jag växte upp i rådom, en mil ovanför torsby. under dagisåldern var jag inte värst intresserad att varken killar eller tjejer, iallfall inte på mer än en vänskaplig nivå. mina minnen från dagistiden handlar snarare mer om batikfärgade t-shirts, målningar och lek. jag lekte frisör en dag också, det minns jag. min kund var en fyra år yngre tjej, som fick sin lugg lite kortare. det uppskattades inte av hennes mor.
åter till kärleken. eller jag vet inte om jag vill kalla det kärlek. det är nog inte förän nu som jag vet vad det innebär. men man vill gärna tro – iallafall när man tänker tillbaks – att man verkligen var kär. eller nåt.
under hela min låg-och mellanstadietid var de flesta i mitt umgänge "kära" i marcus eller jonatan berg. jag var kär i marcus. från lekis till sexan.
jag vill minnas att jag skrev otaliga kärleksbrev som aldrig skickades, klottrade hans namn över hela mina armar och på varenda pappersbit jag kunde finna i mitt hem. vi "var ihop" två gånger under den här tiden. tre dagar i fyran och tre dagar i sexan.
när jag fyllde 13 innebar det att ja började högstadiet, som låg i metropolen torsby. som på den tiden kändes ganska stort. då försvann denna kärlek lika fort som den kommit. det fanns väl så mycket mer där. tyckte jag då.