jag vet att jag är klantig. ingen, inte ens jag själv behöver påminna mig om det. ändå underskattar jag ständigt min egen klantighet. som nu till exempel.
det var dags för månadens hårfärgning. av erfarenhet vet jag att jag efteråt brukar vara fylld av mörkbruna fläckar som inte går bort.men av misstag så lär man sig, har jag hört. jag brukar därför ha en blöt papperstuss redo i närheten, så också idag. innan jag började färgningen hade jag ett par nya, ljusgrå mjukbyxor på mig. jag tittade på dem, funderade på om jag verkligen var tvungen ta av dem. kom fram till att: nej, inte spiller jag på dom.
nu återstår några minuter av min färgning och vad har hänt? jo, inte nog med att öronen, nacken, handlederna och ena bröstet är brunfläckiga, även golvet (förlåt hyresvärden) har fått sig sin fläck och – mina byxor.
fan, hur kunde jag ens tro att det skulle gå smärtfritt.