iakttar just nu när anna äter (försöker äta) en billys pan pizza. för att gå några minuter bakåt i tiden så var hon väldigt, väldigt hungrig. i ett hem som är påväg att flyttats ut ur finns inte så mycket ätbart, vilken min älskling fick erfara.

jag: det finns nudlar.
anna: aldrig. har inte ätit sen jag var nitton.
jag: pasta? gräddfil?
anna: hrmm..
jag: det finns kyckling i frysen?
anna: menar du den kycklingen som kröp ut själv förra veckan?
jag: hmm.. jag vet! det finns en billys pan pizza.
anna: det funkar.

faktum är att just denna billys pan pizza legat i min frys sedan i augusti och det var jag snäll och berättade, men jag menade även att de varar länge.. de där.
om fem dagar går den ut i datum. dvs, helt lungt ju!
några minuter i mikron och nu sitter hon där, hungrig och trycker en alldeles underbar måltid.

anna: det ser ut som en spya.
jag: men sluta nu.
anna: som att osten skriker att den vill lämna helvetet.
anna: och som det som blir över när man äter riktig pizza.
jag: jag har aldrig sagt att den är god...
anna: jag ska brutalt hångla upp dig efter att ha ätit den här.

hjälp.