romantik 2010.
slitna och måttligt bakis tänkte jag och min älskling avsluta årets första dag med ett skönt och romantiskt bad. hennes första kommentar vid mitt förslag var "men vafan, hur ska vi få plats där?". optimisten inom mig tog över och jag var fullt övertygad om att vi skulle lösa detta lyxproblem. jag är ju trots allt överrörlig, eller hur var det nu...
när väl badvattnet var upptappat gjorde vi försök ett. försiktigt började oron här smyga sig fram i mitt inre... jag insåg liksom att mitt badkar är ungefär 1 m långt och att jag och anna tillsammans är 3,48 m. försök ett – misslyckat.
det hela slutade med att vi satt tvärsöver badkaret, bredvid varandra, med benen vinglandes utanför. känslan var inte romantisk. det var "åka-buss-känsla". eller möjligen "se-på-tv-läge". i ett försök med att göra det bekvämare för mig la jag upp mina ben på toalettstolen. så där satt vi i ett halvljummet badkar, jag i närkontakt med toan, inte tittandes på varandra – utan på ytterdörren och min trasiga porttelefon. "romantiskt".
vi insåg ungefär då hur det hela måste se ut och bröt bokstavligt talat ihop. skrattade i en kvart.
när vi i stort sett var beredda att ge upp, gav vi det ett nytt försök och lyckades på något vis hitta ett sätt som båda accepterade (vilket därmed inte betyder att vi satt skönt). där jag förövrigt vilade huvudet mot vattenkranen.
jag skulle avsluta det hela med att sätta ord på mina känslor: "du gör mig alldeles hög. ungefär som sju citodon".
vi bröt ihop igen.
när väl badvattnet var upptappat gjorde vi försök ett. försiktigt började oron här smyga sig fram i mitt inre... jag insåg liksom att mitt badkar är ungefär 1 m långt och att jag och anna tillsammans är 3,48 m. försök ett – misslyckat.
det hela slutade med att vi satt tvärsöver badkaret, bredvid varandra, med benen vinglandes utanför. känslan var inte romantisk. det var "åka-buss-känsla". eller möjligen "se-på-tv-läge". i ett försök med att göra det bekvämare för mig la jag upp mina ben på toalettstolen. så där satt vi i ett halvljummet badkar, jag i närkontakt med toan, inte tittandes på varandra – utan på ytterdörren och min trasiga porttelefon. "romantiskt".
vi insåg ungefär då hur det hela måste se ut och bröt bokstavligt talat ihop. skrattade i en kvart.
när vi i stort sett var beredda att ge upp, gav vi det ett nytt försök och lyckades på något vis hitta ett sätt som båda accepterade (vilket därmed inte betyder att vi satt skönt). där jag förövrigt vilade huvudet mot vattenkranen.
jag skulle avsluta det hela med att sätta ord på mina känslor: "du gör mig alldeles hög. ungefär som sju citodon".
vi bröt ihop igen.
Kommentarer
Trackback