grannfejden.
jag har ett problem och jag har extremt svårt att bestämma vad jag ska göra åt det. problembakgrunden är följande: snett till höger ovanför min balkong har en fågelfamilj sitt hem ljuva hem. familjen består av mamma fågel och hennes tre fågelbarn. just det är inget problem i sig. de får gärna bo där för mig. men då jag gräver lite djupare i problemet så uppstår flertalet minus med att ha en fågelfamilj som granne. för det första så skriker barnen (precis som människobarn, fast lätet är annorlunda, och mer störande) i stort sett dygnet runt. de är fantastiskt hungriga små varelser. mamma fågel ägnar dagarna och nätterna åt att fånga maskar, larver och andra besläktade ting åt dem. hon flyger och hämtar mat, matar dem och ger sig iväg igen. hon är duktig. jag däremot känner en viss rädsla över att få en mask/larv i huvudet en vacker dag, eftersom mamma fågel alltid sätter sig på taket (i ca fem min) och stolterar med sin fångst innan hon matar barnen. hon sätter sig rakt ovanför mitt huvud. jag är också rädd för, att när de små fågelbarnen växer upp och lär sig flyga, även bestämmer sig för att bo kvar i hemmet. dvs fyra fullvuxna fåglar som alla fångar "mat" och kraxar högt. plussidan (som faktiskt finns) med grannarna är ju att ungarna fanemej är söta. det tar liksom emot att ringa hyresvärden, jag vet ju inte vad som händer med familjen då? endera grävs de ner i marken eller så kanske de faktiskt får ett nytt hem. ovissheten gör att jag låter dem bo kvar ett tag till, och jag är trots allt barnsligt nyfiken på att få se ungarna ta sin första flygtur. det kommer kännas ungefär som när föräldrar ser sitt barn ta sina första steg. typ.
detta är hemmet. de städar fan inte upp skiten efter sig heller...
Ring djurens vänner.