min årskrönika brukar sin vana trogen innehålla vad jag minns från året. jag minns ofta inte så mycket och det kan resultera i att viktiga saker faller bort och oviktiga saker framhålls.

januari 2009 känns som en sådan månad där jag inte fanns. vad fan gjorde jag i januari? vi skiter helt enkelt i den och går vidare till den olycksbringande månaden februari. den började bra när jag fick tag i en praktikplats på MATCH. sedan gick det utför... först lyckades jag krossa min lilltå genom att sparka in en tillbringare i väggen. strax därefter skadade jag knäet på den fördömda “frejaplan” (där jag även som ni kanske minns drog mitt vadben ur led 2008). när sorgen börjat lägga sig påbörjade jag mitt examensarbete i skolan. jag minns än idag hur jag timmarna före inlämning skrev så fingrarna blödde och tårarna rann av trötthet. jag svor mer än ofta över mitt ben som i stort sett var stelopererat i  ortosen, dessutom jag jag ett starkt minne av en urinvägsinfektion som inte riktigt gick över. jag hatar hädanefter februari.
i slutet mars flyttade jag, för jag vet inte vilken gång i ordningen. min nya hem var beläget i västra frölunda. vi lämnar mars där, den känns lite som januari. i april firade jag påsk hemma i torsby. jag, mamma och ella gick påskkärringar till allas glädje (?). jag och mamma såg snarare ut som horor men historien blir inte sämre för det. jag fyllde även år, som jag brukar göra i april. denna gång – meningslösa 23. veckan efter gjorde jag journalistdebut i MATCH. det var nervöst och det var kul.
i maj lämnade min älsklingskatt sally jordelivet och gjorde smulan sällskap i katthimlen. strax därefter blev jag yatzyberoende och spelade emot mig själv i snitt tolv ggr per dag. jag vann varje gång. utvecklade en form av schizofreni.
kicki gjorde besök en helg, och den helgen går antagligen till historien. för att sammanfatta den väldigt kort så var innehållet ungefär detta: vin, nivå, drinkar, handelspuben, galen tysk, skräckfilmsrymning, polisen, bakfylla, vattenmelon, folköl, sprit i bag-in-box, dragshow, naturkompaniet, bakfylla.
i månadsskiftet maj/juni stod jag öga mot öga med ett av mina större problemlösningar under året. en fågelfamilj, som bodde ovanför balkongen. inte nog med att de störde mitt liv med ett jävla pipande dygnet runt... de var ju dessutom söta. döda eller inte döda? det var frågan. problemet löstes utav sig själv då ungarna en dag blev tillräckligt stora för att pröva sina vingar. så att säga.
i juni tog min yngsta bror studenten. jag var hemma på en snabbvisit i torsby för att fira detta. jag var stolt och mycket lycklig. och dessutom jävulskt avundsjuk. hade jag inte haft förstånd så hade jag antagligen svept en hela och gjort dem sällskap på flaket.
under denna korta vistelse i byn spelades även en film in, en film som inte är offentlig. den innehåller ett dansuppträdande där jag är cher och kicki är meatloaf. det är en fantastisk film. och jag är halvnaken.
månaden efter, alltså i juli, var det dags för den årliga semestern från fotbollen. jag tillbringade denna i torsby. meningen var att jag skulle (precis som 2008) jobba ihjäl mig under tre veckor, men verkligheten blev en annan. jag insjuknade i den värsta jävla magsjuka jag upplevt under mina 23 år. jag sket och spydde under en hel vecka, gick ner fyra kilo och kom tillbaks till träningsuppstarten som ett vrak. ett vrak.
trots detta lyckades jag, ytterligare en gång, göra comeback på fotbollsplanen. känslan är skön, när man efter otaliga timmar på gymmet åter igen kan sparka på en boll.
några liter cocosolja senare tog augusti sin början. jag fick ett efterlängtat besök av carina, som jag lärde känna under min tid i sunnanå. självklart innehöll vistelsen alkohol. detta besök var nog också det enda jag gläds åt i augusti.
en gammal vän från torsby och högstadietiden lämnade oss i en tragisk olycka. jag tänker på dig ofta mattias, på din familj och nära vänner. alla minnen lever kvar i mig och det kommer de alltid göra. du har fått mig, precis som många andra, att leva i nuet. dina ord har aldrig varit starkare än nu.
i slutet av månaden borde jag ringt pia sundhage, för på en äng i östra göteborg fann jag hennes hår. att just det håret någon månad senare totalförstördes under en gräsklippning är en annan historia. är pia flintskallig nu?
för första gången i mitt liv upplevde jag en hjärnskakning. oturen fortsatte förfölja mig i min fotbollskarriär. jag vägrade länge inse att det var just en hjärnskakning, men yrsel och illamående gjorde att jag tillslut lämnade vit flagg.
under september började svininfluensahysterin att ta fart. grymt sa vissa, andra tyckte man blev pig...
för första gången i mitt liv prövade jag yoga. den är något som borde passa mig med tanke på min överrörlighet. men koordinationen sa sitt och jag var nog snarare en katastrof än en succé på yoga-mattan. andningen kommer jag dock aldrig glömma. eller när jag fastnade i mig själv i “krigaren”...
det roligaste under denna månad var när jitex gick upp i allsvenskan. jag har förut varit med att åka ur densamma. detta var betydligt festligare. firandet som sedan ägde rum minns jag bara delar av, men det gör detsamma. jag var nog antagligen i mitt esse. det vet nog snarare ifk göteborg, hard rock eller park lane mer om...
hösten började och den startade med stormsteg, jag blev krönikör. med armarna i kors sa jag precis vad jag tyckte och tänkte, denna gång för hela sverige. jag var även på glenn hyséns 50–årsfest. det är en historia i sig.
november var ungefär som februari, jag hatar hädanefter november också. inte nog med att man är deprimerad under denna månad varje år. 2009 lyckades jag bli utelåst, rejält. och, inte att förglömma, jag hade mensvärk i fem dagar. jag är sällan arg, men då var jag arg. jag känner en bitterhet än idag över dessa fem dagar (av smärta) i mitt liv.  
december. nyligen alltså. nu i stort sett.
jag har för det första inte haft någon julkänsla överhuvudtaget. jag har mest upplevt stress, press och frasen “det är mycket nu” har inte dykt upp bara en gång under denna månad. i mitten av månaden började iallafall saker se ljusare ut. jag tog examen från min utbildning, fick jobb kort därefter och valde att spela för vallen nästa år. check.
nu sitter jag här på årets sista dag och trots vissa missöden (som alltid) så var 2009 ett ganska okej år. många motgångar men också många framgångar. det känns lite såhär faktiskt, att 2010 börjar livet. på riktigt alltså.

nu väntar nyårsfirande med mensvärk och sveriges största vagel.
men så är jag väldigt kär. så det gör inget.