förväntningarna och förhoppningarna var höga. det är ju ingen hemlighet att detta är ett skede i livet man bara väntar på att checka av. dels för stressen... man ville ju fan inte vara sist.
jag vill försöka måla upp en romantisk bild av min första kyss. men efter en kort återblick i min hjärna inser jag att det är omöjligt.
dels så var kyssen planerad. bara det sänker romantik-nivån ganska rejält. som om man bokar ett möte. bestämmer tid och plats.
"mötet" tog plats vid min högstadieskola efter dagens slut. vid den tidpunkten då alla lämnat skolgården för att ta sig hem. en del av skolan kallades "ekeby", ett gammalt hus som förmodligen stått där sedan skiten byggdes.
på trappan in till ekeby stod då min första-kyss-utvalda och väntade. med sig hade han en kompis, som stöd. jag kom själv. darrade lite i benen när jag gick mot trappan, samtidigt som jag stress-tuggade ett mint-tuggummi. antagligen livrädd för att lukta skit i munnen.
dessutom hade jag tandställning. räls både uppe och nere. det var också en växande rädsla inom mig. kan tungan fastna i rälsen? är det äckligt att kyssa någon med räls? kan man ens kyssas då?
med gelében och jobbigt nervösa tankar hälsade jag på min utvalda. hans kompis förstod vinken och ställde sig planenligt en bit bort.
jaha.. och nu?
så hände det. min första kyss.
hela föreställningen pågick i någonstanns mellan två och fem minuter. sen gick jag hem.
på vägen hem hann jag reflektera över denna milstolpe i mitt liv.
slutsatsen var: han smakade vicks blue. det var ganska slemmigt och ganska äckligt. jag var inte överväldigad av upplevelsen... men jag var lättad. ja.. mest lättad.