2010 har inte börjat i bloggens tecken, det kan både jag och ni läsare konstatera.

jag har en förmåga att stöta på speciella människor, eller snarare, speciella människor söker sig till mig. för att nämna några så känner ni trogna läsare säkert till elsy eller varför inte indiern rakesh...
på senaste tid har jag "råkat ut för" ytterligare två.

tiggande tant:
påväg hem från träning, ganska frusen och ganska trött, skulle jag byta från spårvagn till buss vid marklandsgatan. till min fasa var det 15 minuters väntetid (med andra ord hade jag precis missat bussen). jag suckade, insåg fakta och slog mig ner i busskuren. strax därefter kommer en mycket gammal och mycket ranglig (bästa ordet för att beskriva henne) tant mot mig.
– har du möjligtsvis en tia att undvara?
visst, tio kronor. nog för att folk brukar tigga just där, och nog för att jag sällan har kronor på mig. men en tant är en tant och tio kronor fick hon. vad jag inte insåg i stunden då jag gav henne den värdefulla pengen var att mina följande 15 minuter i livet skulle bli stunden så jag och "tiggande tanten" kom varandra närmare in på livet.
jag fick ganska snabbt information om vart de där tio kronorna skulle gå – till en öl från ICA. happ, tänkte jag. en gåva till alkolismen.
tiggande tanten förstod sin chans att få prata ut och gav mig sin alldeles egna livshistoria. den innefattade bland annat papegojor, polisen, alkohol, barn, spårvagnkontrollanter, hundar, katter och ja, det mesta. lägg där till att tiggande tanten vid ett flertal gånger brast ut i gråt under samtalet. just i de stunderna hade jag lite svårt att hantera min reaktion... skulle jag klappa om tanten och trösta? skulle jag dra ett skämt och få henne att sluta gråta? jag nickade mest instämmande och svarade "mm" eller jaa..". typiskt reaktion av "nu-är-jag-inte-riktigt-bekväm-i-situationen-känslan".

snabbt över till möte nummer två, som inföll igår.

före detta brottsling, nu tv-"stjärna":
besökte igår frölunda sportlife för ett gympass. efter min uppvärmning körde jag överkropp och under set tre i bicepscurl hör jag plöstligt en röst bakom mig:
– det där ser bra ut...
nog för att jag reagerade på att någon överhuvudtaget kommenterar min träning, men det jag allra mest reagerade på var rösten. jag kände igen den. vänder mig om och står plötsligt öga mot öga med en före detta tungt kriminell. hur vet jag då detta? jo, mannen i fråga var nämligen med i tv-programmet "inlåst" som 2009 sändes i tv3. han är väl, så vitt jag vet, den av "mentorerna" i programmet som satte mest avtryck.
det hela resulterade i att jag fick en kortare lektion i styrketräning, eller snarare, kroppsbyggning... vilket inte riktigt är vad jag ägnar mig åt. men tack för tipsen, martin!