1. amputera. kanske lite magstarkt och en lite väl impulsiv handling. när ångesten kryper på finns det ju liksom inget att göra åt att jag inte har någon fot längre. och andra sidan slipper jag ju smärtan, rehaben och allt de där. protes? någon?
2. operera. nu vet jag ju inte om jag ens behöver operera foten... men så vitt jag vet brukar inte en operation göra saker sämre...
det är de två alternativen jag har just nu. känns det som.
jag borde gå och kolla min fot, men lever efter tesen: det man inte vet mår man inte dåligt av.
jag har ingen lust att få info om att den är bruten eller att det finns sprickor någonstans.
å andra sidan - jag spelade 45 min i dagens match - det lär väl ingen normal människa kunna göra med en bruten fot? men så är jag inte helt normal heller.

over and out.