vafan tror jag på?
vad jag vet säkert är att det inte är gud eller något annat väsen inom någon annan religion. inget ont mot religiösa. faktum är att jag finner religion intressant. men för det första är jag uppväxt i ett anti-kristet hem. jag vill inte säga att mina föräldrar är ateister, för vad de är eller inte är vet de bäst själva. men om man översätter ordet ateist rakt från wikipedia står det "åsikten att det inte finns någon gud". jag passar bra in där i alla fall.

nej. jag tror i första hand på människan. och på mig själv.
om jag kommer in på en skola via arbetsprov eller om jag gör mål på fotbollsplanen – inte fasen är det gud som sett till att det sker? kryper gud in i min fot när jag slår till bollen och styr den rätt? i så fall vill jag jääävligt gärna ifrågasätta alla stolp-och ribbträffar i helgens inomhus-DM.
är det även gud som ligger bakom diverse saker som: krosskadad lilltå, vadben ur led, missade sängar och snusberoende? nej... förmodligen inte. det kan jag berätta vad det beror på: mig själv.

det kommer alltid ske saker som är jobbiga eller tråkiga.
man kommer misslyckas ibland. eller ofta.
man kommer säga eller göra fel saker, kanske såra någon.
några gånger känns det säkert som att allt är piss. helt enkelt.
men that's life.
det finns ju gånger då man lyckas också. och det är ju de tillfällena man kommer ihåg. det är också de sakerna som gör att man lyckas igen.
jag tror på människans, och min egen, vilja.
den kan man ta sig långt på.