ni som känner mig vet att min koordination inte är vad den borde vara. och till råga på det så är jag ju dessutom ganska klantig och klumpig. tänk er då mig på en yogalektion. ja precis, yoga! det var nämligen det som jitex bk ägnade sig åt i tisdags. när yogainstruktören introducerade en av de viktigare delar inom yoga, andningstekniken (pranayama), då bröt jag ihop - för första gången. det roliga var ju inte att det fanns en andningsteknik, utan hur den genomförs. tänk er, 20 fotbollspelare sittandes med korslagda ben, med händerna i i bedjande läge, i en fullkomligt tyst sal. där intruktören beskriver hur andningen går till, där man ska andas ut med stängd mun. alla blundar, och koncentrerar sig. det var då, då jag kände att bristningsgränsen var nära. precis då, när hon började yogaandas. tänk er darth vader "I am your father", det väsandet.. .

vad som sedan följde är en egen historia. det var betydligt jobbigare än vad jag trodde, och det var betydligt svettigare. att jag fick kramp i vaderna två gånger och dessutom fastnade i mig själv, jag tror det var i krigaren, säger ju en del. då är jag ju inte den som är stelast heller, snarare tvärtom. om jag ska dra en slutsats av min debut inom yoga så var det spännande, men inget jag kommer ägna mitt liv åt. jag är dock fruktansvärt glad att vi hade just yoga och inte "dans och balett", som det så fint stod på tavlan när vi kom in i lokalen. det fick mig att kallsvettas...