vi drog igång klockan sju, detta år var jag värdinna. flaskor öppnades, drinkar blandades, vin korkades upp. och så musiken, högt och allsång till bland annat "en rekti kär (det är då man inser att man faktiskt föddes i torsby). diskussioner, skratt, skyttetrafik till toaletten, dans... och en rejäl fylla. det är så de brukar se ut. för första gången nånsin övervägde jag att inte gå ut, antar att det blev en drink för mycket (emelie! jag skyller på din ryska sprit). eftersom juldagen är den enda dagen på hela året då det faktiskt är kö till idet så var vi ute i god tid. och sin vana trogen hamnade vi på något underligt sätt ganska snabbt först i kön (för er som inte vet så är jag ganska bra på att ignorera kösystemet). ETTHUNDRAFEMTIOKRONOR för att partaja på hotell björnidet i torsby, det är ett rån, knappast så att man får valuta för pengarna genom stora dansgolv, nytt folk och oförutsägbara händelser. men det var smart, eftersom alla ändå betalar - vart ska man annars ta vägen?

dans, dans, dans. ett (läs:flera) glas i handen. samma människor som alltid. déja vú.

klockan två var de utrymning och nästa anhalt blev som de brukar bli: quickly och hamburgare. sen en oväntad bruce springsteen-efterfest med jägermeister, öl, afrikanska trummor och efterhängsna män. precis i min smak (eller inte...)

vet inte när jag kom hem, uppenbarligen alldeles för sent. och jag vet att jag har sagt många gånger att jag aaaaaaldrig blir bakfull (lyckliga jag)... men jag tar tillbaks det! känslan när jag vaknade var verkligen "åånej", "inte nuu", "orkar inte", "vill inte", "vägrar" och framförallt "aldrig mer fest". sprängande huvudvärk, blåmärke på höften, vrickad fot, öken i munnen, ångest i magen och smink från gårdagen i ansiktet. lägenheten såg ut som den bör efter en förfest med flaskor, glas, boxar, mjölkpaket, kapsyler, cigaretter överallt. samt några intorkade fläckar på golvet, bordet och i soffan.
ignorera. ignorerade. borta.

syns nästa år då!