nejmen herregud. har jag inte precis redogjort för en rad sköna minnen? rättare sagt för åtta dagar sedan? jag vill verkligen göra er uppmärksamma på hur svårt detta ämne är för någon med dåligt minne.

jag har många fina minnen från fotbollsplanen. ett alldeles speciellt är från 2006. samma år som jag var med och åkte ur allsvenskan med mallbacken. under säsongen vann vi tre matcher av 22. mot hammarby, överraskande 1–0  mot malmö och så 2–0 mot qbik. det är just den sistnämnda matchen jag gärna minns.
rivaliteten mellan mallbacken och qbik är sådär elektrisk. man måste vinna. 1500 personer var på plats på strandvallen för att se matchen som vi i laget laddat för i veckor. min laddning var extrem, på gränsen till överladdad.
jag var uttagen som central forward och skulle möta två stentuffa nigerianska landslagsbacker. faith ikidi var en av dem (hon som spelat och gjort succé i linköping under två år nu).
efter fyra minuter fick jag en djupledsboll. jag var helt säker på att jag var offside men domaren blåste aldrig. hade en sån där känsla av att den-här-jävla-bollen-ska-bara-in. 1–0 mallbacken. bilderna i tidningen på målfirandet kan jag fortfarande titta på ibland, bara för att få känslan. av äkta jävla glädje.
jag gjorde förmodligen min bästa allsvenska match den där dagen i maj.
i tidningen dagen efter fanns ett citat från mig över ett uppslag:
"jag visste att dom var lättirriterade".


mallbacken-qbik 2006.