när man lever i ett hem där man kan kalla 2 m av 43 kvadratmeter fri yta (=där det inte ligger prylar) finns det sex faser:

1. få panik
2. förneka
3. glömma
4. städa
5. akutgömma
6. förneka att det man gömde existerar

jag flyttade hit den 7 januari och har genomgått både fas ett, två och tre. och där vid trean har jag på något vis stannat av, vilket iochförsig inte borde vara särskilt förvånande, att jag står och trampar i glöm-fasen alltså. så det har nu blivit lite av en oönskad vardag att placera om banankartonger så att man kommer in och ut genom rummen (kan även kallas styrketräning), ha garderoben i en stor hög bredvid sängen (alternativt under sängen) och gå på tå för att undvika att trampa sönder något (där något kan vara allt ifrån kläder, räkningar, örhängen, pengar, böcker, mat och vattenkokare) på väg till soffan.

jag har alltså levt i fas tre i nu snart två månader, och så länge man befinner sig i just glöm-fasen så existerar inte tanken av att kanske eller möjligen försöka städa. det finns bara ett sätt att avancera från fas tre till fas fyra och jag skulle vilja kalla det "uppvaknandet ur hypnosen".

i lördags skulle vi få middagsgäster och det var i stort sett vad som behövdes för att vakna ur glömfasen för att först uppleva en lätt panikångestkänsla (eftersom matbordet inte gick att urskilja under diverse saker) innan fas fyra steg till handling. fas fyra varade inte lika länge som jag önskat eftersom nästa steg snabbt var det enda alternativet. fas fem innebär kort och gott att man förflyttar all skit som finns i ett rum till ett annat och stänger med en "öppna ej-för-då-ramlar-något-ut" skylt på dörren. ett enkelt sätt att lösa ett svårare problem.

och nu är middagen är avklarad så ser lägenheten fortfarande respektabel ut och jag har till och med upptäckt att vi har trägolv. jag befinner mig i fas sex, för skulle du fråga mig hur vi lyckades trolla bort en container av kartonger på några timmar så skulle jag inte veta vad du pratade om.

vadå!? det har alltid sett ut såhär.............