magnetröntgen visade inga skador på varken korsbandet, ledbandet eller minisken. vilket nu i efterhand känns väldigt konstigt eftersom jag vred knäet så att det knakade. den extremt ovanliga skadan visar sig även vara extremt mystisk. tur för mig! vet iochförsig inte riktigt om det är tur eller otur att jag är överrörlig i alla lägen?

har även börjat avveckla mina kryckor, det är nog ungefär samma känsla som jag hade för 22 år sen när jag lärde mig gå. jag minns förståeligt nog inte just den dagen, men kan nu ungefär tänka mig hur jag kände. staplar mig visserligen fram som en 80-årig tant med stelopererat ben... men va gör det!?

lite (eller mycket...) rehab och sen står jag redo inför mötet med mallbacken den 17:e maj. kan ju inte missa den matchen - och visst måste man ha ett mål? är jag tillbaks tidigare än så är det en stor bonus, är jag tillbaks senare är de som de är!