konsten att dissekera en grillad kyckling är egentligen ganska enkel. man sliter och drar och gräver och kladdar. jag är inte i närheten av att vara vegetarian men just i denna stund skulle jag mycket väl kunna konvertera. vad som får mig att känna så? kycklinghuvudet. no more words. det äcklar mig. jag försökte ignorera det. fortsatte slita och dra, för att få ut mesta möjliga av inköpet. men så plötsligt råkar min hand nudda vid den grillade näbben. det va som att den jäveln bet mig i en sista dödskramp. när första chocken lagt sig slängde jag skiten. nog för att jag är snål i studenttider – men när kycklingen ger mig mördarblicken offrar jag gärna en eller två bitar kött.