många av er kanske läste min status på facebook igår, om inte, så löd den: "november. måndag. tandvärk. mensvärk. storm. spöregn." – med andra ord ingen fantastisk dag. idag har varit lite bättre, de måste jag ändå erkänna. men min mensvärk håller i sig, plus att tröttheten jag upplevt inte är av denna värld. när man känner så och dagen går mot sitt slut så läääängtar man hem. men tro fan att man (åter igen) väljer fel spårvagn hem. vid linnéplatsen (där vagn 1 i vanliga fall ska åka rakt) svänger föraren plötsligt höger, upp mot sahlgrenska. whaaaat? vi passagerare börjar direkt att skruva lite på oss i stolen, några svettas – särskilt de som är stressade. "ja, som ni kanske märkte åkte jag lite fel nu", vi nickar medhållande. meddelandet fortsätter "jag ska se om jag kan vända här vid sahlgrenska". ganska snart tuffar han målmedvetet förbi vändplatsen. sekunden efter "nej, det går inte att vända här, ni får kliva av, kom". han säger kom – kom som i en walkie-talkie konversation. ja, nog är han lite småsvettig där framme...
23345 passagerar kliver av, några knuffas, jag suckar.