nu helt plötsligt befinner jag mig i lidköping. den stora skillnaden är ungefär att jag bytt soffa och att det är mer snö här. och en sak till, det finns en fin katt här (som för övrigt jagar efter mina kryckor). ska dock tillbaks till gbg redan imorrn igen, och då har jag förhoppningsvis fått en kallelse till ortopedimottagningen. var förresten förbi på träningen en sväng förut och det kändes overkligt att inte vara med. känslan var egentligen jobbigare än jag vågar erkänna för mig själv. man får helt enkelt andra funderingar och andra mål. för tre dagar sen funderade jag säkerligen på om jag skulle få spela första träningsmatchen eller vad jag skulle köra på nästa gympass. nu funderar jag snarare på när jag kommer kunna gå igen eller när det slutar göra ont. jag känner mig som en bitterfitta, men de är precis vad jag är just nu.