1,5 timme = tiden det tog att ta sig till jobbet idag.
för allas vetenskap så var resan varken bekväm eller trevlig. snarare var det så att såväl bussen som spårvagnen var så förbannat fulla med folk så jag fick stå packad som en sill. man fick liksom kämpa för att greppa tag i något att hålla sig uppe med, med tanke på tiden på dygnet och träningsvärken i benen så hade en sittplats varit min högsta önskan, men icke. på bussen hade jag dessutom en gubbröv storlek XL gnidandes mot mig under hela resan. det passar inte på en måndag. eller tisdag. eller någonsin.
det är måndag, –17 grader, SJ och västtrafik har panik, kaffemaskinen på jobbet för fortfarande sönder och mitt hår är mer elektriskt än någonsin. det liksom slingrar sig över kinden. mer info: ögonen vattnas, linserna fryser i kylan, jag sitter och gapar av trötthet. snart har jag möte.

men va fan,
äntligen måndag!