länge, länge har jag trott att min klantighet växt bort med åldern, men idag, eller rättare sagt nyss, fick jag erfara motsatsen. jag lyckades nämligen för cirka 10 min sen med att både stuka lilltån och skära upp ett sår på densamma, det jag gjorde var att gå in i en vattentillbringare i glas. man kunde nästan tro att jag övade skott inför den stundande träningen då tillbringaren flög in i väggen och föll i tusen bitar. efter diverse isning, blodtorkande och tårar har jag nu bytt om till träningskläder, fast besluten om att detta missöde inte ska stoppa mig. men med tanke på hela sidan av foten känns bedövad av smärta och att jag skriker till vid större rörelser är jag nog just nu på gränsen till överpositiv. om jag mot alla odds ändå genomför träningen idag kan jag skriva under på att den som stämplar mig på lilltån idag ska akta sig jävligt noga.