nu när kissningen äntligen så sakteliga börjat avta då dyker nästa katastrof upp. imorse kunde jag knappt öppna mina ögon, de var nämligen ihopklibbade! och fråga mig inte av vad de var ihopklibbade av - det var i vilket fall inte fräscht. så det var bara att besöka sjukan igen och få en ny dom, denna gång ögoninflammation. för mig, som är i stort sett blind utan linser är detta en smärre katastrof. hela mitt vardagsliv liksom raserar. jag ser allt som en stor färgblandad massa, jag går in i saker och jag sätter mig bredvid toaletten när jag behöver dit (som ni alla vet är ganska ofta).

snart ber jag fan till gud, även fast jag inte tror på han/henne/den/det!