på fredag gör jag mitt sista pass på jobbet. inga fler tjutande faxar i öronen, inga fler konstiga telefonsvarare, inga fler "nejnejnejnejneeeeej", "nu får ni faaan sluta ringa", "jag är INTE intresserad" eller som mohammad abdullahi skulle uttryckt sig "jak ar inte inträssant", inga fler påslängda lurar i öronen, inga fler övertalningsförsök, och ingen mer tillgjord röst då jag tvingats göra avkall på min vackra och lättförstådda (?) värmländska.

tänk dig själv att lyssna till detta med röstläge likt roland i torsk på tallin:
- hej, maja hete ja. å ja ringer frå kombilötteri å vill tack se myck för du ha vör mä förut. ja ringer nu fö vi ha fyllt tjufäm å tänkt du skull ha vör mä å fir dä mä öss här i sömmer.

frågan är ju om jag nån gång skulle komma till saken med en sån inledning?

nu till det värsta: igår skickade jag in en jobbansökan som telefonförsäljare i torsby.