ni som känner mig vet antagligen hur sällan jag är arg. jag minns inte ens när jag senast var sådär riktigt jävla förbannad.
däremot, kan jag då och då bli irriterad...
...när jag står i köer.
...när det blåser och regnar underifrån och i sidled (som det bara kan i göteborg).
...på fotbollsplanen.
...på människor utan empati eller självdistans.
...när väckarklockan ringer.
...när jag glömmer saker.
...på spårvagnstrafiken.
det här är ju inte särskilt stora grejer – jag kan leva med att jag morrar ibland. men ser jag som sagt sällan en anledning till att bli riktigt arg. och det är jag glad för.