varje dag när jag gått hem från jobbet den senaste veckan har jag mötts av vita mössor och sång (skrik). studenter som i ögonblicket upplever sitt livs gladaste stund (extas). och jag blir så jävla avundsjuk. skulle gärna ta studenten varje år. just den stunden när man står där på flaket med en champagne i ena handen och en öl i den andra, med mössan på sne. när man skriker tills rösten inte finns kvar.

det var fyra år sen jag stod där. fyra år. känns nästan som igår. fast ändå inte....