jag gör så att jag räknar bort alla födelsedagar mellan 1–12. då var man väl precis lika glad varje gång? födelsedagen var väl precis lika underbar och efterlängtad?
jag har svårt att minnas ett specifikt år som särskilt speciellt... snarare så finns det vissa åldrar som var extra väntade. det är jag nog knappat unik om att tycka...
13 var en sådan. tonåring och tid att börja i "den stora skolan" – högstadiet. för min del innebar 13-årsåldern även glasögon, tandställning och rödtonat hår (men det är en helt annan historia).
18 år... det är väl förmodligen den födelsedag majoriteten av det svenska folket ser mest fram emot. det innebär flera saker. man kan 1. köpa snus eller cigg 2. gå ut på krogen och 3. ta körkort.
jag brydde mig inte nämnvärt om nummer 1 och 3. 2:an däremot utnyttjade jag till fullo. framförallt på björnidet i torsby. ett ställe som jag förövrigt gjort mitt sista framträdande på. nummer tre tillhör fortfarande en sak i livet som skall bockas av. inte i år, men kanske nästa år? (har kört med den den ett tag...)
20 år. systemet. fler kommentarer om 20-årsdagen är förmodligen överflödiga.
härnäst inväntar jag med spänning på vad jag har att vänta. ännu har jag inte – som många av mina läsare förmodligen har – kommit till en gräns då jag inte vill bli äldre...


18 år...