jag fascineras och förundras över hur livet kan vända på en sekund. det man gör och det man känner ena dagen kan vara det ombytta dagen efter. glädje och lycka kan bli sorg och elände. kärlek kan bli hat. drömmar kan suddas ut.

idag när jag skriver, tänker jag på dig Mattias, som igår miste livet i en tragisk olycka. du valde att leva i nuet. och plötsligt så finns inget Nu för dig, inget då och inget sen. plötsligt finns du inte mer. jag tror att fler människor borde tänka som dig. lev i nuet. de som lever i det förflutna snurrar runt i en cirkel och kommer ingenstans. de som lever för framtiden, för vad som kommer, de glömmer idag.
du, Mattias, visade hur viktigt det är att leva fullt ut varje dag. för plötsligt finns där ingen morgondag.

det här har fått mig att tänka på de små sakerna. de dagliga rutinerna som flimrar förbi likt rutorna i en serietidning. man borde stanna upp, tänka efter. gjorde jag mitt allra bästa nu? kunde jag gett lite mer? kommer jag ångra mig?
jag har varit dålig på att leva fullt ut varje dag. jag tänker att livet fortsätter, att man har tid på sig att göra fel för att sen göra rätt. man har tid att lära och sen förstå. man har tid att skjuta upp saker, att vänta med drömmar, tid att älska fullt ut.
men verkligheten är annorlunda. tiden kan stanna. livet kan ta slut.

och det är fascinerande. men väldigt skrämmande.