är så tydlig som jag nu inom loppet av två dagar fått erfara...
hade jag varit fjorton hade jag antagligen gråtandes, bredsladdat in i badrummet, grepat rakhyveln och rakat bort pälsen. nu ser jag det mer som en kompensation för min obefintliga överläpp.

"härliga värmeland.
värmland ja älsker däj"

i all stress på senaste tiden har jag i stort sett glömt bort att julen står för dörren. julstämningen har liksom inte infunnit sig. det kan förståss bero på min obefintliga pyntning. jag köpte en julstjärna på ica maxi, sen ställde jag den på köksbordet, och pyntet var fullbordat. egentligen hade jag ju velat ha julstakar, stjärnor, tomtar och glitter. precis som det ska va. julstjärnan har helt enkelt inte fått det att pirra i magen inför julen.

i söndags bokade jag iallafall min hemresebiljett till torsby. när jag sen kollar bokningen på mailen är det särskilt en sak som fångar min blick "plats nära djur". jag har bokat en plats nära djur. kan man ens det? när vill man? ja, alltså. de som faktiskt äger ett djur väljer naturligtvis dessa platser, men jag?
och ja, nog fick jag sitta nära djur. hundar, katter och gud vet allt. en "städmoppshund" stirrade på mig under hela resan och en pudel ville gärna dela säte. det jamades, gnyddes, fräsdes och skälldes. jag ångrade bittert att jag inte köpt nya hörlurar till min ipod.

men till torsby kom jag och kallt är det. gårdagskvällen innehöll rödvin och "poker" hos mormor. idag ska jag besöka systemet och förbereda inför juldagen. den där kvällen varje år ni vet, som alltid slutar i katastrof – på ett eller annat sätt.

men först, julafton. och det är imorrn. det är sjukt. s-j-u-k-t.


"plats nära djur".


jag och mitt lilla hjärta.

iklädd min nya spetsklänning (!) sitter jag nu med en snus under läppen och ler belåtet. julklapparna ligger inslagna i en ikea-påse, packningen börjar formas och musiken fyller rummet.
det är tre dagar till julafton, imorgon åker jag mot de värmländska skogarna och saker börjar äntligen falla på plats. idag var dagen D.
– jag har fått jobb.
1 januari 2010 börjar resan på något riktigt spännande. en resa där jag får kombinera precis det jag älskar; att skriva och att formge. när resan dessutom innehåller en stor portion fotboll så kan det knappast bli bättre.
– jag har valt fotbollslag.
i år fick jag vara med om att gå upp i allsvenskan med jitex. det var bland det roligaste jag varit med om. nu lämnar jag jitex och önskar dem all lycka. jag kommer istället representera vallen i div 2. lägger jag ner? nej, inte i min värld. jag har valt med hjärtat och hjärnan. det är ett steg tillbaka, men kan bli två steg framåt.

jag är lättad.
och ser fram emot 2010.

det finns dagar och det finns d a g a r.
alla har väl förstått att "det är mycket nu". och ja. det är det.
imorgon vet jag mer – om det mesta faktiskt. två saker som kommer påverka 2010 bestäms då.
i helgen har jag fixat julklappar, lite sådär i sista stund (nej ja är inte klar än...), tillsammans med ganska många andra göteborgare. det innebar kö... kö... kö. säger som lillasyster (om hur det var att börja fritids i somras): "det är mycket kö".
mer om helgen:
– tryckt ner en vinkork i en flaska så hårt att det färgade såväl golv, som fönster och bord.
– sparkat ner en TP-låda. också de färgade golvet.
– snubblat i slutet av rulltrappan på frölunda torg. föll rakt ner i golvet.

dessutom tror jag jag få stå mitt kast som inte vaccinerat mig. svinen är på G, jag känner det.

jahapp.
då var två år av studier till ända. och som man alltid säger – fan va fort det gick!
men de har gått förbannat fort sen den där dagen i januari förra året. sen den där tryckande stämningen i korridoren. idag var just den stämningen som bortblåst och istället var det mer just: "jahapp".
den där känslan av "vad hände?". men det har hänt och nu är jag art director, eller kreatör, eller nåt.
fest?
nej icke.
träning.
ja.
och ännu ett kapitel är skrivet.

en spontan reflektion över verkligheten.

om två dagar ska jag va klar med mina senaste texter. hjälp.
om fyra dagar är jag klar med min utbildning. mer hjälp.
om tolv dagar är det julafton. julklappar??? hjälp.
om nitton dagar är det nytt år (ja, en årskrönika kommer i vanlig ordning).

och däremellan ska beslut tas, stora beslut. HJÄLP.

med det menar jag självfallet tjuvlyssningen som sker på bussar och spårvagnar. tillfällen då man råkar hamna framför eller bakom två själar som för en konversation. ibland är konversationen oerhört intressant att följa. idag har jag varit med om två sådana, som fått mig att småle.

1.
två tjejer, skulle gissa på i 14-15 årsåldern diskuterar ekonomi.

tjej 1: – asså jag och du är typ bäst på att handla upp pengar direkt.
tjej 2: – aaa, ja vet. alla andra bara "neee ja ha inte råd", "neee den va så dyr". vafan ska man spara för, man måste ju få ha lite roligt här i livet.
tjej 1: – ja men jag bara köper direkt jag ha nåra pengar. typ den där bh:n jag köpte som skaver. den va ju assnygg ju! jag kan inte använda den alls, men den va ju snygg ju...
tjej 2: – ja precis, lätt värt.

något inom mig får mig att känna att dessa två inte kommer stiga ut i vuxenvärlden och klara sig särskilt bra. by the way, vad köper man för barnbidraget? jo, en bh som skaver. och visst är de lite coolt att vara bäst på att "handla upp allt direkt"?

2.
ett medelålders par, som med all säkerthet hade värmländskt ursprung, stiger på bussen och konfronterar direkt chaffisen om sms-biljett.

kvinnan: – dö, det dära med sms biljett, hur gör man de?
chaffisen: – du skriver GMPV och skickar till 72450
kvinnan: – aha, jaja.
paret dröjer sig kvar. kvinnan tittar på sin man.
– rune, kan du skeck sms?
– sms?
– ja vi måst gör de som biljett nu.
– sms?!
rune tar tag i kvinnan och de går bakåt i bussen och slår sig ned bakom mig. vad som jag sen för följa fick mig att både fnissa och gapskratta. tre gånger inom loppet av två minuter löper kvinnan fram till chauffören för att fråga dels VAD som skulle skrivas och VART det ska skickas. information som de redan fått när de steg på (ca 4 ggr). mannen, rune, försökte förgäves få iväg ett sms, vilket för honom uppenbarligen var en helt ny upplevelse. kvinnan däremot kunde för allt i världen inte förstå varför hon skulle skriva GMPV (göteborg, mölndal, partille vuxen) när hon inte skulle till partille.
– men rune, vi ska int te partille?
– nej men han sa ju de att de ä samma pris te dessa ställena, så de är därför.
– men partille? nej ja får gå fram o fråg.
vid det här laget hörde man tydligt hur jävla less chaffören var på det värmländska parets okunskap då han vrålade för 3456 gången hur de skulle göra.
då hördes ett högt skrik bakom mig:
– anitaaa, jag trör ja feck iväg detta sms:et nu.
– män rune, ja ha skeck två stycken här framifrå nu för dig o mig.
inget kunde dölja runes besvikelse när han för första gången skickat ett sms.
helt i onödan.

visst, vi har smygstartat försäsongen med lite löpning. igår startade den på riktigt, idag körde vi andra passet. min kropp är smärta. det gör ont i: vader, framsida lår, baksida lår, rumpa, rygg, mage, armar. ja ni förstår – det gör ont överallt. enkla vardagssaker som att sätta sig på toaletten och gå i trappor har plötsligt blivit ren tortyr. att skriva här i bloggen just nu – det gör mest ont i huvudet, av trötthet alltså. jag återkommer när smärtan börjat släppa, alltså någongång i mars.