maja i majorna.
slutdestination? kan ju knappast blir mer passande...

och det första jag har insett är att jag är den enda i laget som skrattar inombords när tränaren förklarar övningar. anledningen? göteborskan. sen har jag även förstått varför alla andra ser ut som frågetecken när jag själv öppnar munnen. anledningen? värmländskan.

jag är nu en vilsen (som att inte varit de förut...) värmlänning i en för stor stad. enkelt sammanfattat kanske, men så sant. jag har lärt mig det nödvändigaste vilket är spårvagnstationerna som tar mig till och från träning och till och från skolan. behöver jag verkligen kunna så mycket mer?

och bara så ni vet. det regnar alltid här.
och en sak till. jag är på god väg att lyckas med mitt nyårslöfte (tycker jag själv iaf...).