23:e januari var som ni vet en lite jobbig dag i mitt liv. den 25... en sjuk dag. på ett negativt sätt alltså.

för det första var det en måndag, bara det. sen var det första dagen på jobbet efter datakraschen. dessutom en ganska viktig jobbdag, av flera skäl. med allt detta i åtanke passade jag lägligt nog på att försova mig. inte en lite snoozeförsovning på 10 min inte, nej utan 45 min! när jag vaknade med panikkänslan i kroppen famlade jag trött efter mobilen för att få svar på hur allvarlig min försovning egentligen var. men hittade inte mobilen. vände upp och ner på hela sängen, insåg att den inte var där och gav mig ner på golvet. utan linser, kröp jag efter golvet, för att sedan finna mobilen, ca 2 m från sängen..
gjorde mig iordning i rekordfart och sminkade mina tårögda ögon som fortfarande vid det här laget knappt gick att öppna. sprang sen ner till bussen som skulle gå från mölndal till centralen klockan åtta. när jag kommer ner inser jag att jag trots allt är lite tidig och kollar om det möjligen går några fler bussar in mot centrum. jajemen! 753:an 07.56. 2 minuter. gud är med mig (tänkte jag, glatt ovetande om vad som komma skulle..). 2 minuter senare dyker det upp en buss som jag (antar.. och då menar jag antar) är 753:an. kollar inte ens vad de står, jag frös, ville bara in. 17 minuters färd framför mig.
satt och halvsov när jag efter 17 minuter senare kollar mobilen och inser att jag borde va framme i stan. kollar mig omkring, runt om mig finns inget som liknar gbg central. jag är mitt i ett bostadsområde, på en höjd, någonstanns där jag aldrig varit förut. en känsla av fel, fel, fel uppenbarar sig inom mig.. men jag har hoppet kvar och konstaterar att vi nog är lite sena bara... men icke.. 20 minuter senare glider bussen in i mölnlycke centrum.
happ, bara hamnat ca 1,3 mil åt fel håll... åkt buss i 40 minuter. vill gråta. hatar mölnlycke.
vid det här laget börjar min hunger och kaffeabstinens dessutom yttra sig, det fick busschauffören på 601 mot göteborg, heden erfara.
klockan nio rullar jag in vid heden, efter en timmes nöjestripp i buss.
förmår mig inte ens att berätta om hur dagen förflöt, ni kan säkert själva räkna ut hur den var när det startade såhär...