jag minns inte riktigt när hon kom till oss. men jag minns att hon var liten, orange och söt! jag minns också hur hon under sitt allra första besök i sitt nya hem blev indragen under en byrå av vår äldre katt, smulan. vi såg inte vad som egentligen hände där under byrån, men av allt att döma så visade smulan vem som bestämde. orangea hårtussar bokstavligt talat flög ut på golvet. sedan dess, vilket borde vara 8,9 år sedan har lilla sally bott hos oss.

jag tänker inte överdriva, men denna katt var (jag vill så gärna skriva är...) något utöver det vanliga. hennes främsta egenskap var hennes nyfikenhet. den gjorde med all säkerhet hennes liv mycket intressant, men den ställde också till en del trubbel. hon har bland annat ramlat i toaletten, försvunnit i isoleringen på vinden och krupit upp på taket ovanför balkongen men under huvudtaket (hur nu det går till...). sally var en mycket, mycket, mycket lat katt, det var sällan hon satte sin fot (förlåt, tass) utanför dörren, särskilt inte om det var kallt. det var kanske också därför hon lärde sig att öppna dörrar. jag tycker fortfarande hon borde lärt sig låsa efter sig! (men det är nog aningen för mycket begärt av en katt)

jag kan inte annat än le när jag tänker på sally. och ja, det kommer kännas förbannat tomt nästa gång jag åker hem. ens djur ska ju liksom bara finnas där, så det är ju inte konstigt att man fäller en tår när de plötsligt är borta.



8/5 2009 - sov gott fina sally.