att bara vara hemma och sitta i soffan (som jag förut gjorde konstant i 1 mån) känns nuförtiden som ett himmelskt ögonblick. 06.45-20.00 kommer mina vardagar framöver vara fullspäckade med praktik och träning/rehab. jag kommer helt enkelt fortsätta uppskatta sofftiden. vilket är bra! jag borde egentligen hoppa högt över att ha ett "normalt" liv med arbete/praktik under dagarna och träningar på kvällarna. jag gillar det, det är inte det som är problemet. problemet är att jag inte vant mig än. mitt huvud är mosigt av trötthet och mina vader har svullnat upp (biverkning?) till stockar. något annat som lurar längst bak i huvudet är att jag missar solen ganska rejält. min balkong har ett drömläge, dvs sol hela dagen. det jobbiga för tillfället är dock att solen preeeeciiiis försvinner lagom tills jag kommer hem på eftermiddagen. jag har ett så kallat lyxproblem.