jag drömmer mig tillbaks..
jul under 90-talet.
då granen kläddes, då vi brukade kasta (bokstavligen) på julgranskulor, bockar, glitter och smällkarameller (även de mamma gjort för decennier sen - den som spar han har). det var inte fint, men charmigt, det var jul för mig. sen hämtade pappa pallen och satte upp stjärnan (traditionellt?). det var julkalendern, kalle anka (som på den tiden var tillfredsställande), doft av julmat och en förväntan i magen. huset fullt av släkt, under granen högar med paket. många skratt, mat och julklappsutdelning, den man väntat på hela året. lycka och tomten. JUL. kärlek.
visst, jul är mysigt nu med. men jag hoppar inte jämfota när kalle anka börjar, jag har inte samma härliga förväntan och jag tror inte på tomten längre. numer njuter jag mest av matsupen och tycker de är roligare att ge än att få. det är bara att inse - jul när man är liten är det bästa som finns.
jag tycker om julgranar, adventsljusstakar, stjärnor och glitter. och allt som förvandlas till rött och grönt. jag tycker om glädjen och omtänksamheten som växer hos alla. gemenskapen.
7 dagar kvar. visst pirrar det i magen, men jag tror det är av gammal vana.
och en sak till - jag saknar arne weise!
Va bra att du kommer för här finns tomten som du trodde INTE fanns längre...och supen finns men trodde inte den fanns för lilla Maja..